Hejsan. Detta är en tråd för oss som är gravida men har komplikationer.
Själv så går jag hos specialistmödravården och har ultraljud var 4:e vecka!!
Här kan vi dela glädje, oro, tankar mm.
Kram till er alla&lycka till.
Hej!
Hoppar in här! Är inte så långt gången än (9+6 idag) men har redan varit på spec mvc och pratat.
Å mer kommer det att bli.
Nu sitter jag på jobbet så skriver bara lite grann nu så skriver jag mer sen ikväll! Men är himla glad att hittat en tråd med fler som har komplikationer!
Vad har du cindarellan för komplikationer?
Ja du, vart skall jag börja...har en kronisk sjukdom(SLE) som medför en hel del risker som t.ex sakta växt av moderkakan, barnet kommer att väga ca mellan 1,5-2,5 kg&det är om det föds när jag har gått hela vägen.
Risk för för tidig förlossning.
Större risk för havandeskapsförgiftning.
Större risk för komplikationer vid födseln, kejsarsnitt mm.
Jag har graviditetdiabetes& för lågt hormonvärde från sköldkörteln&anemi(blodbrist).
Jag käkar 5 tabletter (medicin) varenda dag.
MEN...jag håller mig positiv&tänker varje dag att chansen också finns att allt skall gå bra 
och det viktigaste är ju att allt går bra(hälsomässigt) för mig&babyn.
Dessutom jobbar jag måndag-fredag och försöker prommenera så ofta som möjligt.
Jag hoppas att detta kan bli en positiv tråd där vi stöttar varandra&försöker att se saker och ting från den ljusa sidan...vi är ju gravida! och det är ju underbart!
inte alla som får den möjligheten, jag vet en del som kämpat i flera år för att få barn.
Detta gick på andra försöket
Hade tidigare ett ma i v.8...då blev jag gravid på första försöket.
Vad har du för komplikationer??
Har du fler barn?
ma eller mf bakom dig?
Nån kronisk sjukdom?
Va trevligt! att du hoppat in här på tråden. Kram.
Ja - man måste ju försöka vara positiv - det kommer man långt på tror jag!
Jag har en dotter på 1½ år, å det var efter att hon var ute (vanlig vaginal förlossning som gick superbra) det började krångla. Jag tyckte lite käckt att nu var det bara en krystvärk till så skulle moderkakan vara ute - men tji fick jag. Den satt fast - som sjutton dessutom. Blödde en massa - blev sövd och de plockade ut moderkakan i bitar.
Sen trodde vi allt var bra. Men på efterkontrollen (8 v senare) upptäcktes det att jag hade en bit moderkaka kvar. Skrapades 2 dagar senare - de skrapade sönder limodern, fick med sig tarmarna - släppte direkt. Blev tillslut snitt (från naveln å ner - så har ett högt snitt). Min moderkaka hade växt fast i livmodern.
Man har ett blad som sitter mellan moderkakan och livmoderväggen - som skyddar så den inte ska växa fast (moderkakan är som cancer annars - växer igenom allt). Mitt blad har åkt snett, å därför växer den in i livmodern.
Nu är min livmoder skör - dels för att den är tunnare där moderkakan satt + att snittet är högt upp. Föda vaginalt igen existerar inte (tyvärr, då min största fasa är snitt).
Nu får jag inte ha några onda sammandragningar el onda förvärkar - då kan livmodern sprika... Den kan tydligen spontanspricka också (öppna sig uppåt). Känns sådär kul.
Kommer troligtvis bli snittad redan i v 35 (dottern kom med vattenavgång i v 36+6) just för att det riktiga värkarbetet absolut inte får komma igång.
Vi blev också gravida väldigt fort - den här gången var det på 3e försöket (2 tidiga mf de två gångerna innan). MF i v 6 innan dottern.
Ingen kronisk sjukdom här.
Jag ska till spev mvc den 10e nu å prata lite mer - har ju såklart 1000 frågor! (BM på Klara/Aurora samtalet kunde inte svara på frågorna eftersom de är medicinska, så hon får försöka lugna mig om snittet istället...)
Hur långt är du gången nu och vilket BF har du?
Dessutom tror jag att jag hade sjukdomen redan då, fast hade inte fått diagnosen, men fick tecken(utslag mm) efter förlossningen.
Ja, det är ju både och det där med att gå å prata med nån. Jag har gått och pratat me den kurator 1gång/månad sedan snittet blev - kommer nog fortsätta att gå till henne tills nästa är ute! + Klara samtalen då.
Men innan förlossningen med dottern ville jag inte heller tänka så mycket på förlossningen (då fanns det ju iofs inga komplikationer som jag visste om). Ville int se på förlossningar på TV å så (har ju sån blodskräck dessutom!). Jag har gärna inställningen "det löser sig"!
Ah, då kan allt gå helt "normalt" till den här gången med eller??
Växer moderkakan som den ska nu? Har du den förresten i framvägg? Jag å BM satt nämligen och funderade på hur sjutton man kunde kolla den om den sitter i bakvägg på mig....
Hoppas att allt går bra imorn!!!
Skönt att du redan kommit sån bit på vägen! Är ju bara i v 11 än!!
Ja, men ditt lät inte heller så himla kul om det blir krångel 
Men vi får hoppas att det går jättebra för oss båda!
Hej!
Hoppar in här! Åh, ni verkar som om ni också har det kämpigt, långt värre än mig.
Jag är i v 21 och har komplett placenta previa. Min moderkaka ligger så lågt den bara kan, mitt över utgången, så att säga. Planerat snitt kommer att utföras 2,5 veckor innan, men det kan mycket väl bli akutsnitt långt tidigare.
Vid rutin-ultraljudet för några veckor sedan upptäcktes komplikationen, men varken barnmorskan som var där eller läkaren verkade så oroade eller talade om hur allvarligt det egentligen kan vara. Det gjorde dock min bm i torsdags. Med råge.
Enligt henne kommer jag att börja blöda när livmodern växer och spänner ut moderkakan. Frågan är inte om, bara när - om en vecka, en månad eller tre. Om det väl börjar störtblöda kommer det inte att sluta, sa hon, och om man inte plockar ut bebisen illa kvick dör den. Hon tyckte att det var bäst att ställa in sig på att den kan komma när som helst.
Och så avslutade hon med att säga ”Jag har väl inte skrämt upp dig?” när jag storgrät. Eh, nää, inte alls.
Har en son sedan tidigare, som förlöstes med akutsnitt, och en MA i v 10 innan dess. Är absolut inte rädd för snitt, är rädd att förlora barnet om man blir tvungen att plocka ut det i förtid. Hur ska man kunna låtsas som ingenting? Och jag oroade mig för blödningar de första tolv veckorna, ska jag gå och oroa mig i 17 till?
Hej littlered!
Men - vilken himla osmidig BM du har! Min grannes kusin hade samma sak - hon hade några störtblödningar - men de plockade inte ut bebisen direkt! Tror de började ungefär där du är nu - åkte in några gånger och fick ligga kvar några dagar, men sen fick hon åka hem - blödningarna avtog. Hon blev såklart sjukskriven och fick ta det lugnt. Var inställda på att det skulle snittas tidigt - men tror inte det blev mer än 3 el 4 v tidigare faktist.
Jag tycker din BM verkligen kunde sagt det på ett annat sätt! Har du varit och pratat med läkaren igen? Ring till spec mvc och be om att få komma dit igen för mera info!!
Allt gick jätte bra, tack och lov!!
alltså när hjärtspecialisten kollade på babyns hjärta
Men f.o.m nu så har jag blivit sjukskriven av min läkare 50%
och skall på ultraljudskoll varannan vecka!!! (måste köra 18 mil).
och vanlig kontroll(hos min barnmorska) 1gg/veckan.
Så det är mkt kontroller&ofta men det gör mig absolut ingenting så länge allt är bra.
littlered...din bm lät inge vidare. Som bm skall man ju vara positiv&stöttande.
Det kommer säkert att gå bra...om dom nu måste plocka ut bebisen i förväg så har den ju stora! chanser att klara sig redan från v.25. men förhoppningsvis så kommer du att kunna bära den längre än så.
Har du möjlighet att få prata med någon proffesionell om du vill?
Ja, vi har det inte lätt!
MEN...vi är alla gravida&vi har alla redan varsitt underbart barn, får tänka på dem som inte har det och som inte ens kan bli gravida.
Vi skall vara tacksamma&tänka så positivt vi bara kan.
I denna tråd kan vi fortsätta att stötta varandra :)
littlered...glömde fråga: Hur gammal är din son nu?
Varför var han tvungen att födas med akutsnitt&i vilken vecka var det?