Svärmor med sjukligt beteende!
Jag känner bara att jag vill skriva om mig om allt skit för er som ORKAR läsa allt!!!
Jag har starka misstankar om att min svärmor har Bordeline eller om hon är parranoid eller till och med en narcissist.
Vad tror ni har ni märkt något liknande beteende hos någon???
Jag har reagerat på min svärmors beteende ända sen jag och min man blev tillsammans.
Vi vet att hon vart hos personvetare och psykologer. Hon säger att personvetaren var sjuk i huvudet och psykologen säger att de inte alls är något fel på henne.
Jag själv har upplevt att hon ena stunden är grovt svartsjuk på mig och andra stunden att hon skulle hata mig.
När min man var hos mig och hälsade på i början så ringde hon hela tiden... Varje gång reagerade jag på att min man suckade och gick undan och pratade. Frågade inte så mycket om de men tyckte de va konstigt att han hela tiden suckade över att hon ringde och skickade massa sms. Reagerade också på att han fick upprepa massa saker till henne.
En gång han var hos mig så ringde hon och fråga när han skulle komma hem för att hon fyllde år. Han sa att han skulle strax åka. Hon frågar varför inte jag ska följa med. Min man svara att Jag inte hade så mycket pengar och hade planerat annat. Hon blir skitsur och ifrågasätter flera gånger varför jag inte ska med. Till slut så ber min man mig att jag ska följa med. Jag följer med för hans skull men jag tycker själv att de är konstigt, för jag hade bara träffat min svärmor en gång innan. Hon kunde inte acceptera att jag hade andra saker att göra. Då bodde jag i min hemstad och de i en liten stad ca 8 mil från mig. Min man fick betala min biljett hem den kvällen.
Vi skulle flytta ihop i hans hemstad där han bodde och de skulle lägga sig i och härja om kontraktet då de va meningen att jag skulle stå på kontraktet själv till en början. Anledningen till att bara jag skulle stå på kontraktet va att jag skulle flytta till en stad där jag inte kände någon, och om de inte hade funkat mellan mig och min man så skulle inte jag bli utan lgh i en stad där jag inte känner någon annan. De sluta med att vi båda ställde oss på kontraktet eftersom att min man skulle slippa gnäll från hans föräldrar.
Första året vi bodde ihop så upplevde jag att hon ifrågasatt min man mycket om mig. Men jag struntade i de... och lät de gå som vanligt... Vad min man än gjorde så fick han bara massa gnäll på sig. Om vi inte kom och fikade hemma hos dom kl 4 någon dag på helgen så blev de jättesura. Om jag sa eller gjorde något hon tyckte va olämpligt så fick min man en utskällning om varför jag gjorde så. Hon sa aldrig till mig vad hon tyckte utan bara gnällde på min man.
De pågick massa saker under första tiden men de värsta började när jag blev gravid. Då blev de ett himla liv och de ifråga satte min man om han verkligen tänkt igenom saken. De ringde och sa att jag minsann inte skulle berätta för folk att jag var gravid och så vidare. Men jag svarade bara att jag berättar för vem jag vill om jag är gravid eller inte. Min man hade då en bil en -03 fin bil som de hade betalat värd över 100.000 kr. Passare så vi inte tar bilen ifrån dig sa de om de va någe som min man sa som inte passa dom. Min man fick åka till sina föräldrar själv för att de vill "prata med honom"
De påstod att vi inte berättat för dom att jag va gravid. Hans mamma var till och med den dagen jag gick och köpte gravtest och min man och jag sa efteråt att vi misstänker att jag är gravid. Hon titta bara på min man och sa ingenting. Testet va positivt på kvällen när jag testade, och han ringde direkt och prata med sin mor och far. Och så berätta vi för hans syster också. Endå påstår dom att vi inte berätta för dom före de andra. Jag prata med några vänner innan och sa att jag tror jag är gravid. Och de blir vansinniga för de. Och jag ansåg att jag berättar det för vem jag vill.
Min man och jag bestämde oss för att gifta oss innan vi skulle få barnet. De blev ett himla liv om vad vi skulle ha på bröllopet med mat och allt. Men jag sa ifrån att de ville jag sköta själv med min mamma. Min svärmor kan inte ta ett nej utan hon vrider och vänder på de jämt att de är vi som är elaka mot henne.
De hade sagt till min man att han skulle säga till mig att han inte ville ha något tal och att jag skulle säga till mina föräldrar att de inte fick ha något tal. Fast de i själva verket var de som inte ville ha något tal. Min man berättar ju självklart de här för mig. Jag säger till dom att jag tänker inte säga till mina föräldrar att dom inte ska hålla tal… utan att de får hålla tal hur mycket dom vill. De blir skitsura att min man berättar för mig vad de säger.
Min man är trött på att hon använder bilen som en hållhake och bestämmer sig för att köpa en egen bil. Vi fixar lån m.m. på banken och min man vill bara gå dit och lämna bilen och lägga nyklarna på bordet. Vi gör de och går och hämtar vår nya egna bil. De blir ett jädra liv och att de ska skriva bilen på min man i alla fall och att de vist är hans bil m.m Han säger till sin mamma att de inte alls känts som min bil och ni har ju bara använt den som en hållhake. Så fort något inte passat dom så har de hotat med att ta bilen. Hans mamma säger att de kanske vart en hållhake (tänk att hon erkänner detta? Hon försäger sig själv.) Han ber henne att inte skicka massproduktion av sms, som hon brukar göra när de är något som inte passar henne. Han stänger av telefonen för att han vet att hon kommer ringa eller skicka massa sms. Nästa dag när han sätter på telefonen så har hon skicka 17st sms… 17 STYCKEN???!! Sen sitter hon och ringer från jobbet och slänger på luren och ringer upp igen… efter de här kläcker hon att han skulle ha fått massa pengar som hon sparat, men vet inte om hon vill ge honom de eftersom han gör då där… men min man säger att han struntar i dom pengarna. Hon bli hon upprörd och irriterad att hon inte har någon hållhake längre.
Dagen innan bröllopet ska de hjälpa till att ta fram bord och stolar… fast vi har sagt att de inte behövs. Hon hade ont i sin axel så de va ju dumt att hon skulle bära de och de andra skulle jag min syster och två vänner göra. Hans far och mor är sura över att dom har fått väntat fast vi sagt att de behöver inte hjälpa till eftersom vi blir sena och andra kommer komma och hjälpa till. Hans pappa gormar och härjar med borden och stolarna och jag är jätte trött, höggravid och foglossning. Min syster och vänner som hjälpt till blir chockade över hans beteende och lite rädda.
På bröllopet så va de väldigt många som reagerade på att min mans föräldrar va så sura. Min vän skulle presentera maten och annat men de blev inget sånt eftersom hon kände sig illa till mods efter som han va så himla sur. Så min pappa fick göra de.
En gång efter vi fått vårt barn så skulle de komma och hälsa på. Men sen så ringde min man och sa att de inte passa för han va jättetrött och jag också. Då blir hon skitsur och kan inte respektera att vi är trötta och ringer upp flera gånger och frågar varför hon inte får komma. Hon kan liksom inte respektera att man är trött. Jag går och lägger mig med vår dotter efter ett tag så vaknar jag för att vår dotter gnäller eftersom hon har bajsat. Min man tar henne och byter blöja och då ringer det på dörren. Jag får gå upp och öppna eftersom min man står vid skötbordet. De är min svärmor som slänger upp en kasse i ansiktet på mig och säger HÄR! Där har hon innan hon växer ur de, för man vet ju aldrig när man ses nästa gång! Jag får komma in… hon ser att jag är nyvaken och kan knappt hålla ögonen öppna .. Då vänder hon på klacken och bara går… jag hinner inte ens säga att min man står och byter blöja. Efter att hon gått så sitter hon i bilen ute på parkeringen och skickar massa sms till min man och ifrågasätter varför han inte öppnade… Jag blir riktigt förbannad för att hon vände på klacken och bara gick… sa till henne efteråt att jag har tappat respekten för henne helt och hållet. Så fort jag säger till henne så ringer hon och klagar på min man och ifråga sätter honom varför jag säger så.
De pågår massa saker hela tiden… och min man säger ifrån. Han får massa skit av både sin far och sin mor… de berömmer han aldrig bara berättar hur dålig han är. Jag har sagt rakt ut vad jag tycker om detta beteende. Jag frågade henne rakt ut när hon berömde min man senast… men de kom hon inte ihåg när hon gjorde sist. Jag frågade henne om hon har problem med att min man blivit vuxen och klarar sig själv och skaffar barn och har gift sig… Hon erkänner att hon tyckt de vart jobbigt. Hon gnäller på att hon är deprimerad och massa men hon vill inte äta tabletter säga hon… och sist berätta jag att min man skulle till läkaren för att han gått in i väggen. OJ OJ OJ vad hon gnällde och suckade och stönade… och sa att hon hade så dåligt samvete m.m. men ENDÅ fortsätter hon???
De jag vill komma till är att så fort hon inte får som hon vill så sms bombar massringer och tjatar och ältar och hon kan fråga samma sak flera gånger. Blir hysterisk om han inte svarar och till slut får han stänga av telefonen. Hon vrider och vänder på allt så de ska vara så synd om henne hela tiden och att de inte alls är hon som gör fel…
Jag har funderat på vad jag gjort som förtjänar detta men jag vet inte… och vad har min man gjort för att förtjäna detta??
Jag är en frispråkig tjej och inte drar mig för att säga vad jag tycker, men jag respekterar andras åsikter. EX. Om jag är moderat och du socialdemokrat så kommer vi aldrig hålla med varandra men man kan respektera varandra. Men de verkar inte finnas i deras värd.
De jag vill komma till hon blir så himla sur om hon inte får sin vilja igenom eller om hon inte blir tillfredställ på en gång. Hon har ingen respekt för våra gränser och val. hon respekterar aldrig ett nej utan hon tjatar och ältar och frågar samma sak igen igen och igen. De känns som hon försöker kontrollera oss om vad vi gör och inte ska göra. Så fort vi inte håller med henne så tror du att vi är emot henne! Ibland känns de som hon nedvärderar min man…. Ibland är hon sjukligt misstänksam och även om jag har berättat en sak för hon om ex vår dotter så ska hon alltid kontrollfråga min man efteråt för att se så jag talar sanning. Kan vara småsaker de handlar om men hon måste ändå alltid kontrollfråga. hon söker bekräftelse hela tiden…
Hur ska jag kunna vara mig själv när jag träffar dom när inte ens min man är sig själv. Min man sitter och säger hemma hos mina föräldrar ”ja de är så skönt att jag kan vara mig själv här.. för de kan jag inte med mina föräldrar” Man vet inte om man ska skratta eller gråta…
Ibland känns de som hon saknar empati och inlevelseförmåga. hon kör med ekonomisk utpressning…. Så fort hon inte hade hållhake på bilen längre så sa hon att han skulle få massa pengar… sen när han säger att han inte bryr sig om pengarna så blir hon upprörd. För att hon inte har någon hållhake längre.
Med de sättet hon är på säger hon ”du är värdelös” Ena stunden så kan hon vara super snäll och gullig och sen ena stunden är hon helt MANISK! hon kan inte låta bli att skicka massa sms och hon kan inte låta bli att ringa massor om min man inte orkar eller kan svara för stunden!
Man kan aldrig diskutera något med henne för hon byter hela tiden fokus i diskussionerna och vrider och vänder på allt, och använder ologiska resonemang. Ibland känns de som hon lossas att hon inte hör vad man säger. Ibland säger hon nej de har jag aldrig sagt eller gjort fast hon handlat så.
hon inser inte konsekvenserna av sitt handlande och lär sig inte av sina misstag. Hon är rätt så ointresserad av att reda ut konflikter eller missförstånd. När man drar upp de så pratar hon fort förbi de. Känns inte som hon visar någon ånger.
Vad hans far gör bryr jag mig inte om, han är en surgubbe som till och med kan stanna när han är ute och går och diskutera med folk viken sida dom ska gå på.
Men varför hon gör som hon gjort söker jag svar på men jag kan inte hitta något svar. De enda jag kan komma på är att hon är helt maniskt kontrollbehov och vill kontrollera andra och i de här fallet gått så långt så hon manipulerar. Har även tagit kontakt med min mans ex och hon säger att de sprack mellan dom pga att hans mor va som hon va. Hon fick också en känsla av att hon försöker manipulera sin son. Samma sak med hans tidigare flickvänner.
Jag försökte prata med henne om vad jag tycker om allt detta men de gick inte. Hon vred sig och börja prata om annat. SÅ jag skrev ett mail till henne och beskrev hur jag upplevt det. Hon blir väldigt arg och åker hem till oss med sin man som hyttar med näven åt mig så min man få skuffa bak honom.
Jag förklara för henne att jag tycker hon har ett sjukligt beteende och att hon har ett narcissistiskt beteende. MEN idag tror jag inte att hon har det efter vad som hänt efter det här.
Vi bad henne att inte kontakta oss att låta oss vara ett tag. Men redan efter en vecka börja hon igen. Vi flyttar tillbaka till min hemstad. Och byter till hemligt nummer.
Detta va ett halvår sedan! Och efter de har det hänt ännu mer men kan inte skriva om allt här! Jag har en blogg som jag skriver av mig på nu för den som orkar läsa mer. fromemyblueeyes.blogg.se