Jo, jag är en manshatare.

Haha! Ser du verkligen inte att du behandlar dig själv enligt en mall men andra enligt en annan mall? Du hatar könsrollerna men tycker att de är bra så länge de gynnar dig. Du gör ett eget val att vara hemma men om andra gör det så beror det på könsrollerna, inte på det egna valet. Fortsätt, det här var riktigt intressant.

Men var ser du att jag skulle ha något manshat? Jag hatar könsrollerna jämlikt, jag tycker dom är förkastliga företeelser som borde försvinna. Jag känner ofta mer ilska gentemot omgivningen som inte lagt sig i än gentemot enskilda förövare faktiskt. Men jag förstår varifrån TS kommer, vad hon menar med sina inlägg. Den förståelsen gör inte att jag anammar detta tänkesätt, men jag förstår och relaterar till det.

Dock en vanligt förekommande sådan i denna tråd. ;)

Som jag läst TS så hatar hon mansrollen i första hand, inte män. Att hon tar upp sina s.k. förbjudna tankar och luftar dessa i ett separat stycke tyder på att hon inte låter dessa påverka henne i någon större utsträckning. Hon erkänner deras existens och går vidare därifrån.

Ett nästan ordagrant liknande inlägg skrev du tidigare i debatten, vilket får mig att tro att det är någon annans urpsungliga åsikter du använder dig av, men strunt samma. På det inlägget ställde jag en fråga, på vilken jag tror att jag aldrig fick ett svar, det vore mycket intressant om jag fick ett. Du skriver att män och kvinnor bearbetar trauman på olika sätt, männen blir aggressiva och kvinnor inåtvända och själdestruktiva, jag utgår från att du gör en grov generalisering här, och det är ok. Jag är övertygad om att den olikheten har sin grund i att vi faktiskt sitter på en del biologiska och hormonella skillnader, vilket inte på något sätt berättigar olika maktbeteenden som vädtäkt och misshandel. Men så till frågan, männen agerar utåt och blir aggressiva för att de inte "får" gråta. En kvinnas gråt är däremot helt acceptabel vilket borde vara till stor hjälp i bearbetningen av traumat, men hon väljer ändå att vända sig inåt alltför många gånger och bli självdestruktiv. Varför är det då så begärligt att ändra på mäns sätt att bearbeta trauman? Missförstå mig inte, självklart tycker jag att en man ska kunna gråta utan att för den sakens skulle behöva känna sig omanlig. Men det verkar ju inte som att der kvinnliga sättet är det ultimata. Jag tycker nog snarare att man skulle få fler kvinnor att utagera sina aggressioner, vilket man kan göra utan att andra människor påverkas.

Det påminner mig om den teknik jag fick lära mig i terapin, erkänn känslorna men låt dom inte styra dig. Man ska inte gömma undan det svåra och "fula". Kanske därför jag förstår.

VEM säger att en kvinna som misshandlas eller våldtas får skylla sig själv? VAD har du fått det ifrån? Jag förstår inte varifrån du har fått den snedvridna infon ifrån? För det stämmer ju inte alls. Det är ju snarare ett FÅTAL människor som tycker så.

Helt ärligt, du har faktiskt helt fel. Du utgår från en feministisk hypotes om våra könsroller som inte stämmer med verkligheten. I den traditionella uppfostran av pojkar ingår det att lära sig impulskontroll och att man inte slår den som är svagare, speciellt inte flickor. Det är INTE en del av mansrollen att våldta och slå kvinnor, även om du verkar tro det. Det är kanske 1% som faller utanför denna mansroll och som våldtar eller slår någon; hur ni feminister kan få det till att våldtäkter och misshandel är en del av mansrollen övergår mitt förstånd. Då kan jag lika gärna påstå att barnmisshandel och incest är en del av kvinnorollen. Att du inte fattar hur sjuk din feministiska ideologi är. Ni borde få stöd att komma ur er hjärntvätt, någon slags specialanpassad terapi eller liknande. Jag tror inte att du eller de flesta andra feminister är onda men det är skrämmande tydligt att vissa av er blivit utsatta för en avancerad form av hjärntvätt.

Mm, visst. Och jorden är platt.

Och där har du så jävla fel. Den socialt skapade delen av mansrollen bidrar till att så få män begår dessa brott.