Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Att förlossningen kan sluta i snitt.

Det fanns liksom inte i min beräkning, barnet ska ju ut mellan benen. När det väl blev snitt kändes det som en gudagåva. Värst var väl att bli sövd mitt under pågående snitt, det skulle ju inte ske så, jag skulle ju se mitt barn.

Och efter snitt: man är som ett kylskåp! Ta sig ur sängen tar en evighet, torka sig och klä på sig efter dusch innebär en ny erfarenhet och att nysa/hosta utan att ha en kudde tryckt mot magen är inget att rekommendera!

Tristessen på bb var nog värst. Jag ville hem. 6 dagar på bb är inget vidare lattjo. Å andra sidan var jag pigg som en lärka, hade aldrig ont och fick bm efter mig att åtminstonde ta Dexofen så länge jag var hos dem. Medan andra mammor åkte rullstol och var väldigt medtagna efter sina snitt struttade jag runt med sonen i sin plastbalja.

Trodde jag skulle blöda á la Niagarafallet. Det uteblev och de stora gula blöjorna var allt annat än bekväma. Jag frågade efter bindor (hade självklart inte packat ner egna) men såna hade de inte på avdelningen. Man ska ju blöda MASSOR. Denna gång kanske allt kommer 10 gånger värre tillbaka? Jag har skitont och blöder Niagarafallet? Det återstår att se om några veckor

Och ja: man blöder efter snitt också. Har stött på många frågor där kvinnor undrar om man blöder efter snitt. Vrför skulle man inte blöda efter ett snitt?? Moderkakan plockas ut vid snitt också och lämnar en såryta så det är klart att man blöder.