Efter upprepade mf-forts

Här går vi också i syskontankar, ganska starka sådana, och iof inte bara tankar, utan jag är helt enkelt gravid!
Jag blev helt oplanerat gravid strax före jul och är i v.11 nu, vilket är ett mirakel då det tog oss 5 år och många insemenationer och IVF:er att få till Signe. Samtidigt som vi är helt överlyckliga så är vi av flera skäl oroliga. Både hur jag ska må under resterande gra, om det går bra, och första året som även för oss var riktigt kämpigt.

Jag har varit iväg och sett hjärtat och bebben vid 2 tillfällen, senast för 1,5 vecka sedan och nu är det 2,5 vecka tills nästa besök. Jag kör samma behandling som förra gången, Trombyl, Fragmin, Levaxin och Crinone,
Jag försöker också tänka på att inte bara S för mycket, men i detta snökaos vägrar min lilla tös att gå så det är omöjligt att låta bli helt.  

Kul att höra av flera av er.

AHöst - spännande, lycka till!
MB- hur lever livet med lillan?
Krusbär - hur är era nätter nu då? 

Välkommen hit Bettan!

Usch ja, nätterna med bebis vill  man inte tillbaka till. Det är bara att hoppas på att nästa blir en sån där 12-timmars sovare. Signe sov ju sällan mer än 30 min i sträck första månaderna, och sen max 2 timmar i sträck på natten, en period så vaknade hon runt 18 ggr/natt (jo, jag räknade dem)!!!

Jag hade hela arsenalen av mediciner hemma nu när jag blev gravid. Trombylen hade gått ut i datum men jag tog dem tills jag fått nytt rec, och läkare tyckte det var ok. 

Jag ska iväg på KUB-UL på onsdag och jag är rätt nervös, känner mig dock gravid och har blivit lite smårund om magen redan, men ändå.....

 

cia - vi gör inte Nupp, just pga av att vi inte heller vill ha en siffra att ta ställning till. vi ska göra kub-ul och mäta nackspalten mm, så de kan upptäcka värsta tänkbara scenario. Jag skulle också ha mycket svårt att ta bort ett sjukt barn, men som tur är så känner K likadant. 

bettan - tack!
 

Fy Cia, så skönt att det gick bra. Jag bävar första gången de ringer från förskolan och säger att jag måste komma och hämta signe. 

Det gick bra för oss igår, eller iaf hyfsat bra. Bebben lever och ser ut att må bra, men h*n var inte alls samarbetsvillig så det var väldigt svårt att mäta nackspalten. Men vi höll på ganska länge och läkaren tittade igenom allt annat som finns att se medans han försökte få bebben att vända sig rätt. Jag fick upp och gå en sväng också, men lillen låg i samma ställning när vi kom tillbaka, så läkaren fick tillslut ge upp och det var han inte nöjd med. Vi ska tillbaka nästa vecka igen och göra ett nytt försök. Men han kunde iaf se att spalten inte var för stor, men han ville få en ordentlig mätning på den. 

Ju större spalt desto större risk för DS, det är enl vår läkare 80-85% säkert, och när man tar blodprov tillsammans med det så är det 90-95%. Men som sagt så vill vi inte ha en siffrra att ta ställning till. 

Bettan - jobbigt jobbigt. Och att vänta och inte veta är ju så jobbigt, Hoppas att det löser sig snart och att ni får svar. 

Cia - Lättja? Ska det vara jag eller??? Kanske det, kanske.....

Hur som, vi ska tillbaka på torsdag, och om allt ser bra ut så ska jag outa mig nästa vecka. Jag tycker kollegorna börjar titta skumt på min svällande mage  

mb - härligt att höra att du trivs hemma. Jag tyckte också om att vara hemma på heltid, sen tyckte jag iof att det var ganska skönt att komma tillbaka och jobba halvtid också. Då fick man lagom dos av båda världarna. 

Det gick bra för oss idag. Smal och fin spalt, bra näsben och fin fotvinkel  Närmare undersökning blir nu inte fören om 5 veckor (!), hur jag nu ska klara mig dit?
Vi fick även en liten plan på hur vi ska följa graviditeten efter det, för att försöka hitta en ev. Hellp eller havandeskapsförgiftning så tidigt som möjligt. 

Cia - Bf blir runt 17 sept, så det blir ganska precis 2 år och 4 månader mellan barnen. 
Allt bra med S, lite småsnuvig som alla andra bara, annars en glad och hoppig snart 2 åring!

 

Tack cia. Tyvärr har lugnet grusats lite idag då jag började blöda lite igår.... Inte mycket, kom endast lite när jag var på toa, men såklart blev jag helt panikslagen. 
Idag har jag spenderat dagen liggandes i soffan, för säkerhets skull, och det har inte kommit mera blod, men jag kan ändå inte känna mig lugn. Vi gjorde vaginalt ul  igår så troligtvis kommer blödningen bara från slemhinnan, jag har även pratat med spec.mvc och de lät inte särskilt oroade, så nu är det bara att vänta och hoppas. 

Hur gick det för syrran idag? Spännande! 

cia - jo, jag har AS kvar, och vi lyssnade i går morse och det tickade på så fint där inne *phu*

Håller tummarna för att syrran får fortsätta må bra tills det är dags! 

Vi har verkligen haft ångest här hemma för syskonförsök, både jag och maken. Både för behandlingarna för att bli gravid, oron för mf, alla gravidkrämpor, och sist men inte minst -  risken för att bli sjuk i slutet. 
Men som Cia skriver, så är det verkligen helt otroligt att vi bara blev gravida, jag trodde faktiskt inte att det skulle kunna bli så, även om jag hört flera andra som gjort ivf  har lyckats hemma med syskonförsök.
Och det var otroligt skönt för oss att slippa ta beslutet om vi skulle ge oss in i syskonförsök eller inte!

 

Ja, jag tror det. Inga mera blödningar iaf. 
Jag berättade för alla på jobbet igår, men det var ingen som blev överraskad Blir väl så när man väntar med att berätta. Jag kunde ju inte ha mina vanliga kläder från v.10 så jag antar att det syns mer än jag tror.