Ni som fick missfall efter v12!!

Inte meningen att du ska känna att du ska försvara dig, för jag är inte ute på krigstigen. Man kan ju tycka olika om en sak, och det gör du och jag.

Hörru TS. Tjejen som fick missfall i v 13+3 fick missfall efter vecka tolv. Jag förstår inte alls hur du tänker. Jag hade blödningar med min son men han stannade kvar ändå. Blödningarna som tjejen hade behövde inte betyda att det skulle bli missfall! Nu blev det det. (Jag beklagar av hela mitt hjärta, har själv haft många missfall)
Men åter till v 13+3. Vet du hur stort fostret är TS? Det är otroligt tungt att få missfall spec. efter 13 fullgångna veckor. Jag fattar inte hur du kan vara så kall! Missfallet skedde ju faktiskt inte i v 9. Och förresten mediciniskt har hon fått ett sent missfall vilket kommer att stå i hennes journaler, alltså ett missfall efter 12 fullgångna veckor!
Jag blir helt upprörd!

Helt otroligt att t.o.m en sån här tråd kan spåra ur!
Sen TS, jag fårstår att denna tjej känner att hon behöver försvara sig mot dig eftersom du har fel. Du skriver att du får tycka vad du vill och det får du. Men håll det för dig själv eller kolla upp fakta. Det klassas inte som missfall att bara börja blöda utan det är när fostret dör. Då stöts det antingen ut direkt och är ett missfall och hennes mf skedde i 13+3. Stöts det inte ut direkt utan ligger kvar så kallas det MA. Men hon visste ju att fostret levde kort innan och då är det mf. Skulle du kalla det mf i v6 om man blödde från det men inte förlorade barnet förrän i v 35? Min mamma blödde konstant när hon väntade min syster och inte kallar jag henne för ett mf i v 6 heller.

Kolla upp fakta istället för att bara uttala dig. Äpplen blir inte päron bara att du "tycker" att det är så. Fakta är ändå fakta. Henne mf klassas enligt fakta som ett mf i v 13+3. punkt.

Tack så mycket anonym suck. Du fick fram det precis så som jag menade!:)
Jag blir helt upprörd och förvirrad över TS åsikt som inte är annat än fel!

Och en grej till. Det är stor skillnad på missfall i v 9 jämfört med 13+3. Både fysiskt och till viss del psykiskt (kan jag tänka mig)

Ja, men precis. Smärtan blir ju värre ju längre du går i grav.
Nej hur vågar man ens ifrågasätta nån som har gått igenom den oro, rädsla och sorg som man känner vid mf? Smaklöst!
Jag vill också säga till anonym (karin) väldigt starkt och bra av dig att berätta om det du har gått igenom, det kan nog hjälpa många andra oroliga själar!

Ja, det är märkligt att till och med en sån här tråd kan spåra ur. Jag har själv haft flera missfall och dessutom gjort en del research om ämnet i min yrkesroll. Den här konstant återkommande diskussionen om vad som är värst (i den eller den veckan) är i sig helt befängd. Jag har talat med både kuratorer på reproduktionsmedicinska och psykologer på mödravården och det alla säger är att det egentligen inte går att säga vad som är värst psykiskt. Ett missfall i vecka 6 kan ta hårdare än ett missfall i vecka 17, det beror på så många saker (har man haft missfall förut, varit med om andra trauman/förluster, försökt få barn länge, har förtroende för sjukvården, har det tillstött komplikationer i samband med missfallet eller skötte kroppen det hela perfekt osv). Särskilt det här med komplicerat eller okomplicerat missfall verkar ha betytt ganska mycket enligt en kurator, som sa att de flesta som kom till henne också hade varit med om olika komplikationer (infektioner, misslyckade skrapningar osv) i samband med missfallet. Självklart är det olika att få missfall i olika veckor, precis som inget missfall är det andra likt. Men hur en annan människa upplever det går aldrig att veta. Vad som är "värst" går inte att säga. Enligt en psykolog kan t o m ett senare missfall ibland upplevas "lättare" eftersom man oftast får mer stöd hos omgivningen då, eftersom fler förstår att man har upplevt en förlust.

Självklart är ett missfall i vecka 13+3 ett missfall i vecka 13+3, eftersom fostret levde fram till dess. Jag hade själv blödningar med sonen - och han är ju inget missfall. Däremot hade jag en missed abortion som utan min vetskap startade i vecka 9-10, men som inte visade sig förrän efter en yttepytteblödning i vecka 12+2, då jag gjorde ett UL och fick veta att fostret hade varit dött ett par veckor. Så det är ju inte när blödningarna startar som avgör när det blev ett missfall.

Ja, det är ju ni som har fått tråden att spåra ur!!!! Ingen aning!!! Ni vänder ju och vrider på saker och ting så att det blir helt galet... Jag sa ju att det var synd om henne!!! Vaknat på fel sida idag eller???
Ja, nu lämnar ja den här tråden, ni kan ju snacka vidare om ni vill....

Ja det sa du. Efter att du ifrågasatt hennes historia. Lämna du tråden. Tror inte så många fler som fått sena mf känner för att svara dig ändå

Kan ju säga att blödningar inte betyder missfall, sj trodde jag att allt var bra i tisdags när vi var på UL men då visade det sig att våra flickor dött någon gång under v17 och jag har inte blödit eller haft nåt ont. Jag går och väntar på att jag ska föda ut min döda flickor på Måndag. De har ingen aning om vad som orsakat det hela. Så även om det mår bra i v12 så kan saker gå snett. Men för de flesta går det ju bra.. Sorgen kan inte jämföras med någon annans då alla förlorat nåt väldigt efterlängtat och älskat.