• susye

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Maia skrev 2010-10-07 20:28:43 följande:
    Rara du. Det är inget att tacka för. Du behöver ju ff den stöttningen från alla håll du kan få. Att jag inte skrivit till dig på länge är nog för att jag varit så rörig i huvudet och inte riktigt kunnat formulera "äkta" stöd. Hoppas du förstår vad jag menar. Då har det istället inte blivit nåt alls. Vill inte komma med tomma ord men, n när jag sett dig här i tråden igen så kom det över mig och du är så betydelsefull. Saknar dig. Vill inte komma med innehållslösa ord och hoppas du ff vet att du får skriva till mig om du vill,behöver. Då är det nog en annan sak.
    Pladder pladder..
    Fler varma stora kramar till dig. 
    jag vet att du har det tufft så känn inte att du måste skriva till mig
  • susye
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-09 16:21:23 följande:
    Kom nyss hem från jobb, varvar ner lite framför FL innan det är dax att fixa maten. Vad gör ni ikväll?
    jag ska på kalas, min kusin fyllde 25 år igår
    nått annat än sorg o smärta att tänka på en stund
  • susye
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-09 17:42:01 följande:
    Roligt med kalas! Mindre roligt med sorg och smärta?
    jo tyvärr lär jag ju få leva med sorgen, saknaden o smärtan resten av mitt liv
    en älskad son som för alltid är borta
  • susye
    psyko II skrev 2010-10-10 09:51:19 följande:
    Jag hoppas att du kunde koppla av en stund på kalaset susye

    När ni är uppe i hyppomani/mani hur länge brukar det sitta i då?
    hur länge sitter neråt perioderna i? Känner ni nån gång att
    ni är normala, alltså inget av hyppo eller depp?
    funderar å funderar.........
    jag har ju inga manier sedan jag fick "rätt" medicin dec -07 men däremot är jag ständigt deprimerad.
    har varit det sen hösten -07 o ingen medicin har hjälpt.
    mina maniska perioder kunde hålla på ifrån några timmar till några dagar.
  • susye
    Anonym skrev 2010-10-11 16:26:47 följande:
    Jag går regelbundet hos psykolog i vanliga fall, men inte just nu för att mitt jobb inte får veta att jag är sjuk. Därför hoppades jag att jag kunde skriva i den här tråden för lite input från andra i samma sits men tydligen kan man inte det längre
    varför känner du att du inte får input av oss andra här? vi ahr ju inte svar på alla frågor som du ställer då vi inte kan precis allt om sjukdomen o alla är vi olika i vår sjukdom o allt beror ju inte på den heller. när man är uppåt har man ju självklart bra självförtroende men då man är neråt kan det vara precis tvärtom men samtidigt kan det ligga i ens personlighet också vilken självkänsla man har i grunden.
    att man som du känner sig "förföljd"av polisen KAN vara ett tecken på en begynnande psykos men msåte inte vara det. svåra frågor som bara en läkare kan svara på.
  • susye
    Anonym skrev 2010-10-11 17:29:46 följande:
    Tyckte bara att svaret jag får från en "erfaren" bipolär var ganska trist, för då kan ju alla bara säga så till alla i den här tråden, gå till din läkare, jag vill ju bara veta om andra också har det så i perioder med självkänslan, precis som andra här får skriva om att de i perioder handlar för mycket.

    Jag blev iallafall skitledsen av att få höra at jag gömmer mig bakom min diagnos och vänd dig till läkaren, jag har inte samma rätt att prata om hur det käns, kanske är för att jag aldrig skrivit med min signatur eller vadsomhelst men jag orkar inte, nu har jag iallafall skrivit av mig vad jag tycker om konstiga svar i en tråd där alla brukar stötta varandra.
    när jag skrev att du ska prata med en läakre så var det kring frågan psykos då det är ett väligt allvarligt tillstånd som kan sluta i total katastrof. VET det o lever med det idag. för övrigt får du förmin del ställa de frågor du vill precis som alla andra här o jag hoppas du kommer känna att du får svar om du nu fortsätter skriva här vilket kag hoppas du gör. och vad det gäller dårligt självförtroende o dålig självkänsla så lider jag av det typ alltid men förmin del tror jag inte det beror på sjukdomen utan på min personlighet men givetvis blir det som allt annat sämre i depp.
  • susye

    hallå jag ahr inte startat denna tråd för att det ska bli en massa tjaft.
    ber en person om ursäkt så ska man ta emot den.
    vi är alla bara människor o i olika faser i måendet så det är lätt att det blir missförstånd.
    bättre att reda ut det än att hota med att lämna tråden.
    ALLA som är här har rätt att vara här o ger man råd så gör man det inte för att vara elak utan för att hjälpa.
    tjafsas det mer här så får jag dra mig undan ett tag (INTE lämna tråden) för jag orkar inte läsa om sånt nu mitt i min sorg.
    jag hoppas det fortsätter vara det klimat det har varit tidiagre i tråden men ber man om råd o svar så får man ta de svara man får då vi alla är olika o har olika erfarenheter. jag ahr själv rått folkmånga ggr här att prata med sin läakre etc då jag känt att detta kan bara proffsen svara på o ingen har blivit sur för det.
    red ut det nästa gång för det mesta kan bero på missförstånd.
    när man skriver så är det lätt att det blir det.

  • susye

    jag backar ett tag nu.

    Maia: du gjorde helt rätt som också skrev vad du tyckte om detta då du är en av dem som varit med i tråden nästan från början o vet att sånt inte förekommit förut. jag vet att det betts om ursäkt men rädslan för att det fortsätter gör att jag backar ett tag. går väl in o läser för att se hur klimatet blir o om det håller sig på en normal nivå där vi stöttar. men inga kommentarer från mig på några dar. orkar inte med en massa strul här i kombination med min sorg. råd msåte man få ge o då småte den som bett om råd inse att alla ger vi råd utifrån oss själva. just nu vet jag inte om jag kan ge råd o vad jag kan skriva utan att det tas emot fel. o mitt i min sorg efter en älskad son fixar jag inte det. hoppas klimatet fortsätter som innan för då kommer jag åter

  • susye
    Anonym (erfaren bipolär) skrev 2010-10-12 12:32:11 följande:
    Susye: Beklagar sorgen efter sonen, måste vara fruktansvärt!!! Stor kram och de var inte meningen att de skulle bli groll i din tråd. Men de känns färdigystat nu. Jag var dock inte den enda som personen tog åt sig av. och vi gav likvärdiga råd. Hoppas du återkommer inom kort då.
    vill bara tala om att det inte bara var du som tjafsade utan det var flera. ingen ska känna sig påhoppad av det jag skrev utan det är mitt val att vara lite passiv ett tag.

    jo det är den värsta mardröm man kan tänka sig att mista ett barn. har inte skrivit detta tidigare men gör det nu. han led av bipolär sjd o blev så felbehandlad av psyk o gav helt enkelt upp o de sista dagarna i livet var han psykotisk har jag förstått i efterhand. han valde att lämna oss tyvärr. det är en av anledningarna till att jag skriver sök läkare då jag tycker det låter som manin är på väg över styr etc. vet hur manier kan sluta tyvärr  
  • susye
    Anonym (trötta frugan) skrev 2010-10-13 00:27:41 följande:
    Hej! Hoppas det är okej att jag hoppar in i den här tråden, som anhörig. Min man har nyligen fått diagnosen bipolär typ 2, och jag funderar oxå mycket över det där med självkänslan. Min man har sjukt dålig självkänsla och extrem prestationsångest. Ibland undrar jag om inte det i sig (värdelöshetskänslan) räcker för att må och fungera så dåligt som han gör.

    Allt beröm, all kärlek, bara rinner av honom. Han får bara energi av det precis medan det sägs. Det stannar liksom inte kvar. Så fort han är själv med sina egna tankar börjar han hacka på sig själv.

    Periodvis (jag antar att det är när han har hypomani) kan han bli "babblig" och nästan skrytsam, men det känns heller inte riktigt äkta, för det är för mycket åt andra hållet.

    Jag är så oändligt sorgsen över att han inte bara kan vara sig själv och sluta jämföra sig med andra och hela tiden värdera allt han gör. Hans prestationsångest får honom att undvika allt som är trevligt, i rädsla för att misslyckas. Det gör tyvärr att jag inte har tillgång till min man, som jag längtar efter, för han är helt ockuperad av självhat. Just nu är han väldigt låg, men även i bättre perioder är prestationsångesten ett problem.

    Kan man verkligen medicinera bort sånt här? Hittills har inga mediciner hjälpt. Sedan några veckor prövar han Lithium, men ingen märkbar effekt än.

    Terapeuter har han haft, men även inför dem är han inriktad på att prestera. Så det är bara här hemma som han öppnar sig helt ärligt.
    självklart får du vara med i tråden o jag hoppas du kommer få svar på många av dina frågor.
    din mans låga självkänsla kan ju också bero på hans personlighet o inte bara på hans sjukdom. går nog tyvärr itne att medicinera bort tror jag utan det är nog någon form av terapi som kan hjälpa. men då måste han vara mottaglig för den o inte känna att han måste prestera där också. får han tag på en bra terapeut (vilket inte är lätt) så kan han nog öppna sig där med så småningom. sen har man ju ändå sämre självkänsla o känner sig värdelös då man är i depp. att han babblar o skryter är helt klart ett tecken på att han då är manisk. då mår man ju så bra (tror man) o hela världen ligger framför ens fötter. men visst är det inte äkta då heller. mina tankar kring detta o inga faktakunskaper bakom
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2