Cerclage?

Förresten, är det någon som vet VARFÖR man inte ska få orgasm?
Jag fick bara restriktioner om att inte ha sex av läkaren, men man är ju nojjig, så det blir inget alls.
Kan inte hitta ngn info om det..

Tigerkaka: Kollar och kollar, jag fick själv ringa dit för att jag inte står ut längre. Vad skönt att det är oförändrat! Visst, det hade varit bättre om det hade varit en förbättring, men som Grazila skrev; ingen försämring är bra nyheter :)

Grazila:
Bokföring? Usch säger jag. Jag läste upp till matte C i gymnasiet och aldrig mer matte eller ngt som har med det at göra!
Då är det som jag har anat med orgasmer då. Man står ju ut när man vet belöningen :)
Jag känner svid vid olika tillfällen. Det liksom svider till och sen slutar det

Jag kände ingenting förra gången och drömmer mardrömmar om att det ska bli likadant igen. Trots att jag vet att jag kommer känna om jag skulle börja öppna mig. Längtar till veckan har passerat och framförallt till v24. Känns som att jag kommer bli mindre nervös när jag vet att de kan rädda plutt.

Trevlig midsommar på er! Hoppas vi slipper regnet (stor risk, haha)

Thalis: Hur många gånger hr du haft cerklage? Har det varit likadant för dig alla gånger?
Jag fick inga direkta restriktioner av min läkare, men man låter ju hellre bli än att det ska gå fel :)

Magda: Vi känner igen oss i din historia här inne. Tyvärr, får vi väl säga...
 Trist med blödningarna, men vi får hoppas att de är ofarliga. Jag blev sjukskriven tidigt i min grav pga blödningar och de slutade. Jobbar natt på ett äldreboeende, så det var många tunga lyft.

Grazila: Vad skönt att det gav med sig! Vi fick en härligt solig och varm midsommar här :)

Magda: Vad härligt att det börjar puta om magen! Positivt tecken :)

Grazila: Jajemensan, det var här den var :) Och du ska tro att vi njöööt :)

Jag blir så irriterad när jag läser era historier!
Inte på er, utan på läkaren jag hade när vi förlorade vår son. enligt henne, så kunde ja inte få cerklage då, för det gick inte att sätta om man var öppen mer än 1 cm. Det är inte säkert att det hade gjort någon skillnad, men man kan inte låta bli att fundera..

Var en tur in på akuten igår, efter att jag fått jätteont i magen. Det knäppte till nere i magen och efter en stund fick jag så sjukt ont! Kom in jättesnabbt, vilket jag är såå glad för. Tur för oss så såg allt bra ut enl läkaren. Gyn undersökningen gjorde galet ont, men hon kunde se trådarna. Gjorde även ett vul och tappen mätte hela 30mm! Det är en ökning med 9mm sen cerklaget sattes. Tjoho! :)
Fick order om vila och komma tillbaka om det blev värre. Idag har jag och soffan varit bästa vänner. Har fortfarande ont i magen, men det funkar.

PennyJenny: Skickar massor med styrka till dig! Hoppas verkligen att det ska gå bra. Du är trots allt i trygga händer nere i Lund :)

Magda: Vad skönt att allt såg bra ut! Vi hoppas att det fortsätter så! 40mm tapp, det är ju så man blir avundsjuk :)

Thalis: nu när jag har läst hela storyn så kan jag inte låta bli att skratta åt läkaren. Vilken tabbe! Men jag kan tänka mig hur du kände dig. Jag hade också funderat ut hur jag skulle åverka mest smärta och skada :) Sen kommentaren om din mamma, hallå! Det borde någon upptäckt långt innan om så var fallet, speciellt med tanke på att du redan har barn och har gått hos läkare vid ett flertal tillfällen. De borde kanske lära ut att man ska titta i pat journal innan undersökning vid läkarlinjejn ;)

Almam: Vilken historia! Så underbart roligt att det gick vägen för er! Hoppas innerligt att det kommer gå bra även denna gång. Kämpa på!

Har läst alla era inlägg och jag blir så ledsen för er skull!
Jag hoppas innerligt att det kommer gå vägen för er!

Här är det oförskämt bra just nu. Magen växer och Plutt blir starkare och starkare för varje dag. Får några välriktade sparkar emellanåt :)
Känner mig dock extremt trött hela tiden. Hade jag tillåtit mig själv, så hade jag sovit konstant...
Värmen tar ganska mycket på krafterna och det blir ju inte bättre av att man inte får svalka sig med ett bad...
Har nu gått in i v22 (21+2) och det innebär att jag har passerat den hemska 21:a veckan som vår Mio föddes i. Delmål två avklarat. Nästa delmål är v24.

Imorgon åker jag iväg på en mini semester till min underbara farmor och förhoppningsvis kommer jag hem utvilad :)

Sköt om er i värmen och i svalkan på sjukhusen!

Stor peppkram!

PennyJenny: Så glad för din skull! Hoppas verkligen att bebben vill stanna länge till!

Själv så är jag hemma från min lilla semester. Det var riktigt skönt. Blev sugen på ett dopp i sjön, men jag fick hejda mig :)

PennyJenny: Jag kan tänka mig hur hemskt det måste vara för dig!
Trist att sambon ska åka hem. När jag låg i Lund efter insättningen av cerklaget och det var bara över dagen, var det så sjukt tråkigt och då var ändå min sambo där. Fanns ju inget att göra och vi blev bara sömniga av luften.
jag är glad att jag kan vara hemma, trots att jag håller på av avdunsta :)

Grazila: Vintern har definitivt gjort att man uppskattar värmen på ett helt nytt sätt. Jag har turen att kunna vara vid havet mycket eftersom sambons föräldrar har stuga knappt 100m från vattnet och där är lång grunt! Kan gå ut en bit med hundarna och svalka benen iaf.

Jag blir så illa berörd när jag läser era historier. Vi har alla mer eller mindre lika erfarenheter av att möta läkare som inte tycker att det är lönt att försöka.

När vi förlorade vår son fick jag sitta över 1 timme på akuten innan det blev min tur och då hade jag ringt in innan. Jag hade inga värkar förrens efter dryga 50 minuter i väntrummet. Och när jag sen kom in, då var jag öppen 3 cm och fick sitta på akuten i väntan på att bli flyttad till gyn avdelningen. Lagom till sambon kom till sjukhuset kommer det en kille som ska flytta mig upp till avd och han tycker att jag ska gå! GÅ! Jag fick förklara att jag inte var kapabel till att gå, så han fick leta upp en rullstol och det märktes på honom att det var väldigt jobbigt.
När jag väl kom upp på avd så var det  personalskifte, så jag blev lite snabbt inkörd på rummet och fick order om att ligga i sängen, så skulle det komma personal efter rapporten. Jag låg ytterligare minst 30 minuter innan det kom en ssk och förklarade att hon skulle sätta ett dropp som förhoppningsvis skulle stoppa värkarna. Det tog en stund innan hon hade hämtat droppet och kopplat det.. Personalen var trevlig och berättade hela tiden vad de skulle göra och varför, men jag kan inte låta bli att undra om utgången hade blivit en annan om jag hade fått komma in snabbare.
Personalen som jobbade dagen efter var inte lika trevliga.När de gick på sitt pass var han redan född och vi ville bara hem. Det kom in en ssk studerande som skulle kolla tempen på mig och hon gick in i rummet, stod och kollade på mig, gick fram till sängen och sa; jag ska kolla tempen på dig, kollade och gick sen ut. Hon presenterade sig inte ens. Usk som jobbade em var mest sur. När hon kom in och frågade om jag ville ha fika, tittade hon på sambon rynkade näsan och sa surt att han kanske också ville ha kaffe. När han tackade ja poängterade hon att han minsann fick det sista som var kvar, men han fick ingen kaka. Som om vi brydde oss just då. Överlag var ssk:orna vänliga, men de borde nog gå en kurs eller två i hur man bemöter folk som precis har gått igenom något så traumatiskt som vi gjorde.
Usch, jag ryser när jag tänker tillbaka...

Om man nu ska hoppa till nutid, så var jag på koll hos läkaren i torsdags. Snacka om att jag blir paff när bm som hämtade in oss säger namnet på den ENDA läkaren som jag ABSOLUT INTE ville träffa. Det finns EN läkare som jag har träffat genom mitt jobb och som då var privat, som jag känner stort obehag över att träffa. Jag vill inte att han ska greja med mig över huvudtaget. Jag har sagt  till att det ska stå i min journal, men tydligen så gjorde det inte det. Efter mycket velande så accepterade jag tillslut att bli undersökt av honom, för jag ville ju kolla så att allt var bra. När vi sen är i rummet, så gör han bara ett vanligt ul. ingen gyn undersökning alls. Han sa att eftersom jag inte hade känt av ngt obehag, så var det meningslöst att irritera. Det känns som att han lät bli undersökningen pga mitt obehag gentemot honom. Visst, det var ju snällt, men nu är det INGEN koll förren i v36 när de ska klippa cerklaget.
Jag fick dessutom veta av den läkaren att det tydligen sätt cerklage även på det sjukhuset, trots att en annan läkare sagt till mig att de inte alls gjorde det där. Hon borde väl ha vetat att det finns två läkare, som jobbar på samma avdelning som hon själv, som sätter cerklage...*suck* jag blir så trött. Jag funderar på om jag ska begära att få mitt cerklage borttaget i Lund, för jag litar betydligt mer på läkarna där nere än vad jag gör på dem som jobbar i Kristianstad...

Oj, vad långt detta blev....