Vi använder det i extrema situationer, när vi försökt allt annat. Vi använder trappan och den är centralt placerad, dvs vi lämnar inte barnet själv på rummet osv.
Vi använder time out på några i förväg bestämda beteenden, som barnen vet om (exvis slåss, puttas i trappan, skrika och bete sig illa vid matbordet). Tanken med att använda time out är ju att beteendet ska upphöra så att man inte behöver använda time out när barnen lärt sig. Vi har en son som har väldigt humör och beter sig illa (kastar sig, sparkar osv) och hans beteende har blivit mycket bättre sedan vi började med detta.
Självklart varnar vi flera gånger innan vi sätter honom i trappan och berättar för honom vad som kommer att hända osv. Han har också tidigare haft svårt att lugna ner sig, men även detta har blivit bättre.
Däremot "hotar" vi aldrig med trappan utan de vet när och varför de hamnar där. När tiden gått, ca 2 minuter, pratar vi aldrig om "felet" igen utan säger bara "Nu gör vi ett nytt försök". Det fungar jättebra och barnen vet som sagt vad som gäller.
Vi har läst mycket i boken "De otroliga åren" och valt ut de delar som passar oss. Dessutom kanske jag ska skriva att vi berömer barnen massor när de gör något bra, så att de får uppmärksamhet för bra beteende och inte för dåligt. Vi märker även att de börjat beröma varandra, vilket är jättekul att höra!
Mitt tips är att läsa boken, den ger många praktiska exempel!