Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 7

Har spenderat större delen av det senaste dygnet väldigt fokuserad på floortime och sensory integration, det har varit så OTROLIGT givande! Vi bokade handledning med Maggi från speciella, och hon kom hit med flyg på igår morse: Hon anlände hit hem på förmiddagen och sen satt vi nästan non-stop i diskussion i 12 timmar tror jag... =) Vilken UNDERBAR människa! Och vilken kunskap hon sitter inne med! En eldsjäl när det gäller floortime, men också med så jättemycket erfarenhet inom andra områden. Jag är helt fascinerad, och önskar verkligen att de hade sitt säte här i Jämtland istället för i Stockholm - det vore onekligen liten billigare och möjligheterna till att göra det till en vana vore helt andra... =)

Hurra för speciella!

kaffemamma, och ni andra också naturligtvis...: Ni som kört diet och plockat bort mjölk, gluten och soja, har ni provocerat nån gång? Jag är så i valet och kvalet hur vi ska gå vidare med dieten. Vi kör ju utan just mjölk, gluten och soja, samt utan smakförstärkare och så kör vi i mesta möjliga mån ekologiskt. Att mjölken behöver vara borta är tydligt, vi kommer inte göra "mellanvarianter" utan vi äter samma mat allihopa och äldsta dotterns mage tål inte mjölk. Vi plockade bort soja och gluten typ samtidigt, och i den vevan reagerade sonen positivt - med ökad vakenhet och så. Hans mage blev också lite bättre då. Vad vi inte riktigt vet är om det berodde på gluten eller soja, men jag har alltid haft en känsla av att det är glutenbiten som är "hans känslighet" om det är någon. Vi har egentligen inte haft någon så där riktigt påtaglig effekt av dieten, förutom att dotterns förstoppning lättade och hennes magbesvär i övrigt blev bättre. Sonens lösa avföring blev fastare, men nu är han lite förstoppad istället så jag vet inte om det var så särskilt bra... =/
 
Jag har i perioder varit fruktansvärt less på dieten, även om den går bra och vi har hittat alternativ till det mesta så är det ju en del saker jag saknar. Frukostalternativ är svårt, och ungarna har inte blivit mer benägna att äta andra saker - nästan hellre tvärtom i vårt fall. Fast just den biten, kan ju också ta ett tag så vi kanske har nåt att vänta. Dottern äter nya godissorter och sånt, men inte ny mat = dålig vinst. Eftersom jag ammar och vi vill köra samma diet på lillan så är det ju inte ett val för mig heller... Hon tål dessutom inte ägg, så min diet är skitkul... =) Nu vet jag inte hur vi ska göra. Det känns som att jag är redo att göra en provokation, men är naturligtvis ordentligt skraj för att det ska slå tillbaka på oss. Vad som känns mest aktuellt att testa, är soja. Kunde vi äta soja, så skulle många saker bli lättare och min vardag lite roligare - förutsatt att lillan inte skriker av sojan som hon gjorde när hon var liten alltså.

Jag vet knappt vad jag är ute efter. Men har ni provocerat? Hur, när? Hur länge? Hur gick det? Jag vet ju att vi behöver provocera, för jag är inte intresserad av att fortsätta köra dieten "bara för att" om den inte ger just oss något. Men det är läskigt... Vi har ju gått in så pass ändå för det här, så vi vill inte göra nåt dumt i det här läget. Har någon nåt råd..??

ok, därmed är det beslutat. Vi ska testa att provocera med soja, kanske lagom i morgon..? Killen fyller tre år i morgon, kan få bli sojagrädde på tårta..!
Jag lovar att skriva om sensory integration sen, vi ska ut på utflykt nu så jag hinner inte. Jag är ju inte utbildad just i SI, men eftersom jag är sjukgymnast och numer rätt insatt i det här med autism så tror jag nog att jag får till det hyfsat. I min utbildning ligger en hel del neurologi, fysiologi, neurofysiologi, motorik och rörelse i allmänhet. Den funktionen har jag koll på. Teorin bakom SI faller väldigt naturligt hos mig, så vi kommer jobba mycket med det i sommar. Skulle tro att det kanske bli typ 50-50 IBT och Floortime/SI.

 Tack för den..! Skrattade så jag nästan kissade på mig..!

Testar att skriva lite nu, får se hur mycket tålamod lillan har.
Alltså, hur man jobbar beror ju naturligtvis på vad barnen har för problem. Sonen här har halkat efter ganska ordentligt i sin motoriska utveckling eftersom vi i brist på tid, lagt den tid vi har på IBT framför allt. Mycket stillasittande har det blivit, och han har en väldigt begränsad intresserepertoar så han hittar inte på saker att aktivera sig med själv heller. Han har problem med motorisk planering, svårt med praxis, dålig kroppskännedom kan man kanske säga enkelt uttryckt. Han är väldigt högerhänt, vänster hand är ganska passiv och han har NUMER svårt för att planera hur han ska få till sina aktiviteter. Han har t ex svårt med att hitta/anpassa kraften i armar/händer, han har lite dålig öga/hand-koordination etc. Han har problem med vestibularis (balanssinnet, utmana tyngdkraften) vilket innebär att han är rädd för höjder, klättring, att sitta/stå på saker som rör sig etc. Han är överkänslig för synintryck även om han på sitt sätt också är väldigt stark visuellt, han har problem med vissa delar av synintrycks-processandet kan man säga - troligtvis eftersom han helt enkelt inte tränat detta sen han gick in i sin bubbla.

Låter som han har problem med allt...
Vi har jobbat med bus i form av "gymnastiska övningar", alltså kasta upp i luften, snurra honom, göra volter. Vi har gungat honom och försöker stegra den biten. Vi tränar nu en del i skog och mark, samt på lekplatser med klätterställningar, kullar, rutschkanor, gungor etc. Vi försöker få in så många övningar som vi kan komma på som jobbar med korsvisa rörelser och aktivering av hela kroppen - trigga honom att använda kroppen på ett naturligt sätt såsom han kunde när han var liten, innan han gick in i bubblan. Vi jobbar med adl-övningar, rita/måla, lego, tänker korsvisa övningar och aktivering av vänster hand/båda händer när han sitter vid bordet. Försöker få honom att jobba finmotoriskt med båda händerna, hitta kraften. Jobbar också en del med t ex att "gå skottkärra" för att ge honom hjälp att "hitta sina armar", och allt detta ger goda resultat.  Somliga bitar är lättare att träna och där går det fort framåt, andra bitar är svårare att hitta övningarna för så där går det långsammare. Grovmotoriskt har han nog utvecklats ett halvår de senaste två veckorna, enbart genom medveten aktivering, prompt där det behövs, positiv förstärkning och lek i såna aktiviteter där han tränar det han behöver. Genom att lättare hantera sin kropp och känna sig mer säker, är han lättare att aktiver, mycket mer benägen att prova nya saker, hans uppmärksamhet har blivit mycket bättre, och han njuter av den träningen. Vid årsskiftet ville han ogärna klättra på stolar, nu går han med glädje balansgång på staket och liknande - om vi finns bredvid och är beredda naturligtvis.

Som ex, har det varit jättesvårt för honom att lära sig att peka på kroppsdelar, och är fortfarande. Hab har trott att han inte kunnat/inte förstått orden pga sin språkstörning. Jag testade honom och såg direkt att han kan de flesta kroppsdelar om han pekar ut dem på bilder, och kan också rätt bra peka ut dem på docka t ex. Peka på sig själv, ffa på övre delen av kroppen, är jättesvårt eftersom han motoriskt har så påtagliga svårigheter här. Många övningar fixar han bättre nu, enbart genom att han motoriskt sett är starkare och inte behöver koncentrera sig så otroligt hårt på den biten. Då finns uppmärksamhet och ork över till övningen liksom. Han är också betydligt bättre på att processa synintryck nu efter att helt enkelt ha tränat synen "såsom vanliga barn gör" - genom aktivitet. Nu är han bättre på att bedöma avstånd, djup etc. Det gör stor skillnad, och vi har ändå bara börjat.

Är det något särskilt du tänkt på när det gäller din son? Vad som är enklast att jobba med är ju vestibularis, proprioception och det taktila sinnet, men syn funkar bra också. Hörsel har jag faktiskt inte läst så mycket om än, men det blir eftersom dottern är ganska ljudkänslig. Sen tränar man t ex motorisk planering (finns också övningar för oralmotorisk t ex), koordination, finmotorik. Jag skulle egentligen ha satt mig in i mer om smak/lukt för dotterns skull, men det blir ändå lite nedprioriterat för hon ser ju ändå till att få i sig det hon behöver.  

Puh! Så långt det blev, sorry...

Tack för tipset om ekobutiken! Vi har heller inte tagit tag i det där med tillskott, velar för mycket hit och dit kring hur vi ska göra. Men vissa saker hade vi velat prova, såsom zink och magnesium, och största anledningen till att det inte blivit av har varit för att det inte funnits så lättillgängligt. Vi har varit lite lata... =/

Ni som ger zink, hur mycket och av vilken sort ger ni?

Vi velar också väldigt mycket hit och dit kring dieten. Båda ungarna har blivit sämre i sina magar igen, och vi vet inte varför. Men funkar inte dieten bättre än så här, så vete fasen hur länge vi fortsätter. Nu är de tillbaka på rätt höga doser av medicin för att magarna ska fungera. Killen hade inga såna problem alls före dieten, hellre tvärtom. Sen om det beror på den vill jag inte säga, jag tror att problemen hade kommit i alla fall för de kom så plötsligt och inte just då vi ändrat något. Hur som helst, så är jag väldigt i valet och kvalet hur vi ska fortsätta. Provade att nyintroducera soja, dottern märkte vi inget på och sonen blev tillfälligt ÄNNU sämre i magen. Känns som om inget vi gör verkar funka särskilt bra (visst, att plocka bort mjölken för dottern var bra helt klart, men nu är ju problemen ändå så tydliga så hur gör man..??).

Jag hoppas att tråden inte dött, och att någon kan ha någon tanke som kan hjälpa mig... Jag är hemskt fundersam just nu, och vet inte alls hur jag ska gå vidare och planera inför hösten.

Sonen har en väldigt påtaglig autistisk problematik, och det har på somliga områden varit väldigt svårt att lära honom medan det på andra områden varit så att han helt enkelt lärt sig själv. Han är icke-verbal, har ett begränsat socialt intresse, vill ogärna lyssna på någon annan än mig och möjligtvis sin pappa. Han funkade bra med sin förra resurs, men när hon slutade så ville han inte just släppa in någon annan.

Under vår och sommar har vi jobbat en hel del med tankar från SI-terapin och från Floortime, då IBT:n gått väldigt trögt. Avlösaren som tränat IBT med honom i sommar, har inte lyckats motivera honom så allt har blivit halvdant om ens det. Sen, för att göra en lång historia kort, så började jag alldeles nyss prova nya saker med honom och tänka i lite andra banor. Det visar sig då att hans problematik är väsentligt annorlunda än jag (och framför allt alla andra runt omkring oss) trott. Vi har varit säkra på att han har en språkstörning och jättesvårt för språket, men det visar sig nu att han läser som en åttaåring och förstår LÅNGT mycket mer än vi trott. Vi har tragglat på grundläggande nivå med honom, eftersom han haft svårt med vad vi trott har varit generalisering. Nu när vi testar övningar (ffa språk och förskoleövningar) så kan han MASSOR som vi inte alls förstår var han lärt sig.

 Allt är fortfarande nytt så inget är väl helt säkert än, men som exempel kan nämnas att han på första försöket klarar att ge två bilder på föremål, klarar att matcha efter kön, klarar att identifiera prepositioner, klarar att identifiera (och matcha föremål i) rum, identifiera känslor (även på foto), identifiera efter valda adjektiv, identifiera föremål efter funktion och beskrivning, och identifiera verb. Han verkar också ha en spontan känsla för sekvensbilder, men jag har inte vågar prova detta i nån större omfattning än. WTF?? (om ni ursäktar...) Inget av detta är ju extremt (förutom läsningen då kanske...), men det är en enorm skillnad för oss i jämförelse med hur vi tänkt och lyckats tidigare. MEN, han kan överhuvud taget inte utföra uppgifter som innebär att han behöver använda sin kroppskännedom (som knappt finns), har jättesvårt för att urskilja delar av en helhet samt att sätta ihop delar till en helhet, och han kan inte  heller själv agera i relation till sin omgivning.... Det innebär alltså att han kan hur mycket som helst som han inte alls kan använda sig av. Han kan visa på bilder framför sig i stort sett, eller med föremål.

Han kan inte peka ur kroppsdelar, har jättesvårt att följa instruktioner, han inte överhuvud taget inte hämta saker t ex. Han verkar ha ett relativt kort auditivt korttidsminne och han distraheras oerhört lätt av visuell stimuli. Det innebär att han har jättesvårt att läsa av omgivningen, ofta har svårt att klara mer än 3-val, och att identfiera saker i sin omgivning är jättesvårt - rätt svårt även att peka ut personer även om de är kända för honom. Jag konstaterar nu att han måste ha enorma spatiala svårigheter (inom DELAR av den spatiala förmågan), och att det lär vara liten risk att han tar sig framåt i nån vettig takt med hjälp av "bara IBT". Hans motorik, kroppsuppfattning och rumskänsla måste bli betydligt bättre innan han har ens en chans att klara såna uppgifter. Hur??? Vad gör jag nu? Min kille kan hur mycket som helst, men kan inte använda sig av det. Det låser honom rätt totalt eftersom han heller inte pratar direkt (börjar säga några ord, visst, men det är jätteotydligt och inte konsekvent än), och han en MYCKET begränsad kommunikation.

Har någon erfarenhet av detta, tips om vad jag kan hitta på eller bara stöttande ord... *suck mitt i glädjen...* Nån som förstår vad jag skriver alls, eller är det helt luddigt..?

Anla: Det var väl det jag ville höra tror jag... Jag är inne på spåret, inte bara musikterapi utan alla variantera av sensorisk integration liksom. Jag tror att terapeuten finns kvar här, men är inte säker. Vi har inte haft kontakt på ett halvår eftersom det blev problem med killen som inte ville vara i rummet - hon drev det två sekunder för länge (och inte alls hårt, det är bara sån han är ibland) och sen ville han inte veta av lokalen alls. Vi har funderat på att återuppta det, kör ju lite SI-style själva som sagt och sedan har jag ev hittat en annan person som kan tillföra kunskap kring det här. Väntar på svar nu...
Värst är väl att tanken är att han ska skolas in på förskola under hösten, och att jag inte alls tror att hans tilltänkta resurs har intresse nog för att ta till sig det som behövs. Killen kräver en enormt medveten samvaro hela tiden för att den ska vara givande, och hon verkar inte alls ta det på det allvar som krävs. Vi BEHÖVER verkligen hjälpen som förskoleresurser kan ge, men de har inte tillräckliga kunskaper för att det ska bli så bra som det behöver bli. Vi har inget behov av förskoleplats för "hjälp och avlastning" utan vi behöver engagemang till tusen och en ödmjukhet inför uppgiften.

Får ta kontakt med terapeuten igen och kolla om hon är kvar och fortfarande kör. Tack! Det är så skumtoch frustrerande att verkligen kunna se och känna kompetensen hos honom, men inte kunna hjälpa honom att få ut den.

Zelia: Ja, vetenskapen vet inte mycket. Men visst finns det en del att ta på om man vänder sig till någon som kan sensorisk integration. Man ska bara känna att man litar på personen i fråga, får förtroende. Jag är ju själv sjukgymnast så det är rätt naturligt för mig att tänka i de här banorna, men jag behöver lite hjälp med riktningen ändå.
Vi har funderat då och då på att kontakta nån forskare, men jag antar att vi skulle vara ointressanta nu. Tanken är ju just som du säger, att det vore intressant att veta vad de säger om sonen. Och sen otroligt intressanta att låta dem följa lillasysters utveckling eftersom vi är säkra på hennes diagnos men ser hur otroligt bra hon reagerar på rätt bemötande tidigt.

Till f rågorna då (snabbt svar nu, ska ut och åka..): Vi har ännu inte använta skrivna instruktioner, inte heller bild egentligen. VI har inte tränat sekvenser på det viset än. Men nu är det väl lite på g. Jag kan utan problem säga "ge mig", hålla fram en hand och ett skrivet kort och låta honom ge mig rätt föremål eller bild. Har ännu inte lyckats hinna prova att hålla upp hela instruktionen. Rent krasst är det dock lurigt med den auditiva biten. Han hör och förstår bra, men tappar bort sig när han "söker av". Som när vi för första gången igår provade prepositioner, och jag använde mig av duplomaterial. Jag kan lägga i ordning tre-val med olika ordning på färgerna, och med mycket små skillnader sinsemellan. Sen kan jag t ex säga "ge mig gul mellan röd och grön" och han ger mig rätt konstruktion. Men jag kan inte säga "ge mig elefant" om jag har 5-val och enkla föremål... Motivation? Tja, möjligt. Men inte bara. Det är nåt mer när han kommer till avsökning, större om råde, rumsliga faktorn. Han kan lägga pussel men inte särskilt bra. Han har några 12-bitars rampussel som han lägger självständigt, men helt nya sådana är svåra - delvis för att han då inte alls vill med nåt som är nytt men också för att det är svårt.  Pussel utan ram är mycket mycket svårare, återigen den rumsliga faktorn. Om jag klipper isär en bild i två delar så kan han, men tre är svårt. Han bygger efter form,  har svårt att se helheten.
Jag är rätt säker på att peka på kroppsdelar är svårt pga spatial dysfunktion också. Att peka på sig själv går inte pga dålig kroppsuppfattning, allra svårast upptill där han ju  inte kan se. Sen blir det liksom "mångmiljon-val" på nåt vis, att veta VAR på kroppen man ska peka. Det finns inga gränser någonstans. Jag är lur på att köpa en ny docka och använda till att prova följande på: rita tydliga röda prickar på ca fem kroppsdelar och sedan prova. Som vi gör nu blir alldeles för gränslöst för h.onom. Han kan direkt identifiera kroppsdelen på bild, 3-val, och han kan ge mig rätt kroppsdel om jag håller upp det skriva ordet.
Vi har en typ magnetisk klippdocka också, och att placera kläderna rätt är svårt. Att placera saker i rummet är svårt. Det går inte mer än rent konkret precis framför i tre-val typ; som ex "lägg gul på blå".. Då är det tydligt var den ska, platsen är markerad.

Han kan också "ge mig toalett" på bild, matcha skrivet ord "toalett" med rätt bild, följa muntlig verb-instruktion som "gå", "hoppa", "snurra" etc. Han kan också följa sammansättning av ord i mening, såsom att matcha skriven mening "barnen leker på lekplatsen"  t ex med rätt bild. Men han inte för sitt liv få till det när vi är i vardagsrummet och jag säger "gå till toaletten".

Lillen tycker jag inte har svårt för abstrakta begrepp egentligen, han kunde tidigt färger och former. Prepositioner kan han identifiera utan problem i olika sammanhang, men det är när man kräver av honom att han ska använda kunskapen "i rummet" som det blir svårare. Går lite ibland när han är motiverad, men det är svårt att få honom att t ex "lägga bollen under stolen" - ffa om stolen står en bit bort. Då måste han förhålla sig till rummet, och ha tillräckligt bra motorisk planering för att komma kunna utföra.

Vi ska  försöka hitta hjälp, jag jobbar på en kontakt nu men vet ännu inte om det kan bli nåt. Tipsar om det är nåt att ha..!

Dottern som är lika gammal som din son gör det bra. Visst, om nåt plagg är avigt så kan det komma på så, och ibland blir mjukisbyxan bakvänd men det är ju rätt åldersadekvat. Hon kan ännu inte knäppa knappar och sätta i själva grejen till blixtlås, men annars klarar hon allt. Målet för terminen är att hon ska kunna klä sig helt själv efter väder.

Sonen tar på sig blöja och byxa helt själv, tröja också skulle jag tro men jag har inte testat om han klarar det helt själv även om den ligger "i en hög på golvet" (alltså om han lyckas vända den rätt och få tillt det bra). Om vi sätter dit strumpan över tån så drar han på den själv, men han fixar inte hela biten än. Jag kan dock inte lämna honom med påklädning alls, utan måste finnas där och uppmana honom. Han kommer lätt av sig och vill göra roligare saker. Ta på skor och jacka är han mer motiverad till, eftersom det innebär att han får gå ut... Har precis lärt sig att helt själv ta på sig gymnastikskorna, om han klarar jackan helt själv är jag osäker men han gör det åtminstone med ytterst lite hjälp. Målet för denna termin är att han ska kunna ta på sig alla kläderna själv, både inne och ute-kläder), i ordning om de ligger i en hög i ordningställd. Jag förväntar mig dock inte att han ska kunna göra det utan att någon står bredvid och hjälper honom att hålla tråden. Han är ju bara tre år och tre månader nu, så han är ju drygt 3,5 då.

Tillägger... Nej, han klarar inte tröjan helt själv från att den ligger på golvet. Han är inte van att tröjorna ligger på golvet än så han gav sig den att det var ännu en byxa som skulle på... =D Efter påpekande om att det ska upp över huvudet, så klarade han det dock.
Tillägger också att han naturligtvis inte knäpper knappar än, så såna byxor får han hjälp med. Men han har nästan inga såna.

Jag fick den mailad till mig från zelia. Finns länk i autismtråden, funkar inte den så kontakta henne!

Väldigt relevanta tankar..!