Missed abort

Tyvärr är vi ganska många som gått igenom denna tragiska händelse och det är nog lika ofattbart för oss alla. När man får plusset på stickan så brjar man förbereda sig på framtiden. Vi hade ju kommit till vecka 19 när vi fick reda på att dom inte levde längre, i vecka 15 fick vi reda på att det var två och att man skulle vara förberedd från vecka 28 på att dom kunde komma. Det blir verkligen platt fall när man får den hemska nyheten. Inte nog med det så ska man (i mitt fall) ha en förlossning, plus att man måste vänja sig vid att magen är borta och alla frågor från bekanta om hur dte går och så.. Det är jätte jobbigt och jag trodde aldrig att jag skulle kunna komma tillbaka till vardagen. De flesta dagarna flyter på bra nu, men dom finns alltid i mina tankar och nu har jag bara fokus på att bli gravid igen... Samtidigt som jag är livrädd för att bli gravid igen...

Varför kommer ni inte få veta? Valde ni att inte skicka honom på obduktion eller finns det nån gräns för hur "gamla" de måste vara? Vi vet inte om vi får svar men jag hoppas...

Det måste vara riktigt jobbigt. Vi fick frågan på avd 14 där jag födde flickorna om vi ville skicka dom på obduktion eller ej och självklart sa vi ja, min läkare har dock förvarnat mig om att vi kanske inte kan få nåt svar iaf då de låg utan liv i magen ca 2 ½ vecka.

Låt sorgen ta den tid den behöver och lyssna på din kropp. Det är det råd jag kan ge dig, jag tyckte det var sknt att prata med psykolog också. Jag och min sambo gjorde så att vi gick tillsammans till kuratorn vi fick kontakt med på sjukhuset och sen gick vi var och en försig till psykolog, vi har bara kommit varandra närmare efter det här och gett varandra bra stöd även fast vi sörjer på olika vis.

Vi finns här iaf om du vill prata av dig eller bara vill ha sällskap...

Kramar

Fortfarande ingen mens, men har som sagt var inte bim förrän på tisdag. Testade imorse men det var negativt, hoppas på att jag är en låghormonare

Hoppas ni haft en bra helg!

Jag känner mig dock inte gravid, så jag hoppas inte för mycket, försöker att inte bli besviken om mensen kommer vilket den troligen gör eftersom jag fått tillbaka den molnande värken i ryggslutet igen Hoppas bara att det kan ske nu under sommaren.. Tänk vad roligt det skulle vara att få barn när våren är på intågande nästa år

Jag hoppas att det går bra på VUL idag, att det inte är nåt farligt. Många kvinnor har ju små blödningar under hela graviditeten så måla inte fan på väggen än...

Styrkekramar till dig!

Jag har testat positivt idag, vääääldigt svagt dock och det var mitt på dagen bim -1 så jag ska testa imorgon med morgonurin så får vi se, vågar inte hoppas nåt...

Jag vågar dock inte tacka för jag är helt inställd på att min mens kommer komma iaf och förstöra min glädje så jag blir glad först när dte är ett starkt plus och kanske t o m gjort en blodprov som bekräftar att jag är gravid. Är verklgien rädd för att hoppas för mycket för jag vet hur ont det gör att förlora nåt man älskar och på nåt sätt blir man förälskad i det förväntade barnet på en gång, men jag uppdaterar imorgonbitti och talar om vad det visar då

Vad jobbigt med all denna väntan och ovissheten som bara skapar oro... *krama om*

Tror min kropp spelar mig ett ordentligt spatt, hade ju som sagt var ett svaaagt streck på testet idag på dan (bim -1) och nu ikväll känns det verkligen som om mensen är på intågande och jag känner mig hur nere som helst...