Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Vad roligt, inskrivningssamtalet är spännande eller nja mer...hmm vet inte vad jag ska kalla det
Kul med ridning, min äldsta dotter håller på å jag har gjort förr.

Mitt humör va skitskumt en dag (lördag) var ilsken som ett bi, varför vet jag inte. Tänkte gå ut på krogen å rasa av mig men tänkte att det är nog ingen bra idé, inte när jag e på det humöret
Tog en nozinan (första på ett år) vid 17.30 somnade i soffan ca 19, vaknade vid 00, gick å la mig å vaknade 8 nästa dag. Kanske var sömnen som behövdes efter/under min hypotid!?

ha det bra alla

Jag tycker personligen att man kan diskutera mediciner å dyl
Så länge alla är medvetna om att det inte är ett fass/apotek/läkare utan vi försöker att hålla oss till våra egna erfarenheter så gott vi kan. Sen kan alla ha en dålig dag, vi är vuxna människor och har sunt förnuft (hoppas jag) har tyvärr ingen erfarenhet av xanor, jag har sobril och i nödfall nozinan(vilket jag INTE tar när barnen är hemma, nozinanen alltså) men jag känner inte av sobrilen nått förutom att den tar bort ångesten.
Skulle jag ta 6-7 st åt gången så skulle jag nog vara lite zombielik.
Någon annan som kanske har mer erfarenhet av xanor?

så bra sejt

Jag väntar på att få gå med i en sån grupp, vet inte om det beror på platsbrist just nu eller om dom väntar på att en ny grupp ska starta.
Men det du skriver tycker jag låter vettigt. Även det som trötta frugan skrev typ att vissa dagar har man kanske inte lika bra omdömme som andra dagar. Kommer det en sån situation kan man kanske påminna på ett snällt sätt hur vi ska göra i stället för pajkastning fram och tebax vem som har rätt å fel?

Här har vi haft fredagsmys med fondye, 4 av barnen var med
I morgon blir det hockeyskola för minstingen, sen ett besök i zooaffären å se om jag hittar nått kul å BILLIGT.
Söndagen tror jag blir lugn om jag inte har missat nått. Har hjälpt mamma med flytt nästan hela veckan, börjar känna mig rätt slut i kroppen men fortfarande pigg i knoppen undrar hur länge den här hypon håller i sig egentligen, gör allt för att den ska det, men samtidigt vet jag att det inte e så bra...men men får leva för stunden
tjing tjing

Mjaa jag e den dottern som får hjälpa henne med ALLT (troligen bipolär hon med har jag kommit på efter alla år). Men klart att jag hjälper henne med saker, men det kan bli för mycket i bland. Speciellt om man flyttar i snitt en gång om året å ska ha hjälp med allt från fylla i papper, handla, flytta mm mm haha.
Mina svägningar, ja dom har jag funderat på å pratade med terapeuten i onsdags. Har analyserat ett tag å sett mönster i allafall de senaste 1,5 året eller nått.
sommaren 2008 gjorde jag slut med xet. vi/han hade precis börjat bygga ut huset från 50 kvm till 140 kvm för att vi alla skulle få plats, men jag flyttade till kommunen brevid, (taskigt! jag vet! )  fick tag på ett andrahandskontrakt på en 1:a!!
skulle få ha den under uppsägningstiden ca 2.5 månad kvar. MYCKET stressig tid då jag inte fick tag på lägenhet, tjatade på soc, bostadsbolag mm 5 dagar kvar av uppsägningen fick vi en lägenhet.
Började en praktik på ett zoo, va där mycket mer än heltid, på helger. Alltså en hypotid på ca 4-5 månader.
Sen kom smällen. våren 2009 mådde jag skit taskigt, blev inlagd på LPT  (första psykinläggning överhuvudtaget) juni, juli, augusti, hösten å vintern var skit. Mars 2010 kom en vad jag tror "normal" tid fram tills nu, tror det va början på oktober nu som hypotiden kom, kommer inte riktigt i håg, men det va ungefär då jag började bli aktiv här i tråden igen. Så nu e det väl bara å vänta på smällen....hehe

Förresten på tal om håriga spindlar.....när jag jobbade på zoo så fick en av giftormarna bebisar som rymde, gissa vem som skulle leka indiana jones! självklart jag haha
Jag fick tag på en av dom inne hos silkesaporna, hittade även dom andra så alla blev infångade. Det va en rätt häftig upplevelse

Ja vi umgås en hel del nu sen i våras, pratat om att bli tillsammans igen å allt, men jag börjar känna tvivel, han kan för sitt liv inte förstå att man kan vara bipoär (läs; psykiskt sjuk)  inget vi kan prata om överhuvudtaget, dessutom kan vi inte prata om ekonomi så det är de två största grejerna (som är VÄLDIGT viktigt) som vi troligen inte kommer över.
Tiden som inlagd kommer jag inte i håg så tydligt, men vissa minnen hit å dit, tyckte det va rätt ok, nåja mycket bättre än vad jag trodde i allafall, har aldrig sett mig själv som en "sån" som blir inlagd, fast jag skulle nog ha behövt det några gånger i mitt liv

Jobbigt att din tid "inne" inte var bra   Dåligt om dom inte gör något åt vad som nu hände!
Det värsta med "inne" tiden för mig va att jag kände några i personalen (inte sååå stor stad detta)
tyckte det va skitjobbigt att dom skulle se mig sån :S

Ja stekpanna i hövve vore kanske inte så dumt! hahaha nee jag lägger ner, har levt ensam mesta tiden. Tror jag har väldigt svårt att leva med någon, trivs bra själv. Fast visst kan jag sakna nån i bland, önskar det såg annorlunda ut. Han e pappa till minsta barnet, resten av gänget har samma pappa, fast det va ett väldigt fram å tebax förhållande där med, jag kom å gick med mina svängningar

måste försöka lägga mig nu ändå. Rutiner rutiner
kram å godnatt till dig med

Låter kul ha en trevlig kväll!

ha en trevlig dag/kväll alla andra som läser med

Härligt med varmt vatten! klarar inte av badhus annars, är världens badkruka
Här har det kommit snö också, usch hatar vintern, längtar till våren redan.

Det var ju lite "tjafs" i tråden en sväng, kanske var därför du tog bort tråden ett tag? :)

Jobbigt med shoppingsuget, hoppas att det går över snart..

Jag har varit sjukskriven 4.5 år förutom 3 månaders utförsäkrang, har inte varit några problem. Tack å lov!

Jag ska börja arbetsträna 10 tim/v snart, annars har jag mest varit hemma med barn/sjukskriven/enstaka kurse/kortare jobb

jag har varit sjukskriven sista vändan sen -06 Jag har tjatat sen förra våren på att få börja med nått :S