Får man stanna kvar på NEO?

Det är inte helt självklart att ammande mammor prioriteras, ibland finns inte plats för sådana heller. Vi har legat på tre sjukhus under sonens neotid (9 veckor). De sista två veckorna fick jag sova på avdelningen, innan dess fanns inte plats. Jag pumpade på hotellrummet på nätterna och förvarade i kyl. På slutet fick vi bo tillsammans för att förbereda inför hemkomst, men inte heller då fick vi sova i samma rum. Det var först sista natten som Vidar sov i mitt rum, innan dess behövde han övervak och kontroller även nattetid.

Jag har sovit på neo med min dotter på bröstet, superbra för anknytningen och till slut extuberade de till och med henne när hon låg känguru (behöver jag ens säga att det var sista gången hon extuberades eftersom det faktum att det skedde under pågående känguruvård hade så god verkan?).
Vi är väl alla olika, men för mig var det fruktansvärt jobbigt att vara ifrån min dotter, jag åkte aldrig hem under vår vistelse på neonatalen, till patienthotellet var jag tvungen att åka de nätter jag inte sov på iva-salen men de nätter sov jag knappt något. Det bör verkligen finnas alternativ.

Hursomhelst, min förhoppning är att man ska få sova tillsammans med sitt barn, oavsett vårdbehov.

På HS är målet att alla barn ska kunna ha tillgång till sina föräldrar dygnet runt. Men under ombyggnaden kan vi inte garantera att båda föräldrarna kan stanna kvar. Under tiden som barnen ligger på IVA så finns det plats och även på familjevården där man få bo innan man går hem. När avdelningen är fullt utbyggd kommer det att finnas 32 vårdplatser med rum för föräldrarna. Om barnen inte behöver intensivvård så kommer barnet att vårdas tillsammans med föräldarna på rummet. Precis som på en vanlig barn avdelning där man bor tillsammans med sitt barn.

I thn där sonen vårdades så fanns det föräldrarum, som man kunde bo på.
oftast så brukar dom försöka fixa plats för ena föräldern.

Det där är väl ändå olika. Jag födde min son i vecka 24 och när det var dags att åka hem (utan barn) kändes det fruktansvärt. Hade väl inte orkat stanna kvar hela resan ut men åtminstone tills jag kände mig redo att lämna kvar mitt barn på sjukhuset.

Hej

Min son född i v 26 låg på iva sal i nästan 4 mån och behövdes återupplivasn otaliga gånger det var en trygghet att vara där om han inte skulle klara sig, och det var väldigt kritiskt många gånger. Att väldigt små barn inte behöver sina föräldrar är kanske rätt men föräldrarna behöver närvara om barnen riskerar att dö. det är inte bara ammande mammor som behöver vara på neo. känner mig tacksam att vi varit i lund och helsingborg med våra pojkar.

min son föddes i v 40 och hamnade på neo pga syrebrist och vi fick stanna på neo hela tiden tills dess att han fick åka hem 5 dagar senare

Självklart bör det finnas alternativ, men i de allra fletsa fall finns det inte det, tyvärr.

Och vad gäller extuberingen och känguruvården så var väl din dotter helt enkelt redo, och känguruvården spelar stor roll i deras tillfrisknande, men jag tvivlar starkt på att det var enda anledningen till att hon inte behövde intuberas igen. Jag skulle vilja påstå att lungornas mognad och det faktum att hon inte åkte på en starkt infektion nog bidrog till det.  För övrigt kan en liten sak som att personalen struntar i att suga rent barnet på slem leda till att de tvingas intubera, så att ge känguruvården all kredd, tyvärr, det köper jag inte.

Inte heller såg jag en förälder övernatta med sitt barn på bröstet, alltså en hel natt, i Uppsala, men sen låg jag ju bara där på IVA i totalt 14 veckor, kom vid 7:00 och åkte vid 22:30 de flesta dagar, så vad vet jag?Var har du läst att jag inte tyckte det var fruktansvärt att lämna mina barn och övernatta på patienthotell eller hemma? Nu blir jag faktiskt inte bara förbannad utan jävligt arg.

Behov är en tolkningsfråga. Mitt behov var att vara så nära min son som möjligt. Dygnet runt. Jag sondmatade natt som dag. Jag pumpade var tredje timme. Jag bodde 40 minuter från sjukhuset. En timme från sjukhuset när han låg i respirator. Inte en chans att jag eller min man ville/orkade/vågade pendla den vägen.  Min sons behov? Min röst, min närhet, min vård. Känguruvård likaså. Det kan för övrigt kvitta om man ligger känguru natt eller dag, det beror ju på vad som passar rutinerna bäst? Jag har stött på många som nattugglat inne på salen med sina barn.  Jag säger inte att sjukhuset ska kräva närvaron, jag säger att möjligheten skall finnas för de som vill. Men samvårdsrum är en naturlig övergång inför hemgången.
Jag ångrar inte en sekund att jag tillbringade varje natt i 4 månader på sjukhus. Det var så vi blev fyra i vår familj.  

Det absolut ultimata är alltid att kunna erjbuda allt vad som behövs, för varje individs bästa. Men så perfekt är inte verkligheten. Inte än iaf

Bluebird: Du har ingen anledning till att använda den tonen, jag antar att du inte låg på sal 2 mellan november 06 - januari 07, för där låg jag och jag var den enda som sov på salen med min dotter när möjlighet till det gavs.
Hur kan du reagera så starkt på det Jobb skriver och sedan uttala dig som om jag skulle ljuga om att jag sov på Iva? Jag gjorde det förresten igen när vi var tillbaka för ROP-op i slutet på februari -07, kanske du var där då?

Självklart spelade hennes lungmognad också in, något annat har jag väl inte sagt? Men läkarna framhöll att känguruvården var betydande, hon hade så svårt att komma ur respiratorn att jag la fram det förslaget och tillsammans med adrenalin var det vad som gav utdelning. De pratar fortfarande om det när vi hälsar på.

Varför var du där så länge när du tidigare skrivit att det räcker bra att "bara man är där på morgonen och plockar ut dem i några timmar och sen på em igen så är det inga bekymmer" ?

Det känns som att vi upplevt neovistelsen vääldigt olika.