Lilleskuttan; fy så läskigt! Hoppas ni slipper fler blodbad och att tiden rusar på...
Jag skrev en kort förlossningsberättelse till några vänner, här är en kopia för den som vill läsa.
Förlossningen startade på förmiddagen den 28/4, jag fattade det inte eftersom jag haft så mycket förvärkar varenda dag. Så vi var i stans största lekplats på förmiddagen med en kollega till mig och hennes dotter, men när vi satte oss för att äta lunch kl 12 och jag fick fokusera mig igenom "förvärkarna" var 6-7e minut så insåg vi att vi kanske inte skulle åka på loppis den eftermiddagen...
Vi åkte hem, N hämtades nöjd av morfar och sambo och vi satte oss i sängen och klockade och slappnade av och tittade på ett avsnitt av dr House. Ringde förlossningen när det var 5-6 minuter mellan värkarna och de tyckte att vi kunde komma in när vi ville. Någon timme senare kändes det dags att byta ställning och när vi gick till köket och värkarna kom med 3,5 minuters mellanrum tänkte vi att det är väl lagom att åka in så att vi kan åka innan det blir för bråttom och jobbigt. Fortfarande fungerade min avslappningsteknik bra, men att andas ljudlöst fick kompletteras med att bröla aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa (jag tror faktiskt att jag klarade hela förlossningen utan att flåsandas! Sen om jag använde finslipad dykteknik vet jag inte riktigt).
Vi åkte in och var på förlossningen vid kvart över fyra och jag hann ha 3 värkar på vägen från hissen till förlossningsrummet. Jag tyckte att barnmorskan verkade lite stressad, fattade inte att det var för att hon insåg att jag skulle kunna föda barn snart... När hon undersökte mig och bad mig gissa hur mycket jag var öppen vågade jag inte och svarade ”mer än 2,5 cm för det var jag i tisdags” (men jag tänkte Gode Gud säg inte 3-4 cm!!!). Jag blev bönhörd och hade klarat av 7cm. Klarade mig en stund till och antagligen någon cm till utan annan smärtlindring än aaaaaaaaaaaaa och mannen. Sen tog jag lite lustgas, men eftersom jag inte ville bli snurrig i så låg dos så jag vet inte riktigt vad den gjorde för nytta. Några värkar senare bytte jag ställning till knästående, vattnet gick och det var dags att krysta. Sjuhelvetesjävlar vad ont det gör att föda barn, det är superwomankrafter och krysta kan jag till en början. Men tydligen är min mellangård inte benägen att släppa ut folk så liksom med N så krystade jag och krystade och krystade och krystade. Sa till barnmorskan efter ett tag ”Ska inte andra barnet födas på två krystvärkar och 8 minuter?!!!”. Tydligen inte. Till slut orkade inte min livmoder krysta mer så än en gång fick jag den äran att ha fullt hus på förlossningsrummet, denna gång tack och lov utan att det var oro för bebisen. En barnmorska på magen räckte inte, men en doktor med sugklocka fungerade inte heller, saxen däremot fungerade utmärkt och ut kom en N-kopia, fast knubbigare, skrikande och välmående.
Min livmoder hade tydligen lackat ur helt och tyckte att den gjort sitt så den drog inte ihop sig utan slappade. Det tyckte förlossningens typ hela arbetsstyrka var ett problem (de kan inte ha haft en stressig kväll eftersom det var så mycket folk hos mig hela tiden…) och de ägnade en och en halv timme åt mysiga åtgärder som sömnad, magmassage, testning av olika administreringsvägar för läkemedel, innan vi äntligen fick vara ifred. En stund till fick jag dock dö törstdöden eftersom de inte vågade vara säkra på att jag skulle slippa en tur till operation. Det slapp jag dock och vi fick årtusendets godaste mackor. Sen blev det BB, men inget vidare roligt så dagen efter när den värsta svimmningsyrseln släppt fick jag tack och lov åka hem.
Jag har insett att min drömförlossning inte finns (den smärtfria...) men skillnaden den här gången är att jag är så stolt och nöjd över min insats. Det jag kunde påverka gick så bra! Jag hanterade nästan 5 av 6 timmar bara med hjälp av avslappning. Men nästa gång, om det nu blir nån jag har ju inte direkt lust att vara gravid mer, får de nog lägga fram saxen från början.
Och vet ni, jag har träningsvärk och eftervärk och underlivsvärk, men inte spelar det nån roll för jag har två underverk till ungar.
). Och blir det igångsättning (ska på ställningstagande redan på söndag för det var så fullt nästa vecka, men igångsättning förstås inte före torsdag) så kan de ju ta hål på hinnorna, då borde min vältränade livmoder kunna få lite fart tycker jag...
Är du det med Krusbär?