Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)
Jag födde barn den 9/9 i år och hade läst på hur mycket som helst om förlossningar, gått profylaxkurs och tittat på massa förlossningsserier på tv... Men något som jag helt hade missat, eller som måste ha glömts bort i alla handböcker..., var att det kunde ta så lång tid från att man är öppen 10 cm till att det är dags att börja krysta - plus att det skulle krävas att jag tryckte på utav helvete i två timmar för att jag skulle nå krystningsfasen, som sedan innebar ytterligare en timmes tryckande innan bebisen var ute...
"När du är öppen 10 cm ska barnet tränga ner i bäckenet och sedan är det dags att krysta", typ, är det jag hört. Det där "tränga ner" låter ju som något som sker av sig självt och ganska omgående... men, i mitt fall var det alltså INTE så. Jag fick rotera runt i alla positioner (låg på sidan, stod vid gåbord och vaggade, satt på pallen, stod på alla fyra i sängen och stod halvt upprätt i sängen lutad mot uppfällt ryggstöd) plus hade riktiga trycka på-värkar (kändes precis som krystvärkarna) i två timmar - SEN började det som barnmorskan kallade krystning. "Sen när du börjar krysta..." sa hon hela tiden - shit vad förbannad jag blev. "Vad gör jag nu då???" liksom.
Nåväl. Det är såklart olika för alla, beror väl på barnets storlek, ens egen storlek osv osv. Men ändå något som överrumplade mig totalt! Var en jäkla tur att jag lugnt andats mig igenom hela öppningsfasen, badat och varit helt avslappnad i hela kroppen, annars hade jag inte orkat med de sista tre timmarna...