Missed abort

jag tar på dem en bra stund innan jag går upp, vaknar och är kissinödig så då åker de på och så hämtar jag ett glas vatten och en banan och lägger mig igen och sover/vilar lite till och sen äter jag lite och sen går jag upp, funkar rätt bra.

vågade mig på utan en helgdag faktiskt, och det gick rätt bra, om jag slipper gå upp tidigt kommer illamåendet inte alls igång på samma sätt verkar det som, så sover jag länge mår jag "bra".

chefen är än så länge ovetande om mitt "välsignade tillstånd" och får så förbli ett tag till hade jag tänkt... men det börjar väl snart bli dags att berätta, men inte riktigt än...

tror inte att sovmorgon skulle gå hem, jag har flextid innebärande att jag får jobba hur mycket jag vill men helst inte ta ut nått av det sen- för det är så att man jobbar mycket i den här branchen, det är sånt man får räkna med... 

åh, vad jag blev sugen på fil nu... kan dock inte äta det, min mage klarar inte av komjölk alls sedan ett par år tillbaka med en fullständig magkrasch... men funkar med soja, havre etc, även om det inte är riktigt lika bra alla gånger... 

Hej vännen,
Det är väl lite bättre - anstränger mig för att tänka positivt. Har nästan slutat att blöda och tror att jag eventuellt har ÄL i helgen :D. Hade ju varit inte varit helt fel om vi hade fått till det! Hoppet är det sista som överger människan ...eller nått.. Kramar!

Xperia: jag hade ägglossning ihelgen...så gissa vad jag och sambon pysslade med.......
Som sagt, hoppet är det sista som överger människan!

Jag har långt kvar till BF, ända till slutet av juli, närmare bestämt beräknat till den 24/7.... Ska på KUB-UL imorgon så är lite nervös... 

annars bra, mår fortfarande lite illa, trots v 14, men det ska väl ge sig till slut hoppas jag. ingen mage alls än, så vanliga kläder funkar fint.

kramar 

Själv börjar jag känna rätt rejäl ångest inför vårt KUB/UL nästa vecka. Det var ju vid den här tiden förra gången som vi fick reda på att allt inte stod rätt till och jag kan känna den där paniken när man tittar på ultraljudbilden och förstår att den där lilla bebisen inte är tillräckligt stor. Tittar i en augustitråd där folk lagt upp ultraljudbilder på sina bebisar i typ vecka 13 som faktiskt är riktiga bebisar och känna såndär magoro för att jag inte ska få se det dom ser. Vet ju att det är idioti att oroa sig för något jag inte kan påverka och jag vill inte vara en såhär nojjig människa men kan inte hjälpa det. Blir rädd varje gång jag får ont i magen och petar på brösten stup i kvarten för att se om dom fortfarande är lite ömma. Haha. När ska oron gå över?

Önskar vi fick göra ultraljudet idag så man hade det gjort. Känns som eeeevigheter tills nästa torsdag. Sen ska man oroa sig för KUB-resultatet också.. Vojne vojne..