Hur ont gör det egentligen att föda barn?

Jag tror ingen kan ge dig ett vettigt svar på din fråga då det är så otroligt indeviduellt. Vissa klarar det helt utan smärtlindring och andra som jag kan inte mäta smärtan i ord.

För mig var förlossningarna ett h-vete och utdrivningen allra värst. Hade EDA på första och visst hjälper det mot de vanliga värarna men inte vid utdrivningen.
Andra barnet tog inte EDA:n och jag fick då en spinal. Hjälpte inte heller vid utdrivningen. Fick dödsångest båda gångerna trots att jag efter första gången gick på psykosociala enheten för förlossningsrädsla.

Får jag fler barn blir det kejsarsnitt.

Jag vill egentligen inte skrämma dig men min åsikt är att är man beredd på det värsta blir ju allt som är bättre än det så otroligt positivt.
Sen så tror jag att de flesta klarar det bättre än mig, dock så finns det inga helt smärtfria förlossningar och all bedövning fungerar inte på alla.

Anonym

Äldre 15 Mar 12:10

#9

Kan ju svara på en fråga iaf. Med EDA ska man kunna röra sig och byta ställning men som någon skrev så finns det utrymme för fel.

Anonym

Äldre 15 Mar 13:25

#15

Jackie85 skrev 2010-03-15 13:07:25 följande:

Vet någon ifall man kan ta epidural och bäckenbedövning,samt lustgas? det bör ju hjälpa. Min mamma var påväg att ryka med när min storasyster föddes och opererades i flera timmar samt fick runt 30 stygn. Därav anledningen till min rädsla plus en korkad gynekolog (första gången jag var hos en gynekolog) som sa " Ja du skall vara glad att du lever på 2000-talet, annars hade du med största sannolikhet dött i barnafödsel pga att ditt bäcken är för trångt". Får man ens säga så? Blev livrädd men har senare läst att bäckenet ändrar sig under graviditeten så det behöver inte vara ett hinder. Sedan kan tilläggas att jag är en av de få människor som är väldigt svårbedövade (bedövningen biter helt enkelt inte utan får ta ungefär en vanlig dos gånger 4 för att det ens skall börja hjälpa).Bara en uppdatering till varför jag är rädd för förlossningar.

Min släkt har trånga bäcken och var lite skraj för det innan, nuförtiden görs ju helst inga bäckemätningar under graviditeten. Min BM sa då att man försöker på vanligt vis, men om bebisen inte kommer ner som den ska så beslutas det om snitt där och då. För min del gick det bra den vanliga vägen, det var trångt så bebisen blev lite klämd, men det var aldrig någon fara.

Utdrivningsskedet var jag jätterädd för, men det var verkligen inget att gruva sig för, ändå sprack jag rätt mycket. Kände ingenting trots att jag födde helt utan bedövning och det gick fort. Öppningsvärkarna de sista cm var vidrigast.

Anonym

Äldre 15 Mar 13:31

#17

Jag blev igångsatt och fick på direkten väldigt konstiga och oproduktiva värkar. Sen gav de mig epidural, men det innebar också att jag inte hade samma kraft i de nedre delarna som jag borde ha haft utan detta. Ont i ryggen av att ligga på den där britsen hade jag trots allt. I vilket fall var just detta en totalt värdelös förlossning. Efter 12 timmar gjorde de kejsarsnitt.

Nästa gång födde jag utan smärlindring. Det var inte särskilt hemskt. Men den första förlossningen var vedervärdig.

Anonym

Äldre 17 Mar 21:17

#23

Ja, det gör ont. Men det är en arbetande smärta, ett ont som kommer sig av att kroppen arbetar för att få ut barnet. Jag föder hellre barn än att går till tandläkaren... Då har jag en förlossning med epidural och en med bara lustgas i bagaget. Lika fantastiska båda!

Jag är väldigt förvånad över alla som fokuserar sig så på själva förlossningen när det är tiden efteråt, typ de närmsta 18 åren som är de jobbiga...

Anonym

Äldre 18 Mar 12:05

#34

det gör fruktansvärt ont. men man klarar av de. man får ta en värk i taget. men ont de gör de.

Anonym

Äldre 19 Mar 13:29

#35

Du kan få hur många skräck historier som helst när du ställer en sån fråga!

De är olika från person till person hur man upplever en förlossning.
Jag har 5 barn och alla mina förlossningar har varit olika.

Första gången jag va gravid så trodde jag att jag skulle vara den första som dog på förlossningen jag va sååååå rädd efter alla skräckhistorier jag fått höra.
Men de gick hur bra som helst,jag kom in o va öppen 8 cm efter en timma på sjukhus så va min son född,jag hade ingen bedövning för de hans inte med.
Från första värk till att han va född tog de 6 timmar krystvärkar hade jag i 4 min sen va han ute.

2a förlossningen va betydligt värre den tog 1 timma prick från första värk till att hon va född o då trodde jag att jag skulle dö jag hade så ont o allt känndes som en enda stor värk utan uppehåll.

tvillingarna föddes med akut kejsarsnitt o jag blev sövd.Bli snittad vill jag aldrig mer uppleva de gjorde fruktansvärt ont efteråt.Hellre en vanlig förlossning.

Mitt 5e barn blev jag igångsatt med o fick epidural jag hade inte ont alls jag kände inte värkarna o sen va de bara dags att krysta och de är klart att de gör ont när huvudet ska ut.Men de går fort o sen har du din lilla bebis.

De skulle inte vara så många som skaffade fler barn om de va så fruktansvärt plågsamt att föda barn då skulle alla bara skaffa ett barn.

De kommer gå jättebra för dig! lycka till!

Anonym

Äldre 21 Mar 13:25

#38

Jag har en fråga.

Ni som tycker att det var fruktansvärt, att ni höll på att dö av smärta och liknande, har ni någonsin haft så ont innan?

Jag ska föda i höst. Jag undrar med hur ont det gör.

Jag operarades för några år sedan och efter den operationen hade jag så ont att det inte finns ord.
Hade inte inte vetat exakt varför det ont hade jag trott att jag höll på att dö, så ont gjorde det.
Jag fick så mycket morfin att läkarna inte vågade ge mig mera. Trots det hade jag så ont att jag inte tror att det går att ha ondare.

Nu undrar jag mest om förlossningen kommer att bli värre.
Jag är beredd på att det kommer göra jävligt ont men frågan är om man får perspektiv på det hela när man varit med om enorm smärta förut?

Anonym

Äldre 21 Mar 14:03

#40

Ninja05 skrev 2010-03-21 14:01:39 följande:

Det kan nog ingen annan svara på. Förlossningsmärta går ju liksom inte att jämföra med någon annan smärta man haft/kommer ha. Det är ju så stora krafter vid en förlossning, och det är ju inget man kan styra över när det väl sätter igång.. Sen beror det ju såklart på hur hög smärttröskel man har. Vissa tycker ju uppenbarligen inte att det gör så ont att föda barn, medan som jag tyckte det gjorde fruktansvärt ont, men tog det ändå med ro, och försökte fokusera på att lita på min kropp. Det tror jag du ska göra, min barnmorska sa att smärtorna bara hjälper, ju ondare det gör, dessto mer nytta. Och så är det ju. Hon sa också att det inte är farligt. Trots att det gör så ont.. och det hade jag faktiskt nytta av, även om man innnerst inne vet att det är ett normalt förlopp att ha ont. Kommer nog gå fint för dig!

Du tyckte att det gjorde fruktansvärt ont, har du upplevt fruktansvärd smärta innan?

Anonym

Äldre 21 Mar 15:48

#42

Jackie85 skrev 2010-03-21 15:29:02 följande:

Jag har vart med om ganska mycket extrema smärtor förr, kanske är just därför som jag är rädd för förlossningar eftersom alla säger att det skall vara den värsta smärtan som finns och jag anser att jag vart med om riktig hemska smärtor. Brutit båda benen i handleden så benpiporna stuckit ut. Knäckt av fingrar. Blivit nedsövd 5 ggr på en vecka när jag var 7 år gammal pga bakterier som hade angripit min ena synnerv vilket gjorde att halva mitt ansikte såg ut som en ballong och de fick öppna upp och stoppa in saker inne i huvudet som gjorde att det var ett extremt tryck. Fick min fot överkörd/parkerad på och vriden åt fel håll och satt fast så ett tag (svimmade av av smärtan då kroppen tillslut stängde av all känsel till foten så jag trodde den tillslut hade slitits av. Har en nervskada i den numera som heter reflexdystrofi och har en invaliditetsgrad på 4 %. Fick spinalhuvudvärk efter att de hade råkat komma åt i ryggmärgen när de tog ryggmärgsprov (de fick gör det 3 ggr för att komma rätt) låg med huvudvärk från helvetet i 2½ vecka och har fortfarande problem. Opererat hela munnen när jag var 13 år gammal varav de hade lossat på allt tandkött och sytt fast det igen, de hade även borrat bort en del av mitt käkben och satt in en guldkedja i gomen, kunde knappt röra mig på 2-3 veckor. Äta kunde man glömma. Oj det blev lång. Menar bara på att tanken på att en förlossning skulle vara värre än det får en ju självklart att bli livrädd.

Jag tror faktiskt på min teori att de som säger att det är det värsta de varit med om helt enkelt inte varit med om så mycket annat.

Nu har jag inte fött barn men jag har extremt svårt att tro att det är värre än det du beskrivit.

Hur ont gör det egentligen att föda barn?

INNEHÅLL