Ska inte barn på snart 3 år sova hela natten?

Många 3-åringar har slutat sova middag för länge sedan, så om han inte absolut behöver det, så skulle jag börja trappa ner på det.
Ang att sova hela natten, så drömmer småbarn mycket. Mardrömmar kommer i perioder väldigt intensivt, och då vaknar de flesta barn och behöver hjälp för att somna om. I perioder med mindre mardrömmar, så sover barnet bättre igen ...

Jag hade minskat på sovtiden på dagen och lärt honom att somna om själv. Du verkar inte så pigg på att låta honom somna om själv, varför undrar jag?

Jag skulle ta bort hela vilan på dagen, tror inte han behöver det. Och låt honom somna själv på kvällen utan att ni är hos honom. Det kan kanske bli lite jobbigt nu när han är van att ni ligger hos honom. Men det är bara att bita ihop, han lär sig snart att somna själv.

Tack för era svar!

Har ni tips på hur vi ska få honom att somna om själv respektive somna själv?

Om vi går ut ur rummet när han ska somna tar han tillfället i akt att kliva upp och busa.

Inatt när han vaknade väntade jag en stund för att se om han skulle somna om själv men efter några minuters skrikande gick jag till honom.

Igår sov han inte alls på förskolan och somnade snabbt på kvällen. Idag sov han en timme och har precis somnat efter 40 minuter i sängen först med mig och därefter pappa. Mitt tålamod tog slut efter att ha gett vatten, bytt pyamas för att den blev blöt, och därefter sparkar i ryggen

tror oxå på att ta bort dagssömnen. Ibland somnar våra barn om själva men oftast vaknar de av mardrömmar av alla tankar de har (som ju går i perioder) så vi ligger hos dem alt kommer de till oss. jag gör hellre det än låta dem vara ledsna. de är 3½...

Min son är lika gammal och har inte sovit på dagen på sedan han  var 1 1/2 år, men sover ändå riktigt illa i perioder. Just nu är han inne i en period då han kan vakna och vara jätteledsen och sedan ligga och sjunga och prata i upp till 3 timmar mitt i natten. Han går garanterat upp och hittar på bus om vi inte  ligger hos honom när han vaknar till. Så jag tror inte att det spelar någon roll om din son sover på dagen eller inte, vaknar han för att han är ledsen beror det säkert på att han drömmer och bearbetar dagen under nätterna och det gör han nog varesig han sover middag eller inte.

Jag har en son på 2,5år som börjar vakna mer och mer på nätterna.. Nu är han dessutom ledsen i sömnen.. Vi ligger också bredvid honom när han ska sova och det har fungerat bra förut och han sov alltid bra förut..

Nu har han dessutom fått en lillebror för 4 veckor sedan så då har det blivit värre sen har vi varit borta lite mycket ifrån honom pga av att vår son fick rsvirus och vi blev inlagda.

Vi har funderat på att sitta brevid honom istället när han ska sova men nu tror jag der mer beror på att han drömmer och att det har hänt mycket senaste tiden som han vaknar mer. Känns inte som det skulle spela någon roll hur vi nattar honom.. Fast jag vet inte.

Vår tös(3 år i mars) vaknar nästan varje natt kommer då in till oss och får sova resten av natten i vår säng.

Jag har också barn som blir 3 i april, och jag kör samma linje som de övriga att det är drömmar som gör att de vaknar så mycket på natten. Min tös pratar nämligen i sömnen

Det är mycket spökprat och drakprat på dagarna..

Däremot är våra nattningar rena tortyren! Vet inte heller hur man ska få till dem. Hon somnar inte oavsett om hon sovit på dagen eller inte. På dagis sover hon bara 30 min, mest för att orka köra där hela dagen.

Tror som tidigare sagt att låt han max sova en halvtimma på dan eller inte alls. Vår grabb på 2,5 sover väldigt sällan på dagen numera och hans nattsömn har blivit betydligt bättre! Han har blivt riktigt lättsövd oxå! Men lär honom att somna själv, vi hade samma problem det kunde ta oss timmar att få honom att somna innan, nu går det på ett par minuter. Men att han vaknar på natten beror nog delvis på drömmar och han somnar säkert lättare om om han inte behöver dig eller din man för att somna. Lär honom att somna och var konsekventa det är värt det! Lovar!

Jag lider med er som också har barn som inte sover hela nätterna! Här är det helt omöjligt vissa nätter. Har två söner, en på 4½ och den andre på 2½. Äldste sonen sover hela nätterna och har gjort sedan han var ca. 2½, 3 år. Men med honom fick vi ligga jämte ca. 1 timma varje kväll för att han skulle somna riktigt. Sen blev det mindre och mindre tid och till slut gick det bra utan att vi låg där. Det jag tror hjälpte honom var att han faktiskt fick lov att ha oss där som trygghet. Till slut förstod han att det inte var så farligt att sova själv. Han hittade ett gosedjur som han alltid sov med och sen fick han en nattlampa som hjälpte.
Men lillkillen nu kan vara riktigt orolig på natten. Han kan vakna flera gånger per natt och inte vilja lägga sig igen. Trots att han hoppar upp flera gånger så kan han fortfarande vakna halv5, 5 på morgonen och vilja vara uppe för dagen.
Just nu försöker vi bara hitta den där tryggheten för honom. Han och storebrorsan delar rum nu, så jag brukar tala om för honom att storebror ligger där inne och skyddar honom. Plus att mamma och pappa är i rummet bredvid.
Jag vet att om vi får honom att känna sig trygg så kommer det avlöna sig en dag. Vi tyckte det var en jobbig period när våran äldste son inte kunde somna riktigt och själv på kvällarna, men nu kommer vi knappt ihåg hur det var.

Tala om för barnet/barnen när ni nattar dom att det är viktigt att dom sover nu så att dom kan leka mer imorgon igen. Försök vara lugn själv också när du lägger barnet, dom känner ju lätt av ifall man är uppstressad själv.
Ha tålamod och lägg bara tillbaka barnet i sängen om dom kommer upp igen. Tala om igen att det är viktigt att dom sover nu. Säg att dom kan ligga och blunda och tänka på något kul som dom tycker om att göra, så somnar dom lättare.
Jag har låtit min son leka i sitt rum några gånger trots att vi nattat honom, men sen la han sig själv och somnade. Så länge han höll sig i sitt rum så gick det bra.

En viktig sak tycker jag är att man tänker hur man själv hade velat att någon var mot mig om jag hade svårt att sova. Inte skulle jag väl vilja ha någon som blev arg på mig eller t ex. skrek åt mig för att jag inte kunde somna. Det kan ju vara så att barnet inte fått ut tillräckligt med energi eller att dom har svårt att varva ner.

Sen måste jag erkänna att det inte alltid är lätt att behålla lugnet och humöret uppe när man själv är trött och bara vill slappna av.
Men kämpa på! Och kom ihåg att ni inte är ensamma. En dag kommer ni säkert knappt komma ihåg den här tiden när barnet inte sov hela natten.
Lycka till :)

Å andra sidan är det sömn per dygn som spelar roll så vill ni behålla dagvilan och han mår bra av det så fine - men då kanske han inte kan gå och lägga sig 19 på kvällen.

Vi har resonerat så att vårt barn går långa dagar på dagis och att det då är bättre för alla om hen sover middag där och istället är vaken lite längre med oss på kvällen, då får vi mer tid tillsammans och hen får en välbehövligt avbrott på dagis, så för oss sov hen på dagis till 4 år ungefär, fungerade klockrent. Värre blev det när hen inte längre ville det men ändå bara sover 10h på natten för då går ju hen back nån timmer per dygn - vilket märks!

Så. Mitt tips är att senarelägga läggningen en timme och behålla dagvilan. Försök sedan att ta er bort från sängen, det är viktigt att ert barn förstår att ni INTE går och lägger er när han gör det utan att du sitter där tills han somnat sedan ska du gå och tvätta / diska (annan tråkig aktivitet som han inte vill vara med på). Men var noga med att du stannar tills han somnat. Sitt helst inte I sängen utan vid sidan, läs en bok, sticka eller något annat som tar fokus bort från barnet - han kan inte somna så länge du väntar på att han ska göra det

Han är stor, han förstår och du kan prata med honom! Men "sova hela natten" som i 12 timmar finns det vuxna som ännu inte gör så det är liksom inget man kan räkna med att ett barn nånsin gör - det viktiga är ju att han kan somna om relativt fort och när han blir äldre, att han inte behöver er hjälp för det.

Har ganska lika problem som ni. Vår kille fyllde tre för 3-4 månader sedan och har inte somnat själv en enda kväll tror jag. Kanske någon gång när han varit extremt trött. 

Vill gärna få tips från er hur ni gjort med era lite större barn för att vänja dem att somna själva. Alla tips mottages tacksamt! Det kan väl inte göra det värre får man hoppas.

Tipset jag har fått är att lägga barnet i sin säng, göra sina nattrutiner, läsa sjunga och säga god natt och sätta sig väl synlig och "läsa" en tidning eller bok. Om barnet går upp går man tillbaka med barnet och säger vänligt men bestämt att du ska sova nu. Lägger barnet och går tillbaka till sin stol. (stolen ska alltså vara utanför sovrummet, men som sagt, man ska vara väl synlig. Sen kan man dra igen dörren när man märker att det går bättre och bättre några dagar eller veckor)

Jag har kört detta tips, och det var ett par otroligt jobbiga kvällar först, men samtidigt känner jag att man måste ju faktiskt få ha "sin" tid även om man är förälder. Det funkade perfekt.. tills hon hade varit en vecka hos sin far och de inte körde samma rutiner..

Nu har jag bara inte orkat ta itu med det igen, för det känns lite som att "ok, vi kommer vara osams ett par kvällar, och sen ska hon härifrån för att sen få börja om igen"

Men som sagt, det funkade! Ett par kvällar satt jag SJÄLV uppe efter kl 20 och visste inte vad jag skulle göra

och ja, detta är 5 mm för äldre barn, men på något sätt tycker jag att det inte känns "lika hemskt" att höra henne gråta nu när hon är så stor som när vi provade när hon var bebis då avbröt vi rätt snart.. nu hör jag ju verkligen skillnad på gråt och gråt så att säga, men visst det är jobbigt. Man måste nog väga för och nackdelar. Samt måste man ställa sig den viktigaste frågan:

Vill jag att barnet ska kunna somna själv för vår skull, eller för att alla andra säger att det borde kunna göra det?!

Min dotter vaknade till då och då i den åldern (och gör det fortfarande ibland, nu fem). Före två hade hon inte sovit en hel natt. Min son har sovit bra på nätterna från betydligt tidigare. Ingen av dem har druckit välling (mjölkallergiska). Sovit i samma rum som oss har de gjort båda två, med sängen intill vår och fått krypa över till oss om de känt för det.
Min slutsats blir alltså att barn är olika, även med likartade förutsättningar.
Är det ett problem för dig det här? Stör det din nattsömn så att du inte är utvilad på dagen? I så fall förstår jag om du vill jobba på det. I annat fall, spelar det så stor roll? Han kanske behöver tryggheten att ha förälder hos sig för tillfället?

Åsa: Nu var kanske frågan riktad till TS, men för oss är det verkligen jobbigt att inte få sova en hel natt och aldrig en sovmorgon heller... Man går omkring ständigt trött och särskilt nu när jag är gravid med trean, tröttheten av bara själva graviditeten ihop med järnbrist... *puh* och min man som får sköta nästan allt hushållsarbete, så han är ju inte piggare. Men igårkväll testade vi att han satt på en stol medan sonen skulle somna själv. Gick ganska så snabbt, fast han vaknade i natt i alla fall och kunde inte somna om själv, så han sov hos oss resten av natten. Men det är ju värt att försöka! Han lär ju inte må dåligt at att somna själv i alla fall. Han låg bara där och tittade tills han somnade. Inte ledsen eller ville gå upp eller så... Då mår ju han bättre av att få en bättre sömn.

vissa tycker säkert att vårat sätt att natta är knäppt men vår dotter på ca 2,5 år älskar film och jag vet att hon kopplar av när hon ser på film. så hon får välja en film att somna till. hon ligger själv i sin säng och tittar. ibland kommer hon upp ett par gånger innan hon somnar men inte ofta.

hon har dock (som många andra) vaknat mycket på nätterna nu.vilket jag tror beror på mardrömmar. det är bara så svårt att få henne att somna om på natten. kan börja gallskrika utan att man kan lugna henne och sedan somnar hon bara om rätt som det är. tror nästan hon sover hela tiden och inte vet riktigt vad som händer.

hon har också för en månad sedan slutat med napp (väldigt smärt fritt från en dag till andra, den nya var äcklig) och jag tror att hon har lite sorg efter den. börjar gråta för ingenting hos dagmamman och blir då riktigt ledsen. hoppas bara att det är just en period hon är inne i.