Jo, jag är en manshatare.

Funderat på att tala med en psykolog?

Det låter mer som om du hatar dig själv. Du verkar besatt av hjärnspöken och liknar på måanga sätt en starkt religiös troende person.

Världen är nyancerad. Att vara fanatisker, oavsett vad det handlar om, förer aldrig något gott med sig.

Vem är 'samhället'? Är det något difust begrepp man använder för att lägga skulden på, när man inte själv tar ansvar?

Samhällets normer??? Vem är samhället och vem sätter dets normer? Och är man slav under 'samhällets normer'?

Då är det ju tur at dina och andras barn med genusmedvetna föräldrar blir perfekta som vuxna ;)

Så du anser alltså inte att människan är en rationell varelse som aktivt tänker över sitt liv, är medveten om sina val och tar ansvar för sitt liv?

Om man är en produkt av kultur uppfostran osv. så är man ju slav. Självklart finns det saker som påverkar oss. Men påverkningar kan aldrig vara ansvariga för vad en rationell människa gör.

Det låter mer som en dålig ursäkt för att inte ta ansvar för sig själv. Om något inte blir som man vill, så kan man alltid skylla på 'samhället' och dets normer.

Du har en hel del fördommar om män. Fördommar gror oftast i osäkerhet. Osäkerhet att ta ansvar.

Folk är inte dumma. Folk är inte slavar eller maskiner. Folk kan tänka själv och ta egna val. Att en person väljer något är den persons ansvar. Inte färgen på deras barnkläders ansvar. Inte leksakernas ansvar.

Att kalla hälften av jordens befolkning för mentalt handikappade är en farlig lek. Det är inte svårt för någon att motbevisa ditt argument.

Jag har läst massor av sociologi och det är väldigt långt mellan socialisering och att lägga ansvaret för folks handlingar på andra än de själva.

Det är inte alls svårt att tänka fritt om man tillåter sig själv att tänka fritt. Ser man sig själv som slav eller produkt av något annat eller någon annan, så är det omöjligt att tänka fritt. Då kommer man in i en ond spiral där man försöker lägga ansvar från sig själv på andra. Man börjar göra det samma med andra människor. I stället för att lägga ansvaret på folk för deras uppförande, så försöker man lägga det på någon annan. När det inte lyckas, så använder man något diffust och flummigt som "Samhället', 'De rika', 'De starka' och andra odefinerbara grupper.

Man kan påverkas, inspireras, motiveras osv. av många saker i livet. Både positivt och negativt. Men eftersom vi varken är maskiner eller slavar, så är valet om hur mycket saker påverkar, inspirerar osv. och inte minst hur vi använder påverkningarna, något vi själva bestämmer. Det är det frihet handlar om.

Med frihet kommer ansvar. Tar man bort ansvaret, tar man även bort friheten.

Det är ju precis det jag skriver. Du lägger ansvaret för folks handlingar på 'alla'. :)

Med andra ord: Människan är en maskin som är slav under vad som hänt i barndommen....

Är människan en maskin eller inte?

Jag pratar inte om ett val fritt från prägling eller påverkan. Jag talar om att människan inte är en maskin eller slav. Man har ett val om hur präglingen och erfarenheter påverkar en.

Oavsett vad man har varit igenom, så är man ansvarig för det man gör.

Man kan alltid ändra sig, men det kräver att man väljer att ta ansvar för att ändringen sker. Lägger man hela tiden ansvaret för allt på andra, så kan man aldrig ändra sig.

Hela frågan är vart man lägger fokus. Väljer man att lägga fokus på en själv, ta ansvar, själv ta beslut och val, så spelar påverkning och erfarenheter en väldigt liten roll. Man lever i nutiden och lär av sina erfarenheter i stället för att styras av dem. Man tar aktiva val och är inte en passiv slav av andras viljor.

Väljer man att lägga fokus på andra och lägga allt ansvar på andra, så spelar påverkningarna en större roll. Man blir en maskin som är styrd av andra. Då blir det aktuellt att försöka ändra påverkningar, influenser, de som styr. Det är enbart om man lägger ansvaret från sig själv över på andra att hela genusdiskussionen är aktuell.
Människan blir en maskin som styrs av andra och då vill man ändra på det som styr, i stället för att bli fri från styrningen.

Det handlar om fokus och vart man väljer att lägga sin fokus.

Där kom den fram. Kärnan i hela din argumentation. Nu är det ingen tvekan längre om att du ser människan som en maskin. :) Tack för förtydligandet.

Låt oss säga att denna forskaren har rätt. Endast 10% beror på miljön. Genast uttalar du att det måste betyda att vi "har våra personligheter till 90% klara när vi föds". Fantastiskt!

Du delar alltså upp människans psyke, personlighet, intelligens, ja allt, i två delar. Det som vi får med oss när vi föds och det som påverkas av miljön. Antingen är det det ena eller det andra. Eftersom vi inte kan påverka det vi får med oss när vi föds är det miljön vi ska ändra på i din värld. Annars går det galet och inga kommer att vara fria.

Var är intelligensen i det här? Var är människans egenskap att tänka rationellt? Var är ansvaret? Till och med djur kan klara sig bättre än det du kallar människa.

Låt oss ta ett exempel. Olle föds i en familj där mamman super och pappan slåss. Mammans drickande har gjort att Olle föds liten och klen. Olle bor i ett höghus där hyran betalas av kommunen. Olle får stryk av pappan och får ofta vara den som ska ta hand om mamman eftersom hon inte kan klara av att ta hand om sig själv när hon är full. Arven är skit, miljön är värre.

I din värld, där Olle är en maskin och slav under miljön, så kan man endast rädda Olle genom att gå in och ändra hans miljö. Olle kan inget själv.

Nu visar det sig dock, att Olle inte är nöjd med situationen. I tonåren börjar han önska att han vill mer med sitt liv. Har bestämmer sig för att ta skolan allvarligt även om det är svårt med hans situation i hemmet. Han sattsar stenhårt och lyckas bra. Han kommer in på naturlinjen på gymnasiet och fortsätter att sattsa hårt på pluggandet även om han kämpar med problemen hemma.
Han kommer in på universitetet och skaffar ett studiejobb. Han jobbar hårt med både jobb och studier och efter 10 år så är han läkare. Han får jobb och drar hem 70 000kr i månaden. Han gifter sig, köper ett fint hus och bilen han har drömt om sedan han var liten. Han är glad.

I din värld är detta helt omöjligt. Det enda som kan hända i din värld, är att Olle blir ett psykfall som lever på socialbidrag. Orsaken är att han har präglats av sin miljö. Det är alla andras ansvar än Olles. Han är en slav och en maskin som inte kan göra något åt sitt liv, men styrs helt av hans uppväxt.

Detta är ett ganska extremt exempel, men tagit från verkligheten (en av mina vänner). Om vi nu vänder tillbaks till genusdiskussionen, så handlar den om att man ska vara försiktig så man inte förstör barnens framtid genom att ge pojkar blå kläder och låter flickor leka med dockor osv. Om mu Olle kan bli läkare trots att hans uppväxt var så hemsk, hur stor roll tror du det spelar om ett barn har en röd eller en blå tröja på sig?

Hela poängen är att folk är olika och att man inte kan dela upp folk i två kön. Man kan heller inte säga att alla är slavar eller maskiner eller att alla kan klara av det som Olle kunde.

Men hela genusdebatten handlar om just detta att dela upp alla människor i två grupper och tro att valet av färg på tröjan eller vilken leksak barnet leker med, är det som kommer att styra hela barnets liv. Och inte nog med det. Det gäller tydligen alla barn. Därför vill man styra dagis, förskolor osv. till att hoppa med på genusteorierna.

Det som stör mig så mycket hos dessa genusfrälsta är att de helt allvarligt tror att alla människor är slavar under miljön. Inte nog med det, de tror också att minsta lilla detalj i miljön (som färger) har ett fruktansvärd stor betydelse på hela barnets liv.

Människan är intelligent. Människan kan tänka och ta egna beslut. Att vi sitter här på FL är ju inte miljön skull. Vi har valt att sätta oss här och vi väljer vilka ord vi ska skriva. Jag skriver inte detta för att jag hade en röd tröja när jag var 5 år eller för att min pappa är 2 meter lång.

Arv och miljö betyder något, men det är så naivt att tro att det betyder allt.
Sedan är det ju en ganska stor skillnad på vad man upplever. Får man systematisk med stryk och blir sexuellt utnyttjad genom hela sin uppväxt, är risken stor att man blir mentalt störd. Men ärligt talat, hur stor roll spelar färgen på kläder eller om man lekte med He-man eller My Little Pony när man var barn???

Problemet bland de flesta genusfrälsta människor är att färg inte längre är en symbol på 'det verkliga problemet', men blir det verkliga problemet. Det visar sig ju tydligt hos de fanatiska mamor som vill kalla deras döttrar Gunnar och Sven och envisas med att de enbart får leka med bilar och ha blå sjömanskostym på sig. (kanske lite överdrivet exempel, men du vet nog vad jag menar:) )

Genusdebatten är ju väldigt populär i Sverige just nu. I resten av världen slutade folk med allt det där i början på 70-talet. Det var vanligt i europa i 60-talet och pojkar skulle gå med klänning och ha långt hår osv. Riktiga män skulle sticka koftor i deras fritid och kvinnorna brände deras bh och och allt var fritt från könsideal, skönhetsideal och gud vet vad.

Man kan ju se om de har gjort någon skillnad. Är män som föddes under 60-talet mera 'fria' än män som föddes under 70-talet? Uppfostrar dessa män deras barn olika idag, beroende på om de gick med klänning som 4-åriga eller ej?
Nej, folk är olika och det är livserfarenheterna genom hela livet som betyder något. Inte längden på deras hår som barn eller vilken färg de hade på kläderna.