Svenska barn ouppfostrade?

Ja, många barn blir ju sådär. Så är min son exempelvis på bio, och viskar tyst som en mus fast andras ungar både skriker och springer i gångarna. Man får se barn för vad de är - ibland perfekta, och ibland inte. Vissa saker får barn att agera fint.. som jag även skrev tidigare till någon annan; två av mina barn är som änglar på restaurangen, varav en bara är ett år gammal... men just 4-åringen. Nej. Han är för social och utåtriktad för sitt bästa. Nu tror jag ifs inte att så många blir asirriterade på hans beteende eftersom han faktiskt inte är särskilt högljudd och SPRINGER liksom inte. Men han brukar vilja se vad pizzabagaren gör/hur bartendern häller upp drinkar/ vad han som tar jackorna gör med dem och eftersom han äter mycket mindre än vad vi gör så får han titta runt lite, så länge han inte pratar med folk som inte börjat prata med honom först. Och märker jag att han pratar med någon tar jag honom därifrån, så klart. Mer kan jag nog inte göra just nu utan att få det hela till ett stort familjebråk. Vilket är onödigt.

Jag har även skrivit att problemet är i nte att det är barn i lokalen. Men jag vill inte  1. bli överröstad  2. ha någon sittande under, springande runt eller stående eller bredvid mitt bord. Detta gäller både barn och vuxna, men jag har aldrig varit med om att vuxna börjar rusa runt mellan borden eller ännu värre: ställa sig bredvid någons bord och titta på dem eller kommetera deras mat eller gömma sig under deras bord. Jag blir precis lika irriterad när vuxna är FÖR högljudda (tex ett sällskap som vrålskrattar mest hela tiden). Jag menar, det kan man göra på privata fester, inte när man är på restaurang och det finns även andra gäster där. Jag tycker att det är jättemysigt här nere (Tyskland) när man traskar 2 minuter till våran kvarterskrog (en italienare) och sitter ute på kvällen och dricker några glas vin till en osso buco - vid bordet bredvid sitter två italienska familjer inklusive minst 4 barn, varav ett spädbarn. Männen dricker öl, kvinnorna vin och barnen får mjölk i sina glas. Alla pratar och skrattar, barnen är inkluderade och har absolut inte tråkigt. En gång, det var precis enligt förutsättningarna ovan, reste sig en pojke på kanske 6 år och rundade bordetså att han hamnade på andra långsidan, bredvid en vagn med bestick och kryddor som stod vid uteserveringens ens kortsida. Föräldrarna hade sådan koll på honom att det räckte med att han vickade lite på lådan med bestick för att pappan skulle lägga handen på hans arm, helt lugnt. Det räckte för att killen skulle gå tillbaka och sätta sig. Jag har verkligen inget emot barn på restaurang, det handlar om hur föräldrarna hanterar det.

Mjo, men jag pratar om sverige ()... Vi hade en väldigt gammal lärare 65+ och hon hotade ofta med att slå oss på fingrarna med linjalen.

Jo men 6 år... det är en helt annan värld..

Ja, många är det. det är taskigt mot barnen, för de är de som får ta skiten och bli illa sedda av omgivningen för att föräldrarna inte vill/orkar/törs uppfostra dem och sätta gränser. De flesta föräldrar har idag förvandlats till "helgpappor" som bara vill vara roliga och inte sätta en enda gräns som kompensation för att de inte spenderar så mycket tid med sina barn. Samt att många fått för sig att det är snudd på barnmisshandel att öht säga ifrån till sitt barn. Resultatet blir att föräldrarna låter barnen springa vind för våg och står bredvid och ler lite tafatt och försvarar sig med att "barn måste få leka". Jovisst ska de få det, men inte hur som helst och överallt. Och har man livliga barn som man inte klarar att hålla lugna där det behövs så ser man till att barnen SLIPPER vistas i dessa mijöer. Barnen har inte bett om att först förvägras uppfostran och sedan få ta skiten för att omgivningen tycker att de är jobbiga. Det är helt och hållet föräldrarnas fel!

Ja jag tycker definitivt att svenska barn är ouppfostrade.Och det är i 99% av fallen föräldrarnas fel!I vårt land är det viktigare att "lyssna på barnet" och "respektera barnet" än att faktiskt göra sitt "jobb" som förälder och lära dem vad som är rätt och fel!I vissa situationer är det okej stoja, stimma och busa medans det i andra definitivt inte är det tex på restaurang. Mina barn-3 och 5 år har ALDRIG sprungit runt på en restaurang och stört gästerna eftersom de VET att på restaaurang sitter man fint.Mina barn har ALDRIG skrikit efter att få saker i affärerna eftersom de VET att det inte är lönt att ens försöka.Varför lär ni inte barnen rätt från början? Lär dem hur de ska uppföra sig, vilken etikett som gäller på vilken plats.Då slipper man hemska ouppfostrade barn som inte kan uppföra sig in public!!

Ja, många är det.det är taskigt mot barnen, för de är de som får ta skiten och bli illa sedda av omgivningen för att föräldrarna inte vill/orkar/törs uppfostra dem och sätta gränser. De flesta föräldrar har idag förvandlats till "helgpappor" som bara vill vara roliga och inte sätta en enda gräns som kompensation för att de inte spenderar så mycket tid med sina barn. Samt att många fått för sig att det är snudd på barnmisshandel att öht säga ifrån till sitt barn.Resultatet blir att föräldrarna låter barnen springa vind för våg och står bredvid och ler lite tafatt och försvarar sig med att "barn måste få leka". Jovisst ska de få det, men inte hur som helst och överallt. Och har man livliga barn som man inte klarar att hålla lugna där det behövs så ser man till att barnen SLIPPER vistas i dessa mijöer. Barnen har inte bett om att först förvägras uppfostran och sedan få ta skiten för att omgivningen tycker att de är jobbiga. Det är helt och hållet föräldrarnas fel!

Ja, svenska barn är ouppfostrade. Jag minns när jag var i USA senast då en pojke som stod framför mig i en rulltrappa råkade komma åt mig med benet. Han vände sig om och bad om ursäkt - gissa om jag blev chockad! Svenska barn (generellt sett givetvis) har dåligt hyfs. Ytterst sällan hör jag ett svenskt barn be om lov, säga tack eller be om ursäkt.