Kan man adoptera äldre barn?

JA! Man kan adoptera äldre barn och det är stor brist på föräldrar som vill göra det. Majoriteten av alla barn som behöver familj är äldre och du kan lätt segla förbi alla köande adoptivföräldrar om du är öppen för ett barn över fem år. När det gäller krav på adoptivföräldrar så är det olika beroende på vilket land det gäller. Du får gärna fråga mer så ska jag försöka svara och du kan även läsa på http://www.mia.eu/

Att adoptera äldre barn en en underbar, spännande och väldigt rolig resa, vi har gjort det två gånger och gör det gärna igen.

Men hur är det att adoptera ett äldre barn? är det inte lite "svårare" så att säga än en liten bebis?

jag har aldrig adopterat men ÄR adopterad som 4 månadersbebis, fick en lillebror (som tyvärr är död idag) som var 1 år och mellan oss skiljde sig problematiken mycket.

Kan tänka mig att det är svårare med ett äldre barn som redan "rotat" sig i hemlandet?

(menar inte att ställa till det för dig TS utan bara undrar)

Jag har kollat runt lite på hemsidan du tipsade om, tack för det.

:(

Det varierar. Alla barn har sin egen unika bakgrund. Det varierar också från land till land. I vissa länder är det vanligare att barnen vistas i fosterfamiljer än på barnhem. Några barn har kanske hunnit byta fosterfamlj 4-5-6 gånger, andra har kanske bara bott i en enda under kortare eller längre tid. Några barn har flyttats mellan olika barnhem, eller fått byta avdelning på barnhemmet i takt med att de blivit äldre. Några barn har haft det (någorlunda?) tryggt de första åren, men så har något hänt som innebär att de behöver ny familj. En sak har de alla gemensamt: de har förlorat sina första föräldrar och behöver nya.

Ditt blivande barn kan ha vilken bakgrund som helst. När man beslutar sig för att adoptera måste man våga sig ut i det okända.

Det finns en övre gräns för att få föräldrapenning vid adoption. Tror den ligger på 10 år. Kolla med f-kassan! Jag har också för mig att det finns en övre gräns för adoption, men den ligger högre än så. Minns inte just vilken max-åldern är på barnet. Den lagen har nog mest kommit till för att man inte ska kunna utnyttja adoption för att underlätta invandring som annars inte skulle godkännas av migrationsverket. Förutsättningar ska ju finnas att man ska kunna utveckla en föräldra-barnrelation.

Det finns länder som har max 40 år mellan barn och förälder, men det varierar från land till land.

Jo det kan jag ju förstå. Tänker dock bara på depressioner och liknande hos barnen i samband med detta. Har de generellt sett tillgång till läkare och liknande? Hur funkar det med diagnoser och så vidare? Är detta något som man får veta eller kollar de inte ens upp sådant? Ställer kanske dumma frågor, men har egentligen ingen att fråga om detta. 

Det är absolut inga dumma frågor du ställer men återigen är det svårt att svara generellt. Så gott som alla barn är läkarundersökta, men omfattningen av denna undersökning kan naturligtvis variera. I vissa länder är det ont om läkare och det kan vara långa avstånd till sjukhusen.

Barn som har vistats på barnhem har inte alltid fått sina basala behov av kärlek, närhet, stimulans osv tillgodosedda. Det kan resultera i det man kallar institutionsskador som t.ex. depressioner. Det kan vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att skilja sådana från exv. autism och autistiska drag. Institutionsskador brukar inte vara bestående. När barnet kommer ifrån den destruktiva miljön och får sina behov tillgodosedda brukar de ta igen och många gånger komma ifatt sina jämnåriga. Samtidigt ska man hålla i minnet att ett litet barns hjärna är ömtålig. Det är inte säkert att barnet alltid förmår ta igen det som det har missat i sin tidigaste barndom.

Ett annat problem är vad som hände barnet INNAN det kom till barnhemmet eller fosterhemmet. Droger, alkohol, undernäring, smittämnen och andra sjukdomar, miljögifter och våld är exempel sådant som barnet kan ha blivit utsatt för, inte minst under tiden det fortfarande var ett litet foster. Det sätter ibland livslånga spår hos ett barn.

Ibland är barnen diagnostiserade, men inte alltid. Från vissa länder kan de ha med sig en hel del diagnoser som vid hemkomsten till Sverige visar sig inte stämma. Andra gånger är de underdiagnostiserade. Alla varianter finns.

Tack för ditt svar.