Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

Nej, inte alls. Jag bara undrar. Tills han blir 2, vad ska ni välja för leksaker då? Finns det så mycket könsneutralt? Jag har ingen aning. Så det var en fråga, inget påstående..

Eftersom jag skrev alla dina argument, så menar jag nog alla dina argument.

har bara läst TS Jag känner inte till "kompensatorisk pedagogik", men jag tycker att det låter rätt så rimligt. Varje dag bombarderas vi med förväntningar, de kommer via media, kompisar, förskolan, släkt osv. Vi ska vara på ett visst sätt, pojkar ska vara lite tuffa, leka med vissa saker osv. (hur många killar läser vårdprogrammet, och hur många tjejer läser fordonprogrammet? för att se vilka effekter dessa lekar har. Hur ofta hör vi en 14-årig kille säga "jag vill bli sjuksyrra"?) Dessa förväntningar begränsar min lille pojke, och det tycker jag är deprimerande! Mitt lilla barn ska vara helt fritt att välja själv - men som samhället ser ut idag så är han inte det! Och tror man att barn, eller vuxna, i dagens samhälle är helt fria att göra som de vill - så är man helt vansinnigt naiv!! Påtryckningarna är inte uttalade, men de finns där. Som förälder vägrar jag förstärka dessa förväntningar eftersom de begränsar honom - och jag vill att han ska vara så fri som möjligt i sina val! Det är jämställdhet för mig, det är viktigt för den personliga utvecklingen, och därför är det en viktig samhällspolitisk fråga. 

Jag ser inte nödvändigtvis någon koppling mellan kläder och uppfostran. Det viktiga för mig är att jag är lyhörd för mitt barn, och ger henne alla möjligheter att utveckla just sin unika personlighet. Att jag sedan tycker kläder är otroligt roligt, och gärna köper söta klänningar och dyra designerplagg till dottern har inte med hennes uppfostran att göra det minsta. Det enda viktiga när det gäller kläder är att de är bekväma, funkar att leka i och att hon inte behöver vara rädd om dem, tycker jag. Är det verkligen så, att folk som automatiskt behandlar pojkar och flickor olika helt plötsligt behandlar dem lika så länge pojken har en rosa tröja och flickan en blå, så att säga? Eller sitter könstänket djupare rotat i dessa människor än så, tror ni? Det tror iaf jag. Oavsett vilket, jag säger som Dr Phil: Du är inte ditt barns enda förebild, därför måste du vara deras bästa förebild.

Nej jag kan inte se HUR man behandlar dem på olika sätt? Jag gör det inte. Det är väl snarare HUR barnen är?Jag kan klä på Ludvig döskalletröjor men inte fan blir han tuffare för det?Jag vill gärna se belägg på det du säger. (inte insatt tillräckligt)

Det faller sig mest naturligt att bemöta barn efter hur de är och vad de gör, inte efter vad de råkar ha på sig. Låter smått otroligt att en flicka i klänning skulle få ett annat bemötande än en flicka i jeans! Det är inget jag har märkt (under förutsättning att vi tar samma flicka med sin sprudlande personlighet och sätter henne i dessa olika outfits). Finns det studier på detta, så skulle det vara intressant att ta del av.

Jag bemöter alla LIKA, därför kanske JAG har svårt att ta in detta.Men jag använder sällan ord som tuff/cool, utan kör på ; Vad fin du är! Vilka snygga kläder! Osv. Men jag är väl konstigt då...

Läste ditt svar nu. Japp, ett barn i fina kläder får kommentarer om att kläderna är fina. Då är det ju detta som är problemet, snarare än klänning/rosa/etc. Känns som just kommentarer om kläder slängs ur sig väldigt slentrianmässigt, oavsett vad barnen har på sig dock...

Om man säger så här då; Jag möter människor, inte kläder. Jag har jobbat så mycket med olika människor av alla slag, att jag gett upp med fördomar när det gäller människor. ( Jag HAR fördomar, är inte perfekt, men eftersom jag hela tiden blir överbevisad så försöker jag låta bli).