Är jag löjlig som blir ledsen för att inte få bli fadder?

Det jag kommer att tänka på är att vissa föräldrar (även jag och min man) vill ha EN fadder till barnet. För oss fanns det aldrig någon tanke ens på att ha mer än en. Säkert är det olika i olika familjer, men hos oss är det brukligt med endast en fadder och då föll just valet på din man.

Var stolt istället att han ger ett så gott intryck att han föräras en sådan uppgift.

Vi har också gjort så som du beskriver att dina vänner gjort - valt killen i ett par som är våra närmaste vänner. Vi står varandra väldigt nära alla fyra, åker på semestrar och umgås så fort vi får chansen. Nu har vi i och för sig känt killen längre tid, men orsaken att vi valt bara honom är för att vi inte vill ha två faddrar ur samma familj. Nästa barn blir det helt klart hon som blir fadder dock.

Vår tanke är att det är bättre att knyta barnet till två familjer, så får den ju liksom partnerna "gratis". Att det sen föll på att det blev han och inte hon var helt enkelt för min närmaste väninna redan var utsedd. Ett tag funderade vi på att ha våra syskon som faddrar, men de protesterade och sa att det var onödigt "för vi komer ju alltid finnas här ändå"!

Så försök att inte lägga in för mycket i det, bara för att man får en titel betyder det inte att man står barnet närmare (eller föräldrarna heller för den delen) än om man inte får det! Som du skriver så är det säkert du som kommer ha en mer aktiv relation till barnet, och det är ju ändå det som är viktigt - inte vem som får cred för det...

Jag tycker det där med att välja ett par kan vara lite vanskligt. Vare sig det är släktingar eller inte. Det kan bli så knöligt och jobbigt om det tar slut och så följer vännerna liksom automatiskt med den de gillar bäst eller kände först. Jag vet barn som liksom plötsligt bara har en fadder eftersom det blev separation och så vips försvann den ena faddern.

Jag är fadder till min kompis son- där valdes en av hans bästa vänner och en av hennes. Vilket lett till att vi blivit lite kompisar jag och han, eftersom vi har litegrann gemensamt uppdrag.

Kanske är det så man har tänkt?

Har själv "råkat ut för" exakt samma sak. Maken blev utsedd till fadder, jag inte.
Fast jag är den som håller kontakten. har stöttat och frågar efter barnet och hur allt är osv.

Jag räknar mig i tysthet till fadder ändå. Jag tror att de helt enkelt inte tänkt igenom saken mer än så, att de kanske inte tror att man får ha fler än 2st och då väljer en person från var sin sida.

Men det blir ju lätt skrattretande eftersom partnern (i det här läget jag) ändå får ta exakt lika mycket ansvar och engagemang om inte MER.

Kort sagt, jag förstår och håller med dig till fullo. Men jag råder dig att inte fästa dig vid det här och att utgå ifrån att de inte valt bort dig, utan helt enkelt inte tänkt längre, Och gör det bästa av situationen.

Kan ju bara säga hur vi tänkte - vi ville ha en kvinna och en man till vårt barn som fadder.

Sen vilka vi skulle välja var vi lite olika åsikt om - jag tycker att ett av våra syskon skulle vara fadder helst två, men inte från samma familj.

Inte av anledningen till att "de kanske ev går skilda vägar" utan för att vårt barn skulle kunna ha någon att prata med som kanske inte pratar om allt med den andra faddern.

Sen vad våra faddrar gör med fadderskapet är upp till dem, vi har sagt att för oss är det mer en symbolisk handling med tanken att vara där för barnet om barnet behöver det någon gång, vilket båda var helt med på. De behöver inte uppvakta extra alls om de inte vill osv.

Även om du TS inte blir fadder så kanske det blir så att du i framtiden blir den person som barnet får en bra relation till osv. Se till att finnas där för barnet istället när det behöver det - det är bra mycket viktigare än att stå som fadder på ett papper!

Hej ,. förstår hur du känner ! Själv blev jag inte ens tillfrågad av min egen lillasyster ! Känns också rätt surt. Hennes första barn liksom.

Det kan ju vara så enkelt att de redan hade en "självklar" kvinnlig fadder - tex tjejens bästa väninna - men ingen manlig. Då är ju utnämningen på sätt och vis till er båda även om det formellt blev din man som blev fadder.

Vad är fadder? Är det samma som gudfar/gudmor?

Isåfall kan det ju vara att det redan valts en gudmor som kanske är nära släkt och enligt tradition ska det väl vara en av varje kön? Eller jag vet ju inte hur era vänner gör det.

Tycker TS har all rätt i världen att bli ledsen, men jag tror nog att det kan finnas bra förklaringar till varför det blivit så här.