Jag tycker att ordet "stumpan" kan vara både skämtsamt och nedlåtande. Helt beroende på situation Jag skulle inte bli arg om freddan larmade till mig på arslet och kallade mig stumpan. Jag skulle se det som ett lustighetstilltag. Om jag däremot gick till doktorn och gråtandes berättade att jag hade tappat ena armen i en brunn skulle jag bli jävligt arg om han svarade "gaska upp dig stumpan du har ju en kvar
Kanske ska tillägga att jag aldrig ngnsin kallat ngn för stumpan. Men en klapp på rumpan har det blivit många gånger av. :)
Ja och jag såg ingen anledning att spekulera på det viset. Vi släpper det nu. Förlåt om jag missförstod dina intentioner.
du far gärna misförsta och ifraga sätta. det har jag inget problem med. men när du börjar dra slutsatser som att jag njuter av att sparka pa folk som ligger blir jag förbannad och det blir jag välldigt sällan
Har du sett minikaviartuberna? Jag vill dö. Först var jag rädd för kalles kaviar. Men det kändes ändå som en kontrollerad rädsla iom att de är så stora att man ser om man är på väg att komma i kontakt med en. Nu har de uppfunnit SKITSMÅ minikalleskaviartuber. De kan ju för fan fastna i ett veck eller något
nä aldrig! jag är glad om jag far tag i äckta vara (pa ikea) men inte i miniformat gulligt ju!
Jag utvecklade kaviarskräck när jag var tolv. Jag hade trånat efter en kille en hel sommar och när jag änstligen skulle hångla första gången hade han ätit kaviar. Hela sommaren förstörd.
det kan jag första!
jag blev k junki när jag flyttade utomlans. innan dess hadde jag ingen särskild relation till kk
HAHAAAH är du en sådan som packar med dig en massa "svenskt gottigott" i resväskan och ber svenska släktingar att köpa med sig en hel lista med svenska kulinariska äventyr när de kommer på besök?