Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Jag hade heller ingen aning om att man skulle blöda så mycket efteråt (vad trodde jag egentligen).

Jag frågade mamma "tror du man behöver ta med blöjor?" (till barnet tänkte jag)"vaddå till dig menar du, nej det får du där" svarade hon, jag skrattade bort det och trodde att hon skämtade, visst jag fattade att jag skulle behöva en tjock binda men jag hade verkligen inte fattat att jag skulle behöva en vuxenblöja det första dygnet!

Visste inte heller att det skulle kännas som att jag skulle bajsa på mig (vilket jag säkert gjorde, kände inte för att fråga det efteråt) tänkte liksom väldigt stark mensvärk. I bilen på vägen in så trodde jag att jag hade riktiga värkar och tänkte att det här klarar jag ju lätt (hahaha det var ju mesvärkar jämfört med vad som kom sen)

Men det värsta var nog amningen, jag hade ingen aning att det skulle vara så svårt! Det tog tre månader med mjölkstockning, svamp i bröstvårtorna, såriga bröstvårtor, ej sugvänliga bröstvårtor, sprayer, amningsnapp och pumpar innan det fungerade bra. Värst av allt var stressen över att vara en liten bebis källa till mat, det är hemskt i början när det inte kommer nån mjölk och bebisen bara gråter :(