Missed abort

jag tycker absolut att vi ska följas åt - och se framåt ! Hur tänker ni?  Min läkare rekomenderade att låta kroppen få ha minst en menscykel innan man försöker bli gravid igen... som sagt hur tänker ni andra som vart här/är här?

Jag gjorde en skrapning igår, fick reda på Ul i onsdags (v.13) att mitt barn var dött. Jag tror att jag har accepterat, och ska försöka gå vidare och inse att det här är sådant om händer. Jag vill gärna vara med och följas åt. Jag ska invänta en mens, sedan ska vi försöka igen. Personligen tycker jag att det var skönt att göra en skrapning, vakna upp och veta att jag slipper vänta ut fostret, se alla klumpar... Det jobbiga är att tänka om, och tänka vidare. Man är ju så inne på att bli mamma i sommar. Dessutom har jag en syster som ska ha barn i juli.

Ja det tycker jag med! Det var så många som visste att vi väntade barn och nu vet vi ju att de kommer att leta efter minsta tecken på en ny graviditet. Inte lite press... En "positiv" sak är att jag har en god vän som gick igenom precis samma sak några veckor innan mig. Hon förstår mig och jag henne. I går var en jobbig dag. All bedövning från operationen hade släppt och verkligheten slog mig. Som tur är förstår min sambo mig.

hej, har suttit och läst eran tråd och även om det verkar lite sent hoppar jag in i den. Sitter hemma tre dagar efter min efterkontroll av ett ma var i vecka 11 fast graviditeten avstannat ca v8-9. På något sätt var det viss lättnad när dom kunde se att kroppen klarat av allt själv. Var helt inställd på en skrapning och var jätteorolig för det. Och var kunde släpp alla tankar på "dom kanske såg fel på förra ultraljudet" och att allt skulle vara normalt och hjärtat skulle slå igen. Innan det kunde jag inte börja tänka på vad som händer nu. Vet inte om jag kunnat börja tänka otroligt mycket på framtiden ännu men kan iaf tänka på att jag/vi vill försöka igen så snart det bara går. Har trott att jag är knäpp vissa dagar för jag bara gråter och några timmar kan jag göra saker och "glömma bort". Vill bara gå framåt och satsa på en ny grav som går hela vägen. Känns som alla kompisar går med stora magar eller vagnar just nu vilkat gör allt ännu mera trist och jobbigt. Alla så uppfyllda och lyckliga av vad som skall hända med dem och jag förstår att det är jättesvårt för dom att sätta sig in i hur man mår.  Skulle vara jätteskönt att få följas åt med några som förstår vad som hänt och hur man mår när man skall försöka igen. bomullshuvu; hoppas det gick bra på din efterkontroll.

bomullshuvu låter som du oxå hade det jobbigt. Jag hade det med skitjobbigt med min läkare. sista gången jag skrapades (igår) fick jag en läkare från kina. Inget fel med det. Förutom att hon inte kunde tala svenska. Jag förstod ingenting i princip av vad hon sa.... att jag borde skrapas men fick bestämma själv, de var gravrester kvar men inte mycket osv... när man redan mår så dåligt är det droppen att man dessutom får en dålig läkare

Ja förstår dig precis. Jag förstod inget av vad min läkare sa. Det enda jag visste när jag åkte därifrån (dagen innan jag skulle skrapas) var att det var gravrester kvar och att jag skulle skrapas igen dagen efter. Men jag förstod inte hur det kunde vara rester kvar, om jag var tvungen att skrapas eller fick välja och om det var något farligt. allt detta frågade jag en sjuksköterska igår som kunde svenska.... btw, har läst din blogg, mycket bra =)

Hej, får man haka på i den här tråden? Fick reda på när jag var v18+4 att jag hade fått MA i v17, livet gick verkligen i kras. För en vecka sedan födde jag ut mina flickor, förlorade mycket blod, var tvungen att skrapas dagen efter och förlorade ännu mer blod. Går och väntar på att jag ska sluta blöda då jag gärna vill bli gravid så snart som möjligt, verkar dela den längtan med flera i den här tråden. Undrar dock hur lång tid efter att man slutar blöda som man ska kolla med grav-test att dte är negativt och när man ska börja kolla med ÄL-test. Har aldrig använt ÄL-test förut.