Efter upprepade mf-forts

Lycka: Det blir bättre, även om det fortfarande känns bra tufft när vi är mitt inne i det.
A sover ju mycket bättre nu.
Sällan han är uppe före 6 längre. Bara det är ju kanon!
Har tom haft väckarklocka 3-4ggr nu sent i vår för att komma upp före 7 till dagis!  
Men han vaknar fortfarande så gott som varje natt.
En bra natt en gång, men då somnar jag oftast om hos honom
Är det M som går upp så brukar han ibland hinna tillbaka innan han somnar.

En lite sämre natt vaknar han som du beskriver S, 3-4ggr utan att egentligen vakna på riktigt.
Förra veckan sov han en hel natt tom!
Men ändå känner man sig aldrig pigg på morgonen.
Fast faktiskt lite längre kvällar! (Som går åt att bygga inte scrappa) 
Tror det tar ganska lång tid innan man kommer ikapp efter så risig sömn så länge, men det är ju massor bättre än för ett år sen! 

_Här verkar alla ha semester
Idag firar vi att A fyller 2!
2år på "andra sidan" känns ju underbart och det jobbiga med alla mf lämnar jag allt längre bakom moig, men visst finns det där långt borta och visst färgar det min vardag.
 

Sparken: Å vad spännande!
Lycka till får man väl säga, du får hålla oss uppdaterade  

Hej Ahöst!
Kommer visst ihåg dig
Hoppas allt är bra med dig och Henry! 

AHöst: Ja USA har ju lite andra regler om saker än vi i Sverige, på gott och ont.

MB: Hej, vad kul att höra ifrån dig också!
Skönt att lillan är en glad skit  

Lycka: Å, jobbigt med dåliga nattningar
Egentligen är mitt tips att göra inget alls.
Låter kanske konstigt, men iom dagisstart så ska man helst inte hålla på och ändra en massa med "tryggheter" i övrigt.
Hoppas dte ger med sig.
Spännande med dagis, hur ska du jobba? Längtar du??  

Lycka: Det har faktiskt inte varit problem alls med att A skulle gå upp på kvällen och leka igen.
Han fick ju 120-säng så att vi skulle kunna ligga bredvid.
Oftast har vi legat där tills han somnat, vilket kan ta mellan 5min till 1h om han är på det humöret
Ibland har vi försökt att han ska somna själv.
Ibland funkar det då för M att gå ut, men oftast för mig så ska han komma efter och vill att jag ska ligga där, och så fort jag gör det så är han nöjd och ligger iaf, så då har jag gett med mig
Men idag kunde jag gå ut faktiskt!!!
Det blir lättare ju större han blir för det går att prata med honom.
Minns när E var såhär gammal, då sa jag att jag skulle plocka ur diskmaskinen och komma sen, lämnade dörren lite öppen och gick och skramlade i köket.
Sen sov hon ju. Men då sov vi nere, svårare uppe.

Tillbaka till A så vaknar han ju fortfarande varje natt och då är han ju uppe på 2 röda. Antingen är han in till oss, men kudde och täcke i läptåg Eller så står han och gråter någonstans i rummet, ibland i helt fel hörn så han är nog uppe redan innan han vaknar. Men det går lätt att lägga ner honom i sängen och lägga sig bredvid så somnar han fort igen, och jag med

Krusbär: Ja och nej Han har alltid varit sån att så fort han vaknar dte minsta så ska han upp upp upp, så ibland hinner han inte vakna innan han står upp Men jag kallar det inte gå i sömnen direkt heller...

 Kul med 1års kalas Det är en kämpig ålder, men så är de flesta åldrar, det ena bekymret avlöser det andra

Lycka: Nej fy !!!
Hur mår hon då T?
Håller alla tummar och tår i världen.
Förstår att det river upp hemska sår...
Men det finns ju solskenshistorier också! Min pappa fick ju också bröstcancer för 6-7 år sen eller så. Han behövde bara en operation och inga efterbehandlingar. Gick varannan månad på rtg i nästan 5 år innan han blev friskförklarad! Då för honom var det inte mer än en operation liksom. Och då var det änså en väldigt elakartad sort som gärna spred sig till lungorna.
Hoppas T har lika tur med att de fått bort allt!
*Kram*