Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Jag är varken Blgdebo eller Ecorelle, men har fött två barn hemma och helt naturligt. Dessutom fick de båda K-vit oralt, i droppar under den första veckan och ingen spruta.

Barnen var rätt stora, 4200 gr och 4500 gr. Den första gick ned till 3800 g, dvs sina 10% ungefär och tvåan gick faktiskt också ned till ungefär den vikten. Båda blev ammade - och amningen gick faktiskt bättre med nummer 2 än med nummer 1, vilket man inte kan tro när man ser till viktnedgången.
Med barn nr 2 blev vården väldigt nervös av viktnedgången, medan jag själv försökte hålla dem på avstånd med deras ersättning och flaskor osv. Min egen teori var att flickan faktiskt hade extremt mycket babyträck i tarmarna och förlorade mycket vikt pga det.
Eftersom barnen föddes i Holland, där man har stor vana av både hemfödslar och oralt vit K tror jag inte att man brukar kunna se några samband av mindre viktnedgång pga hemfödsel och lägre dos av vit K..

Tack för länken - intressant läsning (precis som alltid - jag läser ofta i dina trådar men skriver nästan aldrig)!

Ja, just med dotter nr 2 gick det till ungefär som det beskrivs i länken. Hela födseln var lugn, och jag hade en BM som höll sig väldigt mycket i bakgrunden och var väldigt bra. Dottern började leta bröstet redan innan moderkakan var ute - och jag ammade henne redan då också och hon låg kvar på bröstet och sov efteråt. Vi fick vara helt ostörda - barnmorskan lämnade oss helt ifred och gick iväg och började skriva journal och så, så länge. Moderkakan kom ut efter ungefär en timme och vi avnavlade dottern då, för då pulserade inget i navelsträngen längre heller.

Barnmorskan trodde också att den lugna födseln och amningsstarten gjorde att amningen gick så väldigt lätt och naturligt efteråt och att en av anledningarna till att dotterna gick ner i vikt så fort just var att hon faktiskt fick i sig mycket redan från början som kunde sätta sprätt på hennes fulla tarmar. Hon stödde mig mycket när resten av vården började få panik för viktnedgången. Själv var jag inte orolig - men självklart rätt irriterad och störd på att inte få bli lämnad ifred, eftersom jag faktiskt inte var orolig utan såg att dottern åt massor, kissade och bajsade som hon skulle och mådde bra.

Usch ja - undrar just var alla dessa ideer kom ifrån egentligen?

Med risk för att det blir mycket OT vill jag bara hålla med om att just barnsköterskorna verkar veta mycket mer om amning - och saker som kangarooing och vikten av närhet/hudkontakt, än många barnmorskor. Logiskt i och för sig om man jobbar på en neonatalavdelning - men jag tycker ändå att barnmorskor som jobbar med förlossningar borde vara bättre överlag på sånt än vad de är.

När mitt tredje barn kom så blev det med snitt - och det gjorde ont och var väldigt besvärligt att få till amningen. Dessutom föddes min lille pojk med gomspalt - och barnläkarna och barnmorskorna beordrade att jag skulle lägga ned alla tankar på att amma. Jag störtvägrade, för jag kände ju att han fick i sig utav mjölken - och även om det kanske var så att han inte fick i sig så mycket som han skulle ha fått utan gomspalt, så ansåg jag att det var bättre än ingen bröstmjölk, men mitt stora problem var att snittet gjorde för ont för att jag lätt skulle kunna amma.

Tydligen finns det någon policy att gomspaltsbarn inte ska bli ammade (eftersom de inte "kan" och bara skapar onödig stress hos mamman), så jag fick vårdpersonalen emot mig, möjligen tyckte någon av dem att det var en bra ide att pumpa..

Ljuset i mörkret var två barnsköterskor - en på neonatalen, som ringde och pratade med en amningssköterska för min räkning - och en på gomspaltscentrat - som båda två sa, med ett lite roligt ansiktsuttryck, att svenska gomspaltsbarn förvisso inte kunde bli ammade, men att de norska gomspaltsbarnen tydligen var genetiskt annorlunda än de svenska - för i Norge uppmuntrade man mammorna att försöka med amning ändå..

Inte för att de kunde erbjuda så värst mycket praktisk hjälp - annat än att jag fick tag på en amningssköterska som kunde mycket om barn med sugproblem och lite länkar till norska amningshemsidor - men bara deras stöd gjorde så oerhört mycket. Och jag fick lite mer hjälp med att lägga till min lille plutt till bröstet också - och det var ju det som jag fått kämpa mest med..

I slutändan kunde jag i allafall amma sonen, även om vi också givit ersättning för att vara säkra på att han fick i sig tillräckligt. Jag är väldigt glad att vi inte gav upp, för hans käke och gom har utvecklats ovanligt bra och trots prognoserna om många öron/lunginfektioner har han inte haft några sådana infektioner - och åter andra barnsköterskor och ett par logopeder tror att det kan ha med amningen att göra. Det är självklart svårt att kontrollera, eftersom vi inte vet hur utvecklingen varit om vi inte ammat - men ändå.

Stämmer - min pojk blev tidigt avnavlad. Jag var närmast militant med amningen också just pga den förhöjda risken för lung/öroninfektioner och risk för plötsligt spädbarnsdöd (han hade Pierre Robins syndrom).
Han hade "bara" gomspalt - en bred sådan, så han hör till de mer hopplösa fallen när det handlar om amning. Men samtidigt kan de mjuka delarna i munnen också liksom stretchas ut och musklerna kan tränas genom amningen  (om de sitter på rätt ställe) så att sugtekniken ändå blir rätt okej. Det visade sig också att vår lille plutt lyckades att med muskelkraft nästan helt täta sin breda gomspalt, och därigenom både bli ammad och kunna säga ljud som "inte var möjliga" redan innan operationen när gommen sys ihop, alltså.

Intressant också hur de i Norge avnavlar sent i större utsträckning - och lustigt att de ska vara så genetiskt annorlunda, vårt broderfolk .

Apropå sen avnavling och snitt...

Abuelita - du frågade ju om hur det var, om min son blev tidigt avnavlad när jag födde honom vid snitt. Jag kollade upp det, för mina egna minnen kändes något dimmiga.

I princip navlar man av sent vid snitt vid det sjukhuset - MEN, om mamman önskar få upp barnet på magen direkt efter barnet hämtats ut ur magen, så klampar och avnavlar man omgående!
Eftersom de allra flesta ändå vill ha upp sitt barn på bröstet och hälsa det välkommet, så innebär det i praktiken att barnen avnavlas tidigt. Visst begriper jag att det för personalen är en aning meckigt att på ett litet och trångt område på "ovansidan skärmen", lägga barn och hålla placenta, samtidigt som man trängs med diverse slangar och mätapparater, narkospersonal och make, men ska det verkligen vara omöjligt att lösa?

So much för sen avnavling vid snitt!

Detta med överburenhet...det är ju faktiskt något som är rätt relativt - om bf är satt utifrån något av de tidigare UL. Det går ju som sagt att mäta även mot slutet och se om barnet är överburet eller inte, men det ska ju då göras utifrån bl a storlek på tidigare barn och på föräldrarna.

Det här tangerar en diskussion jag hade med min BM angående BF den här gången. Det finns olika sätt att mäta och förutsäga BF - och min erfarenhet är att de faktiskt (på mig då) prickat rätt i Holland, där man menar att huvudmätning i v. 12-14 ger ett korrektare resultat än i v. 18-20. Mina svenska BF-UL har gjorts i v. 21-22 och varit missvisande. Vid denna graviditet kunde man vid UL i v.22 också konstatera att bebins huvud var rätt avlångt, vilket ger ett för lågt tillväxtmätvärde och ett förhållandevis sent BF, jämfört med vad det kanske borde vara. Men, den BM var av åsikten att UL-mätningen var helig och att det var det BF som skulle spikas - så jag blev framflyttad med nästan 3 veckor!

Med min BM på MVC hade jag en lång diskussion om det här - eftersom det skulle kunna innebära att barnet kommer 3-4 veckor "för tidigt" (vilket ställer till det för mig som helst vill föda hemma), när det i själva verket är "i tid"..
Hon menade (utan att jag har några som helst källhänvisningar) att man ofta föder sina barn efter ungefär samma antal dagar - och bad mig räkna lite på antal dagar på tidigare graviditeter och jämföra med denna graviditet.

Sedan sa hon också att eftersom mina barn alla vägt ca 4500 g vid födsel och haft en enorm tillväxtspurt under de sista två-tre veckorna, så kunde man förvänta sig samma mönster nu också. Dvs, att ett sent UL torde visa ett barn på uppemot 4+kg, utan att det skulle vara överburet (vilket en sådan vikt kanske skulle tyda på hos någon annan). Och att man också mot slutet skulle kunna utföra ett extra ultraljud, för att på så sätt "bevisa" att barnet inte är för tidigt fött om det föds 3-4 v. innan BF.

Det jag vill säga är att BF-uträkningarna ju HAR en viss felmarginal och till viss del är godtyckliga, och att olika mödrar tydligen bär sina barn lite olika länge, utan att det för den skull handlar om att barnen är under-/överburna.

Denna tråd är verkligen helt underbar! Det är som om den böljar fram och tillbaka. Och innehållet ligger ofta väldigt nära sådant som jag själv funderar på.

Hypnobirthing - kan du berätta mer om det Mamma Mums? Eller har du några bra länkar?

Det låter onekligen som om de gärna är lite väl instrumentella och hands-on därnere i Portugal. Hoppas det blir bättre den här gången!