Vi som är gravida medkomplikationer.

Cindarellan:
Jag är bara lite avis på dig! :p
Jag vill med va så nära mål med min bebis, men nix pix, det är massor av dryga veckor kvar... Fast snart är det nog augusti med och dags för min bebis att komma.
Men jag har ju så blandade känslor när det gäller det då jag vet att hon mår bra i magen men när hon kommer ut så börjar den tuffa kampen för livet för henne. Vill att hon ska komma ut men ändå inte liksom...

Cindarellan, grattis!!!! Åh, vad härligt! Så skönt att veta att den stannat kvar där inne så länge och nu är redo att komma ut.

Jag är i v 32 nu och har UL imorgon för att se om dumma moderkakan har flytta på sig. Inga blödningar hittills (ta i trä) och jag mår fysiskt ba. Psykiskt är det lite värre, är så jäkla lynnig och obalanserad. Försöker för sonens skull att vara mer harmonisk och jämn i humöret, men min man får ta en del skilsmässohot...

Little:
När bestämdes det att du skulle på ett ul till? Jag har med föreliggande moderkaka och har inte haft några blödningar än i a f.
Jag går ju på ul för att kolla hur det är med min bebis men de kollar kanske inte moderkakan då med.. Jag ska ju snittas hur som ändå men det kanske spelar roll vid snittet hur moderkakan ligger tänker jag.. Har aldrig haft så här innan...

Tackar... och littlered, jag känner verkligen! igen mig i det du skriver!
Har också haft det&kommer väl att ha det (till viss del) ända tills jag har bebisen i mina armar haft jobbigt psykiskt.
Inte alls lätt att vara i balans när man bär på så mkt oro i kroppen.
Har också en son som jag måste aggera någorlunda balanserad inför så då blir det nog så att sambo/mannen får ta en hel del.

Men försök att slappna av, du är ju i v.32 så OM det skulle hända något så har ju bebisen nu mkt stora chanser att klara sig fint utan men i livet.

Har du funderat på att gå&prata med någon?!

Jag har gått hos en psykolog via MVC och det har hjälpt! mig en hel del.

Nu har jag kommit så långt att jag lugnat ner mig, men som sagt, helt lugn kan jag inte bli förrän bebbe finns hos mig.

Schnappi, det är rutin då man upptäckt placenta previa. En del gör det vid v 30, men experterna verkar vara överens om om att om den inte flyttat sig vid v 32, är risken väldigt liten att den gör det längre fram. Och de flesta, 90%, har ju flyttat på sig. Tyvärr tror alla att jag tillhör de där 10%.... Jag ska ju ha snitt i vilket fall, men det vore ju en lättnad - och minskad risk - om placentan kunde flytta på sig.

Cindarellan, jag har funderat på det. Jag har bra kontakt med både min mamma och en nära släkting som är psykolog, men har inte uteslutit att gå till någon via MVC. Jag är annars inte orolig eller nervöst lagd och för det mesta går det bra - men ibland när hormonerna spökar så... Och du har ju rätt i att bebisen har goda chanser att klara sig, det är nog mest den mentala framförhållningen (hinner jag avsluta mina jobb, vem hämtar sonen om jag ligger på sjukhus etc) som jag oroar mig för. Fånigt, eller hur?

Little:
Då gör de nog en sån koll på mig med då.
Hur påverkar det vid ett snitt? Vad är det för ökade risker? Är det blödningar? Jag är så nervös för mitt snitt fast jag redan gjort 2 st (kanske därför) och det är skitjobbigt.. Är så rädd för hur jag ska reagera när de tar min dotter och går iväg med henne och hon sen hamnar på intensiven och jag inte kan vara där med henne pga snittet... Usch det skrämmer mig som fan!

Hurra, den har flyttat på sig!!!!! Var på UL idag och har inte längre total placenta previa! Istället ligger den c a 1 cm från kanten, i bakvägg och på sidan. Läkaren var uppriktigt förvånad, hon hade ju sagt 12 veckor tidigare att den minsann inte skulle maka på sig.
Det är ju extra bra nyheter (och märkligt) att den inte växt upp fram, eftersom jag ska snittas ändå (1 cm är lite liten marginal för att ens försöka föda vaginalt).
Lillan var dessutom lite större än genomsnitt, drygt 2100 gram och hade faktiskt vänt sig med huvudet nedåt.

Schnappi, åh, jag förstår din oro - främst att inte få vara nära lillan direkt efter förlossningen. Men det kanske någon annan kan vara? Vad gäller KS så tror jag att ett planerat sådant är bland det säkraste man kan göra. Jag är inte alls orolig för det. Det blir mitt andra, men jag ser verkligen fram emot det.

Little:
Sicka nyheter! :)  Fränt att den flyttat på sig när de sa att den inte skulle göra det. Får väl ser hur min ligger sen när det är dags. Jag har ju placenta previa och i framvägg.. :p
Ja min bästa vän som ska va med på snittet kommer vara hos henne så mycket hon kan tills jag kan komma ner själv. Lär väl bli efter några timmar i en rullstol eller nåt..

Little: Grattis till samarbetsvillig moderkaka Skönt att slippa oroa sig för det iallfall.

Schnappi: Förstår att du är orolig inför din dotters födelse. Skönt att du har en nära vän med som du litar på. Har du fått reda på vad osm händer med henne när hon föds, jag menar behöver hon opereras direkt eller nått sånt?

Icka:
Jag vet bara att de kommer intubera henne och föra henne till intensiven direkt. Förhoppningsvis får jag se henne innan hon skickas iväg, men allt beror på i vilket skick hon är i när hon kommer ut.
Operation blir det inom 4 dagar om jag förstått det rätt. Hon måste vara stabil nog för en operation liksom.
Ja min kompis är ett stort stöd för mig och var med mig när jag gjorde fvp. På ul hade jag med mig min mamma. Men på undersökningarna i Lund får jag vara själv för jag har inte råd att betala någons biljett ner dit precis även om det vore underbart att ha någon med sig då med.
Min mamma var med på första undersökningen i Lund vilket var skönt så jag hittar dit jag ska och så.