Time out

jaja tur man får göra som man vill.... här i detta hemmet funkar timout o det kommer jag fortsätta med. för nu lyssnar mitt barn på miG!!

Vi sätter vår snart 3-årige son på sängen i gästrummet vid extrema situationer. Vi ser inget fel i detta.

Det är ditt barn och gör det som fungerar hos er.Håller med! Man ska sätta ner foten och inte mesa runt.

Så att inte använda bestraffningsmertoder är enligt dig att mesa runt? Eller har jag missuppfattat?

Men om de lyssnar på dig, då behöver du väl inte fortsätta?

Vaddå bestraffningsmetoder?!? Värst vad det ska tas i.  Om det inte går att diskutera (mesa runt) med ett barn måste man ta till det som funkar. Vår son har blivit mycket bättre i humöret sen vi börjad med time-out. Det tar vi till i extrema situationer, inte varje dag.

Vår son får alltid förklarat varför han får sitta i time-out och han förstår efter ett tag och vi blir sams igen och kramas.

Nej, jag tar inte alls i, det är ju en bestraffning. Tråkigt att du ser familjer som kan reda ut saker genom samtal som att de "mesar runt". Och varför ens förklara för din son varför att får en timeout om prata med varandra nu är så mesigt? Och om han förstår, varför ska han behöva sitta i skamvrå? Vi har aldrig behövt tagit till bestraffningar, och "extrema situationer" uppstår dock inte heller. Hmm... undrar om det har en samband måntro?

Jag tycker inte att det är mesigt att diskutera. Det är jävligt jobbigt, om man ska försöka reda en konflikt med ord som en arg femåring förstår. Jag har varit svårt frestad, många gånger, att langa in ungen på sitt rum eller på en stol i köket och säga "sitt nu här i fem minuter så kanske du fattar att man inte får XXX sedan!" men det är ju den lates väg ut. Dessutom har ju ungen ingen NYTTA av time out! Om vi båda är arga och förbannade och inte kan diskutera löser det sig självt, vi stormar åt varsitt håll eller så blir det ett "Slutaaaaa!" "Du får inte skrikaaaaa mamma!" vilket ofta gör att vi båda två hinner ta ett par andetag - och sedan är det faktiskt upp till mig att lösa konflikten.

Trots och bråk handlar om konflikthantering! Det här är mitt barns sätt att lära sig

-vem bestämmer?
-hur bestämmer man vem som bestämmer?
-hur förhandlar man?
-hur gör man när man är arg?
-hur gör man när andra är arga?

Det här är ju saker som han ska ha övat på och lärt sig bra metoder för när han kommer upp i tonåren och måste hantera konflikter med andra på egen hand! Vad lär han sig om jag använder skamvrå? Jo - att vuxna bestämmer för att de kan. De kan bära bort honom fysiskt. Att det är en som är skyldig och ska be om ursäkt. Att det är mitt perspektiv och min världsbild som gäller - han måste anpassa sig till den för att få vara med. Att det är ok att avvisa och skicka bort den man inte håller med. En har rätt och en har fel.

Istället försöker vi lära honom att kompromissa och förhandla, att ilska är ok och att vi blir arga på varandra, det är ömsesidigt, att man blir sams, att det finns en rimlig anledning till att jag vill att han ska göra vissa saker på ett visst sätt, och att man inte får göra vad som helst även om man är arg.

Jag hoppas att det kommer att leda till att han har förtroende för mig så småningom, att han även när han är tonåring och vuxen kommer att tro att jag har vettiga skäl till mitt handlande, att mina åsikter oftast är väl underbyggda och värda att lyssnas på, och att han kommer att förvänta sig att andra lyssnar på hans argument, att hans åsikter ska tas i beaktande även om han inte får som han vill.

Vad har ni för långsiktiga mål med time-out? Att det blir lugnt i nuet förstår jag, men vilken nytta kommer ungen att ha av timeout när han eller hon är sexton år och i konflikt med sina kompisar?

Jag förstår att det får ditt barn tyst, och får slut på trotset. Men på vilket sätt hjälper det henne att lära sig hur man löser konflikter? Vad har hon för nytta av din metod när hon bråkar med en unge på dagis? Kommer hon att kunna använda time-out när hon är åtta år och förbannad på någon i klassen, eller tycker att fröken behandlar henne orättvist?

Ja, jag tycker det är fel. Sedan finns det olika typer - typen då man utesluter barnet helt ur den sociala närvaron (ignorerar) är helt fel. Barnet behöver hjälp och ingen bestraffning i stil med time-out (och självklart är det en bestraffning. Barnet får inte vara med längre och får sitta på en stol/hörn/i sitt rum x antal minuter) när det håller på att flippa ur.