Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Jag prenumererar på nyhetsbrev från Doctor Mercola, och i dag kom det här: The Dark Side of the Routine Newborn Vitamin K Shot Går det att öppna om man inte är prenumerant?   Annars kan jag kopiera det som står där och länka till videon från youtube  articles.mercola.com/sites/articles/archive/2...

Här har jag översatt stycket om K-vitamin  i Notes on Birthing , av Michel Odent (finns väldigt mycket intressant där) www.waysofthewisewoman.com/dr-michel-odent-no...   Vilka är riskerna/fördelarna med att låta ditt barn få en  K-vitamin- injektion efter födseln? Idag finns det många skäl att avdramatisera ämnet och samtidigt lugna  både de föräldrar som överväger att avsäga sig  injektionen och de som tänker att tillåta den. Till de föräldrar som vägrar injektionen kan vi meddela att de inte tar en stor risk, eftersom risken för  att  barn som ammas ska  få en blödningssjukdom  p.g.a.  k-vitamin-brist är ungefär en på  15.000. Det är även troligt att riskerna är ännu lägre om både födseln  och  amningsstarten  varit  ostörd. Min åsikt är att k-vitaminbrist på spädbarn under amningsperioden  förmodligen  är lika onaturlig  som viktminskning hos nyfödda (det här var intressant!!!). Efter tusentals år av kulturellt kontrollerande av förlossning och amning  underskattar vi  mängden  "colostral mjölk", och därför även  mängden  av k-vitamin,  som ett människobarn  har programmerats att få i sig  under de första dagarna efter födseln. En noga genomförd  japansk studie visade att barn som konsumerar 350 ml bröstmjölk under de första tre dagarna efter födseln är skyddade mot K-vitaminbrist. Låt oss också komma ihåg att k- vitaminbrist är ovanlig bland bebisar som ges modersmjölksersättning (all modersmjölksersättning  är numera k-vitaminberikad) . Föräldrar som accepterat  injektionen kan känna skuld och oro efteråt när de hör talas  om  de två brittiska studier som tyder på att k-vitamin som  injiceras vid födseln (inte k-vitamin som ges oralt) är en riskfaktor för barncancer. Dessa föräldrar måste lugnas  eftersom de brittiska resultaten inte har bekräftats av andra studier som gjorts , bland annat en gedigen svensk studie som involverar  mer än en miljon barn (undrar just vad detta är för studie!?!?) . Men man kan inte dölja det faktum att den rutinmässiga injektionen  av 1 mg  k-vitamin vid födseln alltid ges i kombination  med 10 mg propylenglykol och 5 mg fenol (vad är nu detta?!?)  , vars effekter är okända.   Det här att det inte skulle vara naturligt med viktminsking hos nyfödda är verkligen intressant!!!    Blgebo och Ecorelle, ni som har fött helt naturligt, har era barn haft någon viktminsking i början som alla bebisar brukar ha? 

Jag skulle inte säga att det handlar om att idiotförklara. Snarare belysa ett alltför vanligt problem på FL. Dvs. att många som läser i en tråd, tror på allt som står utan att tänka till själva. För personer som inte klarar av att "sålla", kan det bli skrämmande och orsaka mer oro än nytta med all information, särskilt när man inte har tillgång till hur stor risk det egentligen är att råka ut för något. 

Lägg märke till att det inte är jag  själv som hittat på det här , utan jag har  länkat till  en artikel i  British Medical Journal som presenterar en studie  som kommit fram till att lustgas ökar risken för att barnet senare i livet ska bli amfetaminmissbrukare.. Om du påstår motsatsen vore jag tacksam om du kunde länka till någon artikel som styrker dina påståenden.  Nämnda studie finns publicerad även i PubMed. www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2595713

Hej hej, nu kommer en ny! Jag har inte läst så mycket här, men av det lilla jag läst så märker jag att jag inte vet nånting om nått. Jag fick mitt första barn dec09. Och hade både lustgas och ryggbedövning.. Och jag har ingen aning om när de klippte navelsträngen. Min son hade bajsat i vattnet så de tog honom nästan på en gång för att få igång honom, han var slapp när han föddes p.g.a. bajs i vattnet. Innan förlossning hade jag i tankarna hela tiden att jag skulle klara mig så långt jag kunde utan smärtlindring, men så vek för smärta som jag är så gjorde jag inte det. Kanske han inte skulle bajsat i vattnet om jag försökt stått ut med smärtan som det ju faktiskt är när man ska föda. Och hur illa är det för barnet med både lustgas och ryggbedövning? Det känns ju bra för mig, och man tänker inte så mycket just då, och jag tog inte reda på nån information innan.. Man bara hänger med liksom.. Vad kan jag tänka på till nästa barn? Hade som sagt massa tankar, men jag var nog inte beredd på hur ont det egentligen skulle göra.. Var inte alls förberedd.. Trodde det skulle gå av sig självt..

Lia och bäbisen, ditt "flummiga" inlägg var verkligen fullkomligt lyysande!!!  Jag är djupt imponerad. Så himla bra och pedagogiskt du la fram det där med att barnet påverkas av smärtlindringen.  Jag hade faktiskt inte heller någon aning om att man får morfin samtidsigt som EDA. Hur många andra här känner till det??? Jag tänker förstår direkt på att morfin är andningshämmande, eftersom jag lärde mig det när jag jobbade på neo på 80-talet. vet visserligen inte om det påverkar mammans anding, men i alla fall barnets. Och det är ju allvarligt. Tänk om det här är en vanlig orsak till att barnen har svårt att komma igång med andningen, och därför navlas av meddetsamma för att få akuthjälp.  Hemska tanke!  Hoppas nu att Blgebo eller någon annan som jobbar/jobbat inom förlossningsvården kan komma in här och klargöra om det stämmer att morfin ges rutinmässigt i samband med EDA.

Jag har alltid haft en känsla av att det är barnet själv som bestämmer när det är dags att födas och som sätter igång själva processen. Och nu hittade jag det här på New Scientist  Min översättning: ”Släpp ut mig - Det är fostret som bestämmer när det är dags att födas. Modern  lyder bara order från sitt omättliga/otåliga foster”. ”På senare tid har  en helt annan bild av barnets roll i födelsen vuxit fram. De flesta forskare tror att det är en faktiskt ”envåldshärskare”  som dikterar när sammandragningarna ska börja. ” Vad tror du om det här?

Kom och tänka på en sak idag när jag läste Jonas Helgessons "Ett CPbra liv" Han har fått sin CPskada pga en 40 min lång syrebrist i samband med förlossningen. Moderkakan lossnade innan han kom ut och han hade navestängen 4 varv om halsen.. .Så om moderkakan lossnar så försvinner syresättningen som jag förstod det...

Hej alla! Har varit på läkarbesök idag i v. 32 ( på grund av att jag väntar tvillingar ) och trodde nog att läkaren skulle kolla livmodertappen eller något i den stilen, som de verkar göra med alla andra tvillinggravida. Där hade jag fel. Läkaren jag var bokad till förklarade i 3 minuter för mig att han inte tänkte diskutera förlossning med mig så det fick förlossningsansvarig läkare göra, och jag hade verkligen inte tänkt diskutera förlossning alls ännu, . Saken är den att jag har skrämt upp alla i och med att jag har fött mina två yngsta hemma och nu vill alla övertala mig till att föda på sjukhus. Ansvarig läkare sa fyra gånger till mig att "barnen kan dö" med mycket allvarlig röst precis som om det var det man förväntar sig av tvillingar som föds hemma. De vill inte lyssna till vad jag har att säga, utan vill bara att jag ska föda på sjukhus för att "vi i Sverige har den lägsta dödligheten bland barn och mamma". Nu till mitt problem ( förutom att alla är helt anti mot hemförlossning trots att jag inte sagt något om det ). Ansvarig läkare vill att jag skriver ett slags önskebrev om hur jag vill ha min förlossning om den blir på sjukhus. Jag ska tydligen ta med både prematurscenario och fullgångna barn scenario. Jag behöver hjälp med det här med avnavlingen, jag har pratat lite om det idag och det verkar vara helt okej att låta ett medtaget barn få i sig extra blod i 30 sekunder innan de klampar och klipper, däremot inte ett livlöst barn. Men hur ska jag formulera det hela med tvillingar? Jag vill ju inte att 1:an ska bli avnavlad tidigt bara för att 2:an ska komma ut, som det verkar vara praxis.   Vad har jag rätt att kräva av vården, att de ska informera mig om allt de gör -ja, men vart går gränsen där de anser sig ha rätt att tvinga mig att ha fosterövervakning som skalpelektrod, CTG etc?   Jag tycker inte om deras sätt att tala om för mig att jag kommer att dö och att mina barn kommer att dö om jag inte gör som dom säger och att de sedan påstår att de gör allt de kan för att det ska bli så bra för mig och barnen som möjligt - för det gör de inte. De gör allt de kan för att själva ha ryggen fri och att få oss att överleva, det är inte samma sak som att allt ska bli så bra som möjligt. Suck! Jag har ju vetat att det här skulle komma en dag ända sedan jag först såg två små pluttar på ultraljud i v.9, men nu känner jag mig inte redo för att ta den här diskussionen i alla fall. Finns det någon som har tankar och funderingar som kan hjälpa mig, var snäll och skriv ner dem, tack!