Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Hej alla här inne.
Gillar verkligen den här tråden, har fått reda på flera saker som BM inte tagit upp. Känns väldigt bra att få den här informationen och sedan få fatta beslutet själv hur man vill ha det och inte känna sig påtvingad.

Är så glad också att min sambo är helt med på min linje, och även säger nej till saker som jag är lite fundersam mot (bl.a. k-vitamin sprutan, vet inte om jag vill att mitt barn ska få den eller få droppar oralt eller helt avstå. Men sambon säger helt nej till sprutan). Tror inte jag hade känt mig så lugn i mina beslut om inte han hade tyckt att det låter bra så som jag vill ha det.

Ja det är ju inte så svårt för dem att ta fram information som de kan dela ut i form av broschyrer eller liknande, som de gör med information kring amning. När de inte gör så utan bara kör på rutin och struntar i att ge alla som föder valalternativ så känns det som de kör enligt gamla praktiker. Blir lite känslan "vi har alltid gjort så och det har fungerat bra hittills" och sedan struntar de i allt som kan säga emot deras rutiner.

Tack :) Det är skönt också att han är sjuksköterska känns som risken att måsta försvara sina val att avstå olika sprutor blir mindre då. Tycker det är så tråkigt att folk blivit ifrågasatta och nästintill dumförklarade för att de läst på och gör egna val hur de vill ha sin förlossning och tiden efter den.

Fossa: Den knuten var verkligen åtdragen :)

Lia och bäbisen: Vad jag vet finns det två värden man kolla om järnet i kroppen, hb och ferretin. Det första ska (oftast) ligga på över 110 för att vara ok och det senare ska ligga på över 15 om jag inte minns fel för att det ska räknas som ok. Blir lite fundersam vad det kan vara för järnvärde du pratar om då 106 räknas som bra och 100 som dåligt =/
Har ingen koll på överdosering av järn, men har läst att ett för högt järnvärde kan vara skadligt för fostret www.niomanader.se/content.asp

Oj, 80 på ferritinet var ju riktigt bra hade gärna haft det värdet :)
Har själv bara 9 medan mitt hb är på 130. Som jag förstått så är ferritinet den "viktigare" siffran för den säger hur det ser ut i depåerna i kroppen, medan hb kan vara en fingervisning på hur depåerna ser ut. Sjunker hb kan man anta att ferritinet också sjunker. Fast för dig bör ju inte ferritinet sjunkit så mycket då ditt hb inte har gjort det.
Hittade en annan länk som skriver lite om överdosering: www.vigoer.se/halsoinfo/Mineraler/jarn.htm
Tydligen ska det vara svårt att överdosera järn.

Jag började fundera på en sak (har inte lusläst tråden så det kan ha kommit upp tidigare).
Det är mycket prat om kontakten mellan mamma och barn, att man ska inte dela på dem efter födseln så att de ska kunna lära känna varandra och skapa ett band eller hur man ska säga. Medan pappan pratas det inte så mycket om, på BB där jag bor får inte ens pappan stanna på natten.
Är det bara jag som reagerar på detta fokus som är på mamman och barn? Själv tycker jag att pappan borde ges samma utrymme som mamman, om inte mer. Mammor får så mycket av den viktiga kontakten till sitt barn automatiskt medan pappan får stå vid sidan av och se på och ska han då skyfflas undan redan från början genom ex. åka hem den första natten så tar man ju ifrån honom möjligheten till att skapa en bra kontakt till sitt barn från början.

Att en pappa ska ta sitt ansvar tror jag även hänger samman med hur han bemöts av personal på MVC och BB. Som det är nu (som man hört) är det väldigt många pappor som ignoreras, och det finns de som känner sig ifrågasatta om de följer med på MVC. Sedan på BB så får de ju inte vara kvar där hela tiden, vilket i sig blir en markering att de inte är viktiga. Har även hört om de som vid första skötningen blivit mer eller mindre undanknuffade av personal för de antar att pappan inte kan sköta om sitt barn.
 
Visst förstår jag att det viktigaste för barnet är bandet till mamman. Men för den saken så är ju inte bandet till pappan oviktigt.
Genom att pappor skyfflas undan så tidigt kan det ju vara väldigt bidragande till att pappor inte blir eller känner sig lika delaktiga i sina barns liv.