Vi "nybörjare" på CvL

Hej!

Jag och min sambo påbörjade vår utredning i november 09. Min sambo är det inget fel på men jag har knappt någon äl. Så nu är jag inne på min första kur pergotime. Har BIM den 26/2. Hur långt har du/ni kommit?

Tack! Spännande med insemination, hoppas att det kommer gå bra för er.

Jag mår väldigt bra med pergotime. Första dagen jag tog tabletterna kände jag mig lite yr och illamående, men det kan ha berott på annan också, jag vet inte. Förutom det så kände jag mig lite extra trött under de 5 dagar jag åt tabletterna. Men på det stora hela har det gått jättebra. Kommer du få äta pergotime eller gör ni insemineringen utan?

Håller tummarna för er med!

Ja jag går bara och väntar in BIM, det är min första cyckel som jag använder pergotime. Vissa har ju lyckats på få pergokurer så jag hoppas att jag kanske är en av dem också.

Yrseln och illamåendet var dock bara kortvarigt och jag vet inte ens om det var en biverkning då det endast varade en dag. Men jag känner att nu skulle jag stå ut med vad som hellst bara jag får en skrutt i magen.

Vad tufft att ni fick vänta ytterigare en cyckel med inseminationen så var det för oss också. Vi skulle ha börjat mellan månadskiftet december januari men pga att kliniken hade stängt så fick vi vänta och det var jättejobbigt eftersom vi ställt in oss på att få börja. Ni får försöka på egenhand denna månad och hoppas att ni får pego till nästa äl.

Vi har försökt få barn sedan maj 08 så det är snart 2 år. Hur länge har ni försökt?

Ingen fara. Ja det börjar närama sig BIM och jag är väldigt nervös. Jag känner många graviditetssymtom men det kan lika gärna vara inbillning. Jag vet inte när jag ska testa då jag gort så många test tidigare och jag blir lika besviken och ledsen varje gång som det visar negativt. Så för att slippa känna den nedstämdheten så pratade jag och sambon idag att vi nog ska försöka vänta några extra dagar med att testa, är jag då inte gravid så kommer ju mensen utan test. Det kanske verkar konstigt men man lär ju sig sina egna knep för hur man ska "överleva" det faktum att man inte blir gravid. Hur gör ni? Börjar du testa redan innan BIM eller väntar ni?

Men jag tycker helt klart som du att detta är vårt år .

Ja oavsett hur det går denna månad så är både jag och sambon överens om att vi är på rätt väg, det känns fantastiskt att ha fått hjälp. Vi vände oss till Cvl på en gång, vi kände att vi inte orkade med de långa köerna hos landstinget. När jag väl ringde så gick det jättefort att få tid och för psyket så känns det också väldigt bra.

Ni har ju verkligen försökt mycket längre än oss, jag tycker att två år känns mycket men att aktivt försökt i fyra eller sex kan man ju säga måste vara jättetufft. Jag kan inte ens börja föreställa mig detta. Jag hoppas att tiden fram till inseminationen går fort så att ni kan börja ordentligt. Skickar en styrkekram.
Samtidigt är det ju bra att du haft så mycket och göra, denna månad har gått långsamt för mig, oftast brukar tiden gå fort men inte nu.

*kram*

Tack! Jag var inne på din sida också men hittade inga bilder. Jag menar att det gör inget, vissa vill inte avslöja sig. Du förstår säkert hur jag menar.

Ja det är ett väldgit väntande. De symtom som jag känner av är mensvärk av och till dvs det känns som om mensen ska komma när som heltst men det gör den inte, jätteömma och känsliga bröst och dem känns hårda som tennisbollar, har också kännt mig yr och fått "vågor" av illamående ibland under dagarna. Ja det var väl alles. Men som sagt det kan bara vara inbillning.

Efter så lång tid som ni försökt så förstår jag att du/ni slutat testa. Jag har inte heller behövt göra det eftersom mensen kommit och det är bara om mensen skulle dra över allt för många dagar som jag nog kommer göra ett test. Annars finns ju ingen anledning.

Hur känner du nu i kroppen, tror du att du har haft/eller kommer ha äl?

Tack så jättemycket för din fina uppmuntran, det betyder så mycket!

Kram

Hej frallan!

Jag testade idag på morgonen och fick ett svag potitivt på gravtestet. Så jag tror nog att jag vågar säga att jag är gravid. Hur går det för dig?

Tack så jättemycket! Tänkte testa längre frammåt i vecka och se om resultatet blir starkare. Men jag har ju ändå sett ett svagt streck och det borde väl inte synas något om det inte fanns något hcg hormon i kroppen? Jag vet inte.

Ja, jag känner mig chockad, har inte riktigt förstått vad som hänt. För övrigt så känner jag av mensvärk som kommer och går, ömma bröst, lite illamående om blodsockret blir för lågt. Ja det är väl det.

Vad jobbigt att du har mycket och göra, hoppas att det lugnar ner sig för dig snart. Jag hoppas att det kommer att ta sig för dig på er första insemination. Så du också blir .

Ikväll ska jag laga extra god mat till min sambo och ge honom sitt livs chock. Jag fick ju min i morse.

Kram på dig

Hej igen.

Jag tror att jag nog inte var gravid trots allt. Jag har testat 3 test efter det som visade positivt och dem har varit negativa. Det känns så tråkigt och jag antar att det bara är att vänta på mensen. Ville bara meddela dig. Men jag hoppas att vi ändå kan fortsätta att ha kontakt? Jag är nyfiken hur det kommer att gå för dig med insemineringen.

Kram

Frallan: Nej jag fick mensen i söndags och i måndags ringde jag Cvl och bad om ett nytt recept på pergo, vilket jag fick och började med idag. Så jag tror att äl kommer ske denna måndad den 24 eller 25/3.

Känslorna jag har just nu är ledsamhet, deppighet. Jag har svårt att hitta glädjen i barnprocessen. Jag blev så otroligt glad när jag trodde att jag såg ett positivt streck, och det var fullt synligt. Men sedan när jag testade negativt på 3 tester så vändes känslorna och allt bara kändes hopplöst igen. Jag har försökt prata med sambon men han har naturligtvis ett mer positivt synsätt att "det är bara och ta nya tag". Men efter snart 2 år så känns det inte så självklart. Men jag mår bra, det gör jag förutom att jag har en konstant ledsamhetskänsla över mig. Ska försöka gå inom mig själv och hitta styrkan att orka igen. Jag vet ju att den finns i hjärtat någonstans.

Nästa steg för mig är att börja med en ny kur pergo vilket jag gjort så nu är det bara att vänta. Hur går det för dig BIM dagen borde väl börja närma sig?

CellenEllen: välkommen till vår tråd! Du och jag har börjat med pergo samma dag, spännande. Hoppas att pergokurerna kommer att fungera för er så att ni inte behöver gå igenom ivf.

kram på er

Det känns bättre nu, har snart ätit de 5 tabbletterna och börjar se ljust på äl. Jag har mått fysisk bra under denna pergokur och kännt mig som vanligt. Det var några dagar där som jag kände mit lite nere och det kändes hopplöst men det vänder ju bara man orkar hålla ut några dagar. Jag kommer inte att behöva gå på något vul denna månad eftersom jag gjorde det förra gången. Då såg doktorn att allt såg bra ut och att det varken var under eller överstmulering och dessutom såg slemhinnan i livmodern bra. Så vad jag förstår så kommer vi nu fortsätta med pergotime några månader, hur många vet jag inte, så får vi se vad som kommer att ske efter det om vi inte lyckas.

Frallan: Kramar om dig så mycket, önskar att jag kunde vara hos dig och stötta. Men jag tar det här. Vad otroligt jobbigt och frustrerande att inte få pergo hjälp denna månad. Men kommer du kunna använda äl tester? Jag har använt Clerablue och tycker att dem är jättebra.
Ang er flytt så förstår jag att du har jättemycket tankar i huvudet men vet du vi löser detta tillsammas. Vi kommer ju kunna finnas för varandra så mycket vi vill och hur länge vi vill...eller hur! Genom tider och tider. Detta kommer att ordna sig ändå. På Cvls hemsida så har dem information om att dem sammarbetar med andra doktorer runt om i landet och andra sjukhus. Jag tror att om du ringer och pratar med doktorn och sköterskorna så kommer dem kunna hjälpa er att remitera så att ni får förtur samt att ni ändå kan samarbeta med Cvl och resa dit för behandlingar och liknande. Sedan kan du få pergotime av doktorn i din nya stad. Gå in och läs under sammarbetsdoktorer så ska du se att det kommer och lösa sig. Jag är övertygad om att ni inte kommer behöva vänta 5 eller 6 år. Men självklart förstår jag ändå dina känslor och du har all rätt att känna som du gör. Jag hoppas dock att detta var några styrkeord på vägen.

Stor kram till er båda!