Hej igen!
Så känner jag också. Jag har varit så extremt trött och inte orkar göra något vettigt alls. Somnar kl 20.30 varje kväll och är ändå som en zombie hela dagarna. Känns som att jag inte sovit på 12 år. Och illamåendet är hemskt, mår piss dygnet runt! Har provat akupunktur, seaband men nu har jag kommit fram till att äta lite varje kvart (!) + åksjuketabletter är det som fungerar bäst för mig. Jag är fortfarande illamående men det är mer hanterbart iaf.
Igår var jag lite deppig eftersom jag trodde att man skulle vara helt normal förutom att man får en stor mage då man är gravid. Jag tänkte att graviditetskrämpor var för ”veka” och kvinnor ”som känner efter för mkt”. Men ack, det har jag fått äta upp. Jag antar att man får acceptera att kroppen behöver vila och att man inte kan köra på som vanligt. Jag är den första i mitt kompisgäng som är gravid och mina vänner kan inte heller riktigt förstå eller acceptera. Även om de försöker så är de hela tiden på mig att jag ska följa med ut, gå på stan etc. Och jag känner mig sååå tråkig och lite utanför som hela tiden tackar nej och ligger hemma på soffan ist.
Men visst är det svårt att smälta att det är två! Jag tänker på det konstant. Känns väldigt spännande men också läskigt. Dels fattar jag inte hur de ska få plats därinne och jag oroar mig lite över hur man ska se ut efteråt. Och hur ska vi ha råd och hur ska vi få plats i lägenheten. Men samtidigt längtar jag så oerhört och inget annat spelar ju någon egenlig roll. Allt kommer ju lösa sig!
Fy så jobbigt med ditt blodtryck och illamående, jag håller tummarna för att det snart blir bättre. Och fösök att tänka på att det är dina små gryn därinne som behöver din energi och det är viktigare än att du storstädar. Försök att njut av att vara sjukskriven, du kommer att hinna jobba inom sinom tid!
Kram!!