Tusen tack, abuelita, för ditt svar! Det var dina kunskaper om bonding som fick mig att fråga dig, och min man kommer att bli glad att läsa svaret bara han kommer hem. Han var med igår när jag skrev till dig.
Det är ju iof ganska logiskt, detta med barnets första intryck, tänk att barnmorskorna inte förstod bättre på 70-talet?! Och jag är glad att jag också kunde hjälpa till, varsågod! 
abuelita skrev 2010-03-30 22:39:47 följande:
Det var jag som berättade att jag hade bott i Colombia och brukade besöka barnhem och barnsjukhus, för att titta till barn som väntade på att deras svenska adoptivföräldrar skulle komma och hämta dem.Enligt mina kunskaper om bonding ( har studerat det här under 23 år) uppfattar nyfödda barn mycket mer än man tror, och alla intryck och känslor som barnet upplever då präntas in i det undermedvetna. Särskilt under de första 5 minuterna. Det är främst då man fattade de beslut om sig själv och omvärlden som blir till ”den personliga lagen”, vilken till stor del styr våra liv. Den kan vara antingen positiv eller negativ, men tyvärr är den oftast negativ om man är född på sjukhus och blivit separerad från sin mamma, vilket de flesta av oss blev som är födda före mitten av 1970-talet, då man började med att låta barnet komma upp på mammas mage direkt. Fram till dess hade man börjat med att tvätta, väga, mäta och klä på barnet, för att efter en kort stund på mamman arm (i bästa fall) läggas in på barnsal , där man under hela BB-veckan fick ligga och skrika efter mamma mellan amningspassen, som var vart fjärde timme.. Så det skiljer sig egentligen ingenting mellan barn som skiljt från sin mamma direkt vid födseln och sen blivit adopterad, och barn som fått följa med sin biologiska mamma hem, eftersom vi alla fick ligga och längta efte mamma större delen av BB-tiden. Inte förrän man blir medveten om sin personliga lag och kan sätta ord på de känslorna (som man upplevde som alldeles nyfödd) kan man börja jobba bort den personliga lagen (om den är negativ) , och affirmationer är då ett mycket kraftfullt och effektivt redskap. . Om barnet .tex. upplevde sig oförstådd, eftersom dess primära behov inte blev tillfredställda, kan det ha fattat beslutet ”människor förstår mig inte”, eller ”människor gör mig illa”, ”kvinnor gör mig illa” (om det är en barnmorska eller sköterska) eller ”män gör mig illa” om det är en manlig läkare” , . ” kärlek är ouppnåelig” , eftersom man upplever mamma som kärlek men inte får komma till henne utan måste ligga på barnsalen och längta. Men barn som får komma i mamma famn direkt och bonda ostört med henne har naturligtvis en väldigt positiv personligt lag: "jag är värd kärlek", "människor förstår mig", "människor vill mig väl", "jag får alla mina behov tillfredställda", "livet är härligt",
o.sv. Du fick mig faktiskt medveten om vad jag behöver jobba med nu. Efter att jag återupplevde min egen födelse under frigörande andning och fick tag i min personliga lag, som är/var ”människor förstår mig inte”, eftersom den där känslokalla barnmorskan behandlade mig som ett köttstycke utan känslor. Men nu gick det upp för mig att det faktiskt fortfarande är just den här barnmorskan som spökar, eftersom de flesta andra människor numera förstår mig. Så nu blir min nya affirmation ”barnmorskor förstår mig”. Så! Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det!! Kanske det då kommer gå lättare att nå ut med mitt budskap till förlossningspersonal??? Jag skulle naturligtvis behöva förklara det här mycket mer noggrant och utförligt , vilket skulle kräva massor av tid och spaltmeter. Men visst förstår ni mig väl ändå?
Däremot förlorade jag jättemycket blod under min första förlossning och hb sjönk till 88. Då hade jag en lång utdragen förlossning och blev värksvag så de var tvungna att ge syntocinondropp. Kom också ganska mycket under min andra förlossning som gick jättesnabbt och utan yttre ämnen.... Hmmm 
vad beror det på då? Och jag kan tillägga att jag bor i Helsingfors, har ingen aning om de följer sen avnavling etc här.