Jag är sjuk i matmissbruk...

spelar det nån roll om jag är ekonomisk eller ej? Jag hade 3400 spänn i månaden att köpa kläder, mat, cigg, hundmat, kattmat, alla räkningar förutom hyra och el, busskort, hygien och ev. nöjen. Det blir ganska tajt,

och det är så enkelt att blabba om att man ska ha en sund inställning till mat och bläblabla, men i praktiken är det inte så enkelt.

och oavsett - min balanserade kost gjorde mig sjuk. lchf gör mig frisk.

1. grattis du var mer ekonomisk än jag *klapp på ryggen*
2. jag har inte påstått att en diet kan bota matmissbruk

därför att det kan hjälpa en kolhydratskänslig eller sockerberoende att få bukt på sitt problem.

alla ätproblem beror inte på psykiska faktorer. TS äter fantastiskt mycket socker och känner hunger hela tiden. Exakt så var jag också. Så länge jag undviker kollisar så äter jag normalt och tänker inte på mat. Så fort jag får i mig för mycket så blir blodsockret tokigt och jag äter mer och oftare. suget försvinner inte. LCHF hjälpte MIG, kanske kan det hjälpa TS. Det beror på orsaken till hennes överätning.

jämför det med allergi. Är du allergisk mot ett födoämne så kan du inte hantera det genom att fortsätta äta det. Är du kolhydratskänslig eller sockerberoende så kan du helt enkelt inte fortsätta att äta det. Det är som att en alkoholist ska kunna ta en hutt om dagen och förväntas hålla sig nykter.

matmissbruk handlar inte alltid om att man har en osund inställning till mat. Jag åt fantastiskt bra (om man ska gå efter livsmedelsverkets rek.) - bara nyttigt, vegetariskt, mycket grönt - bönor, frukt, fullkorn osv. men jag kunde ändå inte kontrollera suget. Jag försökte i flera år. Men min kropp kan inte hantera kollisarna. Så fort jag äter dem så tappar jag kontrollen.

Varför är du så dead set på att bara EN metod ska funka för alla?

jag har inte påstått att lchf är lösningen för alla. men vad förlorar ts på att prova? tänk om det funkar? och om det inte funkar.... så har hon ju inte förlorat nåt.

och nej, jag inbillar mig inte att jag är känslig. Det är ett faktum.

spelar det nån roll egentligen? funkar det så funkar det - om inte så är ts bara tillbaka på ruta ett och har inte förlorat nåt. Alla pallar inte med år av terapi och annat shit som krävs för att "bota" missbruk, en del vill prova nåt annat först och se om det funkar.

huvudsaken är att hon inte börjar banta, svälta sig själv eller på annat sätt äter onyttigt. Riktig mat och riktiga näringsämnen. då kan man inte göra fel.

cambridge är bantning. Men jo, det har hjälpt en del människor.

men personligen så förespråkar jag livsstilsförändring och en ny syn på mat. Lchf, Atkins och GI är exempel på kostinriktningar som INTE är bantningsmetoder. Då äter man riktig mat och får i sig det man behöver.

jag KAN inte äta kolhydrater. Jag blir sjuk då. Är det så svårt att fatta att det finns människor som INTE är som du som kan äta allt utan att må dåligt eller påverkas negativt? Det är som att påstå att en laktosintollerant bara ska skärpa till sig och lära sig hantera mjölk.

och jag lever normalt. jag tänker inte på mat längre.

jag vet inte, men med tanke på att det är vad du förespråkar så gissar jag att du lever som du lär...?

då borde du kunna förstå att vissa blir sjuka av kolhydrater.