• Anderswen

    Adoption utan medgivande??

    Hej

    Det verkar som de flesta kan få medgivande utan större problem. För oss är det problem. Jag är gift med en kvinna från Kenya, så t ex hennes språk ser utredarna som ett problem. Också att vi skulle vara sköra.
    Utredarna kan inte specificera exakt vad de menar, utan istället duckar de, och tar upp negativa aspekter med oss. Det känns helt hopplöst. Vi har bytt utredare en gång men det går inte bättre. Vi ska nästa gång skriva ner vad vi tycker om hela utredningen och läsa upp det för dem. Det hela är helt sjukt.
    Så, nu har jag skrivit av mig om det lite, så nu till min egentliga fråga.
    Om vi inte skulle få medgivande från kommunen, finns det då något alternativ för oss kvar? Kan man adoptera utan medgivande från något land? Finns det barn här i Sverige, förutom fosterbarn man kan ta hand om, för att senare kunna adoptera dem? Fler möjligheter välkomnas varmt, för vi tänker inte ge upp!!

  • Svar på tråden Adoption utan medgivande??
  • Penapöna

    För alla adoptioner behövs medgivande, vad jag vet iallafall.

    Era referenter, vad har de skrivit om er? Har utredarna pratat med dem om er? Varför tycker de att ni är sköra, har ni nyss gått igenom något jobbigt?

  • Penapöna

    Kan också berätta att när vi skulle få medgivande var det allt annat är enkelt, det dök upp både det ena och andra som strulade till det men till slut gick det bra, våra utredare har hela tiden varit positiva till oss trots det som hände.

  • Mimab

    Hej!
    Konstigt att de ser språket som problem egentligen. Det finns ju möjlighet att adoptera från Kenya, och då skulle det ju vara positivt för barnet att komma till en familj där ena föräldern har samma ursprung. Detta skulle jag ta upp som en positiv egenskap hos er. Har ni kollat med de olika organisationerna vilka som har Kenya samt vilka krav som ställs på föräldrarna? Om ni platsar in i de generella kraven kan ni ju påtala det också. Ställ er i kö som sökande i en eller två organisationer så ni samlar kötid. Det kostar en del men sparar tid i slutändan.


    Läser hon svenska för invandrare? Finns möjlighet för henne att bättra på sitt språk? Om det är så, så kan ni ju visa att hon arbetar på sina svenskakunskaper. Gör allt för att förbättra er möjlighet.

    På vilket sätt är ni sköra, menar utredaren? Har ni varit ett par under en kort period eller har ni ett längre förhållande? Har ni tid på er att vänta ett år med utredningen för att ha levt längre tillsammans och hon hinner lära sig mer svenska?


    Hoppas det går vägen!

  • Jennie med ie
    Mimab skrev 2010-02-25 10:39:04 följande:
    Hej!Konstigt att de ser språket som problem egentligen. Det finns ju möjlighet att adoptera från Kenya, och då skulle det ju vara positivt för barnet att komma till en familj där ena föräldern har samma ursprung. Detta skulle jag ta upp som en positiv egenskap hos er. Har ni kollat med de olika organisationerna vilka som har Kenya samt vilka krav som ställs på föräldrarna?
    Om det inte tillkommit nyligen så samarbetar ingen svensk organisation med Kenya.
    Och även om det kan vara en fördel att kunna barnets första språk är det viktigt att även hantera svenskan bra eftersom det är av vikt vid barnets språkliga process på svenska. Man bör inte behöva ha ett _perfekt_ språk, men att vissa krav på det ställs är fullt rimligt.
  • Cerdrica
    Jennie med ie skrev 2010-02-25 18:35:21 följande:
    Om det inte tillkommit nyligen så samarbetar ingen svensk organisation med Kenya.Och även om det kan vara en fördel att kunna barnets första språk är det viktigt att även hantera svenskan bra eftersom det är av vikt vid barnets språkliga process på svenska. Man bör inte behöva ha ett _perfekt_ språk, men att vissa krav på det ställs är fullt rimligt.
    Både AC, FFIA och BFA förmedlar adoptioner från Kenya och har väl gjort så i alla fall ett år. Det är ingen kö för att adoptera från Kenya hos någon av organisationerna.

    Jag vet familjer där en i familjen inte kunnat svenska som fått medgivande utan problem (och ja, de pratar sitt modersmål med sitt adopterade barn, språk barnet inte kunnat från början, och det har gått hur bra som helst så det borde väl bara vara en fördel om man kan modersmålet i landet man adopterar från) så jag tror inte språket är det dom huvudsakligen hänger upp sig på kanske. Jag har inget råd att ge egentligen men nej, ni kan inte adoptera utan medgivande.
    Den som lever får se
  • Jennie med ie
    Cerdrica skrev 2010-02-25 19:04:58 följande:
    Både AC, FFIA och BFA förmedlar adoptioner från Kenya och har väl gjort så i alla fall ett år. Det är ingen kö för att adoptera från Kenya hos någon av organisationerna. Jag vet familjer där en i familjen inte kunnat svenska som fått medgivande utan problem (och ja, de pratar sitt modersmål med sitt adopterade barn, språk barnet inte kunnat från början, och det har gått hur bra som helst så det borde väl bara vara en fördel om man kan modersmålet i landet man adopterar från) så jag tror inte språket är det dom huvudsakligen hänger upp sig på kanske. Jag har inget råd att ge egentligen men nej, ni kan inte adoptera utan medgivande.
    Ett år är "nyligen" för mig Men då vet jag...
  • Emeli

    Nej, ni kan inte adoptera i Sverige utan medgivande. Om ni skulle försöka skulle ni få stora problem med att få in barnet i landet. Hur de beviljar människor att adoptera i Kenya har jag ingen aning om, om ni skulle flytta till din frus ursprungsland och adoptera inhemskt. Det skulle ju onekligen kunna vara en möjlighet för er och värt att ta reda på mer om. När barnet i så fall väl är adopterat av er genom en kenyansk domstol kan ingen riva upp beslutet om ni skulle återvända till Sverige. Räkna med att denna procedur kommer att ta lång tid, men det kan vara en framkomlig och alldeles laglig väg för er. Då blir ju svenska myndigheter inte alls inblandade.

    Jag undrar också mycket över anledningen till att ni inte får medgivande. Hur svårt har din fru det med svenskan? Vad menar de med "sköra"? Bedömer de er relation som skör? I så fall talar tiden till er fördel. Man ska ju kunna övertyga utredarna om att man har ett stablit förhållande, och ju längre man har hållit ihop desto lättare är det att visa det.

  • Anderswen

    Tack för alla svar.
    Anledningarna till att vi inte kan få medgivande, var inte så viktiga i denna fråga. Min frus svenska är tillräckligt bra tycker vi såklart. Hon läser SFI och kan halvbra svenska, men om diskussionen går för snabbt, som den lätt gör när vi diskuterar med utredarna, hinner hon inte med att förstå. Det är också nervöst att sitta där, och då tappar hon orden. Med sköra kan de inte exakt förklara, men ska göra det nästa gång på uppmaning av oss. Vi förstår dock att de menar att vi förra året nyligen hade förlorat våra föräldrar. Mercy min fru förlorade hennes mamma 2007, och hennes pappa 2008. Jag förlorade min pappa 2009, men min mamma lever fortfarande och mår bra. Hon har flyttat nära oss nu. Vid förra utredningen från mars 2009 så var det bara ca. 4 månader sedan vi gjort IVF också, men nu är det över ett år sedan. Vi tror också att vi inte är tillräckligt tuffa mot utredarna, utan vi accepterar för lätt vad de säger negativt om utredningen och om oss. Vi ska vid nästa möte vara mycket tuffare. Jag ska skriva ner en "slutplädering" som de får rätta sig efter, där vi tar upp hur dålig utredningen har varit hittills, och att de inte har kunnat bedömma oss. Och nej, de har inte tagit kontakt med våra referenter än heller, men de ska göra det innan de fattar ett beslut. Men de sa specifikt att: "Tro inte att era referenter kan ändra vår åsikt, hur goda vänner det än är." Så det känns ganska hopplöst att övertyga dem, men vi ska inte ge upp. Om inte vi lyckas få medgivande med alla våra förutsättningar, så ska vi sätta hårt mot hårt och ta upp att våra utredare har mobbat oss. Jag vet inte om allt detta är för sent dock. Vi har bytt utredare under tiden, men de bytte en, eftersom den ena gick i pension. Vi hade helst velat byta bägge och få en fräsch nystart.
    Vi har undersökt om möjligheten till att adoptera i Kenya, nationellt. Det är svårt, och kan ta flera år. Minst 3 år enligt uppgifter från barnhemsmyndigheten Little Angels Network (LAN) i Kenya.

  • ladyQ

    Jag känner mig tveksam till om erat fall har behandlats riktigt. Spontant tycker jag att det viktigate är att bedöm hur ni skulle fungera som adoptivföräldrar och inte din frus brister i det svenska språket.

    Vet inte om ni är informerade om att inga medgivanden ges till sökande som har fyllt 43 år. Jag läste att din fru är 42 år, så jobba främst för att inte förlänga processen mer än nödvändigt. Funderar även om det inte finns någon granska att utredarnas jobb har utförts på enlligt de regler som finns?

  • Vildrosen

    Jag träffade ett par för ca ett år sedan som adopterat i Kenya eftersom mannen var kenyan. Hon var svensk. Men de adopterade från kenya innan någon organisation i Sverige hade sådant samarbete (ca 3-4 år sedan). De kunde alltså adoptera "nationellt" i Kenya eftersom han var Kenyan. Inget svenskt medgivande alltså. Nu vet jag ju inte om din fru fortfarande är kenyanska? Men det kan kanske vara en möjlighet. Förbered er dock påå en lång vistelse i landet (några månader). Om man adopterar via de svenska organisationerna så ska man vara där 6-8 mån. Detsamma hade gällt för dem. Samma process i den bemärkelsen. Ta kontakt med något barnhem direkt eller med de kenyanska myndigheterna och ta reda på om det går. Hon kan ju språket! Ni borde också trycka på detta med kenyanska språket som barnets mor kommer att kunna lära barnet om ni adopterar via svensk organisation och ska ha ert medgivande. (jag är dock okunnig om antal språk i kenya) Jag har INTE kontakt med denna familj nu tyvärr, men skriv i min inbox så ska jag svara hur jag träffade dem så kan ni kanske den vägen försöka komma i kontakt med dem.

Svar på tråden Adoption utan medgivande??