Jag hängde inte riktigt med på kryckgången... Jag går ju passgång (som sjg sa) när jag har det ok, förra veckan var inte ok och då uppfann jag en egen: Fram med kryckor, sen fram med bästa benet till kryckorna, därefter drog jag det sämsta benet till kryckorna och ben nr 1. -Enda gången jag haft glädje av isen ute, glidet blev bättre
Nä förra veckan var en av de sämsta, nu är det ordning igen tack vara två vattengympapass och två akupunktur-beh förra veckan.
Just nu håller jag på och fixar med elektroderna till TENS-apparaten -mina är gamla och behöver bytas och min modell har utgått. Ska fråga sjg idag om det finns ngn låne-TENS?! har ev annars hittat elektroder som kanske förhoppningsvis (ja ni hör ju själva) funkar till min -men det är i en affär norr om stan så det är långt att åka ifall de ändå inte går...
lillsnurpan skrev 2010-03-12 13:27:11 följande:
Vad glad jag blev när jag äntligen hittade denna tråd. Har inte läst igenom alla inlägg. Är gravid med vårt tredje barn v. 24, har varit sjukskriven helt i 4 v. Är beroende av min gördel (ett brett bälte med plastskenor som håller upp ryggen) utan det skulle jag antagligen också ha kryckor, nu slipper jag det tack vare detta underbara bälte, önska alla med foglossning fick prova ett sådant! Ni som nu har foglossning och är hemma hur får ni dagarna att gå? Börjar bli lite less på det här, ser på tv, sitter vid datorn, vilar och åter vilar. Träffar bara mina barn och min man i stort sett. Kul med ett forum där man kan umgås och prata med andra som har det likadant.
Förra veckan försvann i smärtornas tecken, blir så dimmig av att ha så ont så de veckorna bara "försvinner".
Annars blir det till å lämna barnen på dagis, vila, läsa bok, sy, äta lunch, vila, fixa middag -och eftersom allt tar sån evinnerlig tid så går tiden utan problem. För ngn månad sen när jag var bättre så var dagarna långsammare och jag blev uttråkad. Nu har jag fullt upp med att få ngt som påminner om mitt vardagsliv.
Bibbif: Så det blir rullstol för dig nu?! inget kul att den behövs men himla tur att de finns när läget är så illa. Förra veckan hade jag haft glädje av en, men nu räcker det med kryckorna. Har bestämt att jag ska ta det ännu lugnare för att inte bli så dålig igen -får väl se hur länge den strategin funkar
Skönt att du får hjälp från dagis i alla fall!!!! Jag bad ju faktiskt om hjälp för ngr vecka sen men blev nekad -efteråt har den fröken frågat om jag behövt hjälp (antar att det är ett sätt att be om ursäkt?!) men nu är jag envist tjurskallig och tackade nej. Blev så förbannad den gången så... Allt detta för att dra ned en overall på skorna -jaja så kan livet vara ibland! Vi försöker hitta strategier för att klara allt ändå men förra veckan när jag knappt tog mig tillbaka till bilen efter dagislämning -ja då fick faktiskt maken rycka in med dagislämning ngr dgr. Han hämtar ju alla dagar och börjar jobbet 05.00 så han måste då avbryta jobbet och sen åka tillbaka så det är lite bökigt... Men vi hoppas som sagt att vi slipper det i framtiden! Med vila, behandling och totalt uteslutande av promenader så ska det gå ändå -in i det sista