Jo, jag är en manshatare.

Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

Och det förlorar vi alla på.

och? och det betyder att jag tycker att alla mammor som är hemma gör fel?

det är väldigt svårt att föra en diskussion med nån som drar egna slutsatser och fabulerar fritt ur fantasin.

hahahahaha.... åh herregud.

Könsroll. Rollen tillägnad ditt kön. Som kvinna är din könsroll kvinnorollen. Som man är det mansrollen.

Vad är det i TS som du har svårt att förstå?

alla människor har fördomar. Och vilket sätt är jag trångsynt?

varför inte fråga hur jag menar om du inte förstår, istället för att fördomsfullt (!!) anta en massa?

Vad får dig att tro att jag lägger ner enormt mycket energi på dessa känslor?

för att när jag försöker förklara så ville du inte lyssna.

dessa två böcker ska köpas in förresten:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146218874 pittstim
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185567175 på yfronten intet nytt

du kom in här med tron att jag hatar enskilda män. När jag svarade att nej det gör jag inte, jag hatar mansrollen så fortsatte du envisas med att jo jag hatade visst män och jag vet inte vad jag själv skrivit. och när jag än en gång förklarar så fortsätter du ändå att envisas med att så är det minsann inte.

Det är helt ok att ifrågasätta mig och mina åsikter, men det var liksom inte det du gjorde.

jag har inte speciellt mycket hat i mig alls. Jag är väldigt harmonisk och lycklig. Neurotisk javisst, men inte i behov av psykologihjälp.

Men jag tror att man - på ett diskussionsforum - tjänar på att man vågar vara ärlig och öppen med sina innersta tankar och fördomar. Även de mindre fina. Ventilering och uppriktighet.

För att väcka tankar, debatt, diskussioner. Det är utvecklande. Det ökar förståelsen.

Jag valde en provokativ TS för att det drar till sig läsare. Men jag hoppades ju givetvis att de flesta skulle läsa HELA ts innan de gav sig in i diskussionen. Jag vill ju absolut inte ta bort den, då försvinner 59 sidors diskussion.Ah, en fråga. Det skulle ta väldigt lång tid att förklara exakt HUR manrollen i sig bidrar till att skapa förövare, men jag ska kortfattat försöka och hoppas att du förstår hur jag menar ändå.

Män ska vara tysta och starka. Gråta är omanligt. Att prata ut är omanligt. Osv.

Ofta när pojkar utsätts för brott, sexuella eller våldsbrott så uppmuntras de mer (än flickor) att bita ihop. "ta det som en man", hålla det för sig själv. Det är skamligt och tabu. En man som misshandlas av sin fru eller våldtas blir ju nästan utskrattad osv.

Denna könsroll, denna förväntan på hur män ska vara, i kombination med en taskig fostran och ofta våldsam barndom så kan det slå slint.

Nåt som de flesta våldsförövare har gemensamt är trauman i barndomen, antingen jobbiga händelser eller misshandel eller nån annan form av vanvård. (nu undantar jag de som har fel i huvudet)

Men varför är det just män i så fall så blir förövare och inte lika många kvinnor? kvinnor utsätts ju t.ex för mer sexuellt våld som barn än män men ändå så reagerar de olika?

Det inte är misshandeln och förödmjukelserna i sig som gör ett oskyldigt barn till ett monster. I stället är det tvånget att förtränga gärningarna som förvandlar personligheten.  Alice Miller kallade det för själamord.

Pojkar får inte gråta, prata ut om sina känslor på samma sätt som flickor. Flickor tillåts sörja, vara ledsna, visa känslor och kan på så sätt bearbeta sina upplevelser. 

Pojkarna är tvugna att hitta andra sätt att hantera sina upplevelser på och ett av de sätten är ilska och ibland även att ta på sig skulden "jag gillade det, det var mitt fel" . (och därmed är risken för att de ska upprepa beteendet större)

Pojkar förväntas även lösa sina problem genom att vara fysiska (det är socialt acceptabelt för män att slåss eller visa ilska utåt) medans kvinnor förväntas bete sig ordentligt. Pojkar blir utåtagerande medans flickor väljer att vända sig inåt. (blir självdestruktivaJag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på varje karl jag träffar. Jag kan erkänna att jag kan bli osäker och misstänksam när jag möter okända män - men det är ganska vanligt att kvinnor blir det.

Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen. Jag har massvis med vänner som är män. Jag är gift med en man och jag har två bröder.