Kan man adoptera äldre barn?

Det varierar. Alla barn har sin egen unika bakgrund. Det varierar också från land till land. I vissa länder är det vanligare att barnen vistas i fosterfamiljer än på barnhem. Några barn har kanske hunnit byta fosterfamlj 4-5-6 gånger, andra har kanske bara bott i en enda under kortare eller längre tid. Några barn har flyttats mellan olika barnhem, eller fått byta avdelning på barnhemmet i takt med att de blivit äldre. Några barn har haft det (någorlunda?) tryggt de första åren, men så har något hänt som innebär att de behöver ny familj. En sak har de alla gemensamt: de har förlorat sina första föräldrar och behöver nya.

Ditt blivande barn kan ha vilken bakgrund som helst. När man beslutar sig för att adoptera måste man våga sig ut i det okända.

Det finns en övre gräns för att få föräldrapenning vid adoption. Tror den ligger på 10 år. Kolla med f-kassan! Jag har också för mig att det finns en övre gräns för adoption, men den ligger högre än så. Minns inte just vilken max-åldern är på barnet. Den lagen har nog mest kommit till för att man inte ska kunna utnyttja adoption för att underlätta invandring som annars inte skulle godkännas av migrationsverket. Förutsättningar ska ju finnas att man ska kunna utveckla en föräldra-barnrelation.

Det finns länder som har max 40 år mellan barn och förälder, men det varierar från land till land.

Det är absolut inga dumma frågor du ställer men återigen är det svårt att svara generellt. Så gott som alla barn är läkarundersökta, men omfattningen av denna undersökning kan naturligtvis variera. I vissa länder är det ont om läkare och det kan vara långa avstånd till sjukhusen.

Barn som har vistats på barnhem har inte alltid fått sina basala behov av kärlek, närhet, stimulans osv tillgodosedda. Det kan resultera i det man kallar institutionsskador som t.ex. depressioner. Det kan vara mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att skilja sådana från exv. autism och autistiska drag. Institutionsskador brukar inte vara bestående. När barnet kommer ifrån den destruktiva miljön och får sina behov tillgodosedda brukar de ta igen och många gånger komma ifatt sina jämnåriga. Samtidigt ska man hålla i minnet att ett litet barns hjärna är ömtålig. Det är inte säkert att barnet alltid förmår ta igen det som det har missat i sin tidigaste barndom.

Ett annat problem är vad som hände barnet INNAN det kom till barnhemmet eller fosterhemmet. Droger, alkohol, undernäring, smittämnen och andra sjukdomar, miljögifter och våld är exempel sådant som barnet kan ha blivit utsatt för, inte minst under tiden det fortfarande var ett litet foster. Det sätter ibland livslånga spår hos ett barn.

Ibland är barnen diagnostiserade, men inte alltid. Från vissa länder kan de ha med sig en hel del diagnoser som vid hemkomsten till Sverige visar sig inte stämma. Andra gånger är de underdiagnostiserade. Alla varianter finns.

Självklart både får och bör du fråga, speciellt om det gäller ett så allvarligt och livsavgörande beslut som att adoptera ett barn med särskilda behov. Man kan alltid försöka få fram ett extra läkarutlåtande, men det är inte alltid säkert att det går att få fram. Åtminstone AC och BFA har svenska förtroendeläkare knutna till sig som man kan fråga om man undrar över något. I tveksamma fall brukar också organisationen konsultera dessa.

Fördelen med att adoptera ett lite större barn är att läkarrna i allmänhet kan uttala sig säkrare än om man adopterar ett spädbarn. Om barnet finns på ett bra barnhem har de sannolikt gjorts observationer med jämna mellanrum. Den dokumentationen bör man som blivande förälder kunna få ta del av.  Där bör man kunna utläsa hur banet har utvecklats under barnhemstiden.

När man har fått sitt medgivande från kommunen skickar man det till den adoptionsorganisation man är medlem i. Eftersom jag har adopterat genom AC kan jag bara svara för hur de gör, men jag tror att de andra gör på ungefär samma sätt. Nåväl, på AC är det en adoptionskonsulent som läser igenom din utredning och alla andra papper du har skickat in. Därefter tar de  kontakt med dig på telefon och ni har ett noggrant samtal där ni diskuterar val av land, ålder på barn, eventuella särskilda behov hos barnet osv.

Särskilda behov (sn på "adoptionsspråket") kan vara allt möjligt. Många barn med sn har någon behandlingsbar sjukdom eller korrigerbar missbildning, t.ex läpp/käk/gom-spalt, klumpfot, opererbart hjärtfel, diabetes osv. Vissa barn kan ha exv. hörselnedsättning på  ett eller båda öronen, som kanske kan förbättras med hjälpmedel. Några barn kan ha skelettmissbildningar - det kanske fattas något eller några fingrar eller tår, eller så har barnet för många fingrar och behöver opereras. Exemplen kan göras hur många som helst, och handikappen/skavankerna kan vara mer eller mindre svåra. En grupp barn kan ha hjärnskador relaterade till alkoholmissbruk. Läs mer här http://www.fasforeningen.nu/. Barn med kända svåra utvecklingsstörningar brukar i allmänhet inte placeras, men man har aldrig några garantier. En växande grupp barn som adoptionsorganisationerna söker föräldrar till är de hepatit B-positiva barnen och barn som är HIV-positiva. Dessa barn är i allmänhet friska , men har pga sin blodsmitta särskilda behov.

Här kan du läsa om några aktuella barn med sn som man söker föräldrar till:
http://www.ffia.se/adoption/barn-soeker-foeraeldrar/aktuella-foerfraagningar.aspx och http://www.bfa.se/index.php?option=com_content&task=view&id=66&Itemid=105I adoptionssammanhang brukar man räkna barn över tre år som äldre. Om du vill adoptera en treåring får du antagligen vänta tills det barn du redan har är i fyraårsåldern eller mer. De flesta socialnämnder vill att barnen i en familj ska komma i kronologisk ordning, att det nyanlända adoptivbarnet får vara yngst.

Det går utmärkt att adoptera från Sydamerika. Det kommer ganska många barn från Colombia, enstaka från Ecuador och Bolivia. Chile och kanske Brasilien kan eventuellt vara en möjlighet. En adoption från de privata barnhemmen i Colombia kostar 173 000:- och från ICBF 101 000:-, från Bolivia 128 000:- och från Ecuador 158 000:-. Sedan tillkommer kostnader för resa och uppehälle. Man får tillbaka ett adoptionskostnadsbidrag på 40 000:- från f-kassan.

Det tar flera år för de flesta att genomföra en adoption eftersom det är långa köer, och om man planerar detta är det klokt att ställa sig i kö hos en eller flera adoptionsorgansiationer.  Länkar till dem hittar du här www.mia.eu.