Jo, jag är en manshatare.

hur menar du? Att det är mitt fel att jag blivit utsatt för våld och sexuella trakasserier?

jag hatade människor förr. jag tror skillnaden ligger i att jag inte är rädd för kvinnor. jag har inget att frukta från dem och jag blir sällan objektifierad eller behandlad nedvärderande av dem.

jo det kan nog stäma. folk är i överlag idioter. jag tror det handlar mest om att jag är rädd egentligen.

Där kom den fram. Kärnan i hela din argumentation. Nu är det ingen tvekan längre om att du ser människan som en maskin. :) Tack för förtydligandet. Låt oss säga att denna forskaren har rätt. Endast 10% beror på miljön. Genast uttalar du att det måste betyda att vi "har våra personligheter till 90% klara när vi föds". Fantastiskt! Du delar alltså upp människans psyke, personlighet, intelligens, ja allt, i två delar. Det som vi får med oss när vi föds och det som påverkas av miljön. Antingen är det det ena eller det andra. Eftersom vi inte kan påverka det vi får med oss när vi föds är det miljön vi ska ändra på i din värld. Annars går det galet och inga kommer att vara fria. Var är intelligensen i det här? Var är människans egenskap att tänka rationellt? Var är ansvaret? Till och med djur kan klara sig bättre än det du kallar människa. Låt oss ta ett exempel. Olle föds i en familj där mamman super och pappan slåss. Mammans drickande har gjort att Olle föds liten och klen. Olle bor i ett höghus där hyran betalas av kommunen. Olle får stryk av pappan och får ofta vara den som ska ta hand om mamman eftersom hon inte kan klara av att ta hand om sig själv när hon är full. Arven är skit, miljön är värre. I din värld, där Olle är en maskin och slav under miljön, så kan man endast rädda Olle genom att gå in och ändra hans miljö. Olle kan inget själv. Nu visar det sig dock, att Olle inte är nöjd med situationen. I tonåren börjar han önska att han vill mer med sitt liv. Har bestämmer sig för att ta skolan allvarligt även om det är svårt med hans situation i hemmet. Han sattsar stenhårt och lyckas bra. Han kommer in på naturlinjen på gymnasiet och fortsätter att sattsa hårt på pluggandet även om han kämpar med problemen hemma. Han kommer in på universitetet och skaffar ett studiejobb. Han jobbar hårt med både jobb och studier och efter 10 år så är han läkare. Han får jobb och drar hem 70 000kr i månaden. Han gifter sig, köper ett fint hus och bilen han har drömt om sedan han var liten. Han är glad. I din värld är detta helt omöjligt. Det enda som kan hända i din värld, är att Olle blir ett psykfall som lever på socialbidrag. Orsaken är att han har präglats av sin miljö. Det är alla andras ansvar än Olles. Han är en slav och en maskin som inte kan göra något åt sitt liv, men styrs helt av hans uppväxt. Detta är ett ganska extremt exempel, men tagit från verkligheten (en av mina vänner). Om vi nu vänder tillbaks till genusdiskussionen, så handlar den om att man ska vara försiktig så man inte förstör barnens framtid genom att ge pojkar blå kläder och låter flickor leka med dockor osv. Om mu Olle kan bli läkare trots att hans uppväxt var så hemsk, hur stor roll tror du det spelar om ett barn har en röd eller en blå tröja på sig?

Hela poängen är att folk är olika och att man inte kan dela upp folk i två kön. Man kan heller inte säga att alla är slavar eller maskiner eller att alla kan klara av det som Olle kunde. Men hela genusdebatten handlar om just detta att dela upp alla människor i två grupper och tro att valet av färg på tröjan eller vilken leksak barnet leker med, är det som kommer att styra hela barnets liv. Och inte nog med det. Det gäller tydligen alla barn. Därför vill man styra dagis, förskolor osv. till att hoppa med på genusteorierna. Det som stör mig så mycket hos dessa genusfrälsta är att de helt allvarligt tror att alla människor är slavar under miljön. Inte nog med det, de tror också att minsta lilla detalj i miljön (som färger) har ett fruktansvärd stor betydelse på hela barnets liv. Människan är intelligent. Människan kan tänka och ta egna beslut. Att vi sitter här på FL är ju inte miljön skull. Vi har valt att sätta oss här och vi väljer vilka ord vi ska skriva. Jag skriver inte detta för att jag hade en röd tröja när jag var 5 år eller för att min pappa är 2 meter lång. Arv och miljö betyder något, men det är så naivt att tro att det betyder allt. Sedan är det ju en ganska stor skillnad på vad man upplever. Får man systematisk med stryk och blir sexuellt utnyttjad genom hela sin uppväxt, är risken stor att man blir mentalt störd. Men ärligt talat, hur stor roll spelar färgen på kläder eller om man lekte med He-man eller My Little Pony när man var barn???

jo fast DEN utveclingen som jag har genomgått och mitt intresse för att hitta ett inre värde skedde hos mig INNAN jag fick barn och INNAN jag blev fet. Jag lämnade mitt ex som i sju år misshandlat mig och började tänka över hans ideal, samhällets ideal och hur jävla dumt allt är. men annars jo, jag försöker hitta min plats, hitta mitt värde. I mig själv inte utanpå och det är jävligt svårt när man bara varit den snygga och aldrig behövt prestera eller utveckla inre kvaliteer.

det kan det säkert. Men i mitt fall så handlar det om ett genuint och brinnande intresse för feminism och genus. Allt måste inte ha ett självuppfyllande syfte.

då har du missförstått mig. Vilket är ganska enkelt. Man kan inte lära känna en människa genom att läsa vinklade inlägg på nätet.

jo men det innebär inte att du känner mig.  jag är rätt så trött på behöva försvara mig själv, min person, hela tiden. Jag är stolt över att jag är genuin. Jag har försökt göra mig av med alla masker, lekar och falska fasader. . För min egen skull. Och det har tagit en jävla tid. Så det är jävligt frustrerande när okända människor på nätet ifrågasätter min trovärdighet.