Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

Men låt bli att "hjärntvätta av killigt och tjejigt" då!
Det är ju DÄR problemet ligger!

Tänker på Magnus Betnérs "inget är heligt" om jämställdhet, som jag tidigare länkade till  "Vad fan gör du inne, du är ju nästan tre! Här ta bilnycklarna ut och backa med släp!"

Snälla vaddå?

Men vems fel är mobbning? Den som mobbar eller den som mobbas? Vem behöver ändra attityd?

Nej, kläderna i sig är inte problemet. Kläder är tygsjok i olika former. Problemet är och har hela tiden varit vad omgivningen lägger för betydelse i kläderna och det bemötande de som bär kläderna får på grund av detta.

Ja.
Min man har fö hår ner på halva ryggen, längre än mig.

Nej det stämmer inte, de kan ha väldigt bestämda åsikter. Däremot har de sällan koll på vad samhället anser är pojkigt och flickigt. Än.

 Men de har det oftast inte, men det har inget att göra med att de inte tar in saker. Men för att ta in vad samhället tycker är flickigt och pojkigt måste de ju först och främst inse att det finns två olika kön öht, sedan om och vad det har för betydelse. En två-treåring har liksom precis insett att det finns killar och tjejer.

Alltså,nu formulerar jag mig konstigt, ser jag. Missförstå mig rätt, de blir påverkade och tar in av hur samhället bemöter dem utifrån kön ända från födseln. Men de kan inte själva resonera kring det och ge uttryck för det i termer som flickigt och pojkigt förrän de blivit lite större...

Jag tycker att det är för snäva definitioner helt enkelt.

Fast man kan påverka vad andra tycker. Om någonting är udda och ovanligt, men sedan blir vanligare, blir det ju mer accepterat eftersom folk vänjer sig och efter ett tag inte ser det som udda längre. ta det här med pappor som är pappalediga elelr helt enkelt bara drar barnvagn. Eller kvinnor i byxor, för att ta ett exempel som nu gäller kläder. Jag tycker inte heller att det stämmer att "pratet om kläder" tar för mycket kraft från det som är viktigt. Då har man inte förstått vad det handlar om. Hur man klär sig och hur man blir bemött därefter är en del av det hela. Kan tyckas vara banalt i jämförelse med rösträtt, lika lön och rätt till samma utbildning etc, men fortfarande, hur kan man hävda att att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter i livet när de inte ens får klä sig över "könsgränsen"?

*tummen upp*
Jag har också en son som tycker klänning är fint och att det fladdrar så härligt när man dansar. Man kan ju öht undra vad en treåring tycker om resonemanget att en flicka som klär sig i klänning får förtjusta åååh- och aaah-rop och får höra att hon är så fiiin, medan en pojke (främst av vuxna) anses vara utklädd och skrattretande i precis samma klänning.
Och varför måste en tjej ha klänning när det är dags för finkläder, om det ska vara riktigt ordentligt? Jag minns vilket gräl min mamma hade när min syster skulle ta studenten och jag inte ville ha kjol. Jag var 15 år och hade precis skjutit i höjden orentligt och gillade inte tanken på att exponera mina skrangliga ben i de korta kjolar som var på modet då... Till slut fick syrran avgöra, det var ju hennes fest. Jag köpte ett par nya, vita jeans. Oc jag var jättefin, tyckte jag.