Varför får barn konstiga namn?

Hellre ett udda/konstigt namn än ett namn som "stavats till" för att bli lite coolare!

Fast det kommer ju att finnas många i kommande generation som kommer att ha lite udda namn, så det kommer nog inte vara ett problem när den dagen kommer att de ska ut och söka jobb.

Jag håller dock med dig om att man inte behöver gå till överdrift i sitt udda namnval.

När vi försökte komma på fler namn till dottern (Yrsa) så satt vi och bara skojade lite i köket och kom på att man borde kunna heta lillasyster om man kan heta lillebror.

Men det blev ju lite trist med att hera bara Lillasyster Yrsa. Sen fortsatte det och vi kom på att Bara Lillasyster Yrsa lät lite skoj. Bara fanns redan som namn det också så då behövde vi ju inte fundera mer.

Jättemånga tycker att det låter konstigt och har undrat hur skatteverket kunnat få igenom det. Men alla hennes namn var ju redan godkända namn så det var ju inga problem alls.

Bara betyder ros på japanska. Det är ofta det som folk reagerar på mest, hade vi låtet det stanna vid Lillasyster Yrsa hade det inte blivit lika mycket liv om det. Vi tyckte själva att det var en rätt söt namnkombination och hade ju givetvis inte gett henne en namnkombination vi upplevt som nedlåtande

Och jag har fått försvara det förut. Hon ÄR inte...Hon HETER. Annars skulle man ju i nuläget kunna klanka ner på alla som döper sina döttrar till Emma att anse att de ser sina barn som fåtöljer

Visste du förresten att många av våra vanliga namn har rentav hiskeliga betydelser på andra språk...
Ann betyder väl bajs har jag för mig, Neo betyder kista eller födelsemärke, Fanny betyder stjärt, Annika har något med knulla att göra, det svenska uttalet på Simon låter rätt likt det engelska ordet för sperma, Peder betyder bög och listan kan göras myclet mycket längre om man bara tar sig tid att googla lite.

Inte "du är"...du heter.

Det är jättestor skillnad.

När du berättar för någon vad ditt barn heter, säger du då hela namnet?

Vi använder oss oftast bara av tilltalsnamnet, vilket i dotterns fall är Yrsa. Det är ju bara om det blir diskussioner kring alla namn som det isåfall skulle bli så.
Det finns ju inget som säger att Sixten, Anna eller Robin är mer nöjda med sina namn heller.
Skulle jag själv presentera mig med hela mitt namn skulle det låta som att jag gick runt och kallade mig själv elak Men det såg riktigt roligt ut på namnlappen.

Med ens person ja, men ett namn lägger inte grunden för ens personlighet.

Jag tror inte alls att det hänger ihop så.
Jag är den jag är p.g.a. den uppfostran jag fått och de val jag gjort. Namnet må ha en viss betydelse, men inte så stor.

Och vi presenterar henne som Yrsa...eftersom det är hennes tilltalsnamn.
Vill folk veta vad hon heter mer så svarar vi, sen när hon blir större får hon själv välja om hon vill presentera sig med hela namnet eller hålla sig till tilltalsnamnet, vilket de flesta faktiskt redan gör.

Men då handlar det ju om fördomar och ytlighet.
Sånt som ska förebyggas!

Ett namn är ett namn, ingen titel!

Någonstans måste man även kunna skilja på hela namnet och tilltalsnamnet i diskussionen.
Tycker jag iaf.
Och det är väl främst tilltalsnamnet som är av intresse här egentligen.

Jag vill dock minnas någon som döpt sin son till Teo Traktor och något mer...Det tyckte jag var lite coolt

nu blev jag nyfiken! Vad heter han? Och jag anar vad du heter. Jag gick i skolan med en tjej som hette det

Själv döptes jag till Lisa, bytte till något annat när jag fyllde 18 p.g.a. 9 års "rimstuga"...Inte för att jag ogillar namnet, men jag fick det för förstört för att kunna vara stolt över det.

På andra språk...

www.familjeliv.se/Forum-5-123/m43146486.html

Ja just det ja

Men alla gör det ju, eller ja, tillräckligt mågna iaf. Så det är ju inte udda att välja ett udda namn. Det är snarare rätt vanligt idag.
Så frågan är ju vilka som egentligen vill stiicka ut, de som väljer udda och moderna namn (som de flesta) eller de som väljer gamla "vanliga" namn som Maria, Sara, Leif, Urban o.s.v.

Sen förstår jag inte riktigt vad som skulle vara så farligt med att synas.
Men det är väl jantelagsSverige som ligger till grund för det kan jag tänka mig.

Visst skulle det vara enkelt att ha 1000 namn av vardera "känstillhörighet" samt några könsneutrala namn att välja mellan och sen förbjuda alla andra påhitt för att itne riskera att barnen mobbas. Men är det då inte bättre att vi, som föräldrar, tar ansvar för att lära våra barn skillnaden mellan rätt och fel istället?

Jag har lite svårt att veta var på skalan jag ska stå mellan "normal" och "wt".
Barnen heter Axel och Yrsa, så tilltalsnamnen är det ju inget udda med i den bemärkelsen. Sen har de ju däremot fått lite "egna" andranamn, men andranamnen är ju inte märkbara så frågan är om de egentligen ska räknas när man pratar om vilka namn man gett barnen.

Jag gick i skolan med en tjej som hette Anahi. Konstigt tyckte jag då, men det var ju inte så konstigt då alla andra i skolan hade vanliga namn som Lisa, Sara, Emma, Anna, Peter, Lars, Christer o.s.v. Den enda vi hade i skolan osom hade stuckit ut tidigare (namnmässigt) var Georg.

Idag tycker jag att Anahi är ett jättefint namn, och även om många namn kan verka lite konstiga idag så tror jag inte att de nya generationerna eller kommande generationer kommer att lyfta på ögonbrynen på samma vis som vi i äldre generationer gjort/gör.
Det blir ju allt vanligare med annorlunda namn, delvis p.g.a. influenser från andra länder.