Efter upprepade mf-forts

Hej på er!

Grattis MB!! Hoppas verkligen att allt går bra med lillens huvud!!!

Vi har det fint, lilla S är inte så liten längre, två månader om en vecka och hon är världens underbaraste bebis, äter, sover, kräks, bajsar och ler så mitt hjärta kan brista. Har tagit lite tid för mig även denna gång att drabbas av den stora kärleken, men nu är den här. I början drabbas jag framförallt av ta-hand-om/beskyddar-instinkt. Men nu börjar jag förstå, man kan älska en unge till lika mycket! Att hon dessutom är så lätt att ha att göra med gör att vi verkligen kan njuta.
Storasyster bearbetar fortfarande chocken, men det är hanterbart och jag tror att hon kommer inse glädjen i en lillasyster allteftersom lillasyster blir roligare och roligare.

Hoppas ni har en fin sommar! Hur går det för er som är gravida?

Så skönt Lilleskuttan!

Hur är det med er andra?

Hejhej!

Här hemma har vi oxå en 3-månaders gullunge som äter, sover, skrattar och snackar och en treåring som lider och lever ut. Skitjobbigt, man får hela tiden upprepa för sig själv hur jobbigt hon har det. Kanske ännu värre att få en lillasyster som är så söt och snäll att ingen tycker hon är jobbig. Vår stora lillaN är ett mammaplåster som gråter om jag ska ut en timme, som på frågan vad hon vill göra svarar "mamma jag vill göra det som du gör" och som så fort man sagt nåt (till vem som helst, särskilt till en annan vuxen) säger vasadu? och kräver att man förklarar så hon förstår... Som sagt man måste verkligen tänka på att det är för att hon är i kris. Och ganska ofta har jag faktiskt dåligt samvete för att vi utsätter henne för det här... Än så länge har hon ju inga fördelar av det, även om jag förstås inser att de kommer att komma så småningom. Längtar så efter att hon ska börja tycka att lillasyster är iaf lite rolig.

Hoppas ni alla har en skön sommar med barn och magar och allt!

Men åh, mellanD! Grattis till er lille son! Om tankar kan hjälpa det att bli bra så har ni mina, det måste det bli!
Kram!!!

Så nyfiken på hur det går nu Finess!! Hoppas verkligen du snusar bebis!

Jag blev lite irriterad på studien, visst verkar det stämma även på mig, har ju blivit gravid på första försöket 3 gånger och på andra två gånger. Men samtidigt förstår jag i så fall inte hur de blodförtunnande läkemedlen hjälper, för om man blir hjälpt av dessa kan det ju inte vara embryot det är fel på utan i så fall höljet runt/livmoderslemhinnan. Jag blir orolig att det är ännu ett argument för att skicka hem oss med en klapp på axeln och "bättre lycka nästa gång, det här var nog ett livsodugligt embryo", "de flesta med upprepade missfall får ett barn till slut".

Grattis Finessan! Det låter ju underbart! Jag blir så glad för alla som upplever en bra förlossning. Är ju så himla häftigt!

Grattis Lilleskuttan och Bettan!

Kolik låter jobbigt Finessan... Hoppas det snart är bättre och att även mjölkallergin ger sig!

Nån som vet hur det går för LillaD?

Ha en riktigt fin jul med alla små!

Åh, vad tråkigt Bettan! 

Skönt att höra från dig mellanD! Har undrat hur det går för er. Och håller förstås alla tummarna för att klaffläckan inte är alltför illa!

Gott nytt år alla mammor och barn!

(Här hemma diskuterar vi och funderar på om det ska bli en trea, vem hade trott det för några år sen?! Jag tror jag vill det, tvekar eftersom det är en tuff grej att ta sig igenom graviditet eventuella missfall och sen småbarnsår. Men jag vill eg ha tre barn. Och inte vänta alltför länge mellan nr 2 och 3 isf utan helst bli gravid under andra halvan av 2013. Orkar man?)

Hej!

Jag tittar in enstaka gånger. Vi mår mestadels bra, men igår slog N ut sina framtänder när hon ramlade på förskolan. Läskigt förstås, men så skönt att det bara var mjölktänderna... Så nu får hon vara gluggtjej ett par år
Lilla S börjar bli stor och är en riktigt glad och gullig unge.

Och vet ni, vi har börjat tänka på en trea... Jag vill, samtidigt som jag är nervös förstås. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på. Och hur jag ska få någon att skriva ut Innohep även denna gång...

Kram!

Jisses! Det är verkligen fem år sen missfallseländet. Eller mer egentligen, för fem år sen var jag ju gravid med äldsta dottern...

Och nu har jag plussat igen, börjat med innohep, men känner mig fortfarande mest förvånad och undrande hur vi kom på iden att ge oss in i det här igen. Det är ju helt tokigt!

Jag är faktiskt i v 15 nu, allt väl hittills förutom en rejäl blödning förra veckan (och KK nekade mig att komma in för att se vad det var för fel...) Hade dock ett läkarbesök i mödravården några dagar senare och träffade då en mycket bra läkare som dessutom lovade mig att fixa en tid dit istället om det behövs framöver. Så det känns hoppfullt!

Hoppas det går bra för er andra gravida oxå!