Septemberbarn 2009 DEL 3

Puh... Arvid är fortfarande febrig och nu har han blivit snorig oxå. Och dessutom ARG!  Jag försöker med allt möjligt, men det enda som passar är att bli buren... Som tur är ska äldsta sonen hämta sin lillasyster från förskolan i dag, så jag behöver i alla fall inte tänka på det. En sak mindre...

Använder era små fortfarande sina babygym, eller föredrar de andra aktiviteter i stället? Arvid vill helst sitta upp och använda babygymmet som skivstång. Det gäller att börja bygga upp muskler i tid... Han tycks inte alls gilla att ligga ner längre. Gåstolen är en annan favorit, fast han orkar ju bara korta stunder i taget.

Sephiroth: Ja, det kanske är tänder på g även hos Arvid. I dag har han dessutom haft värsta diarrén. Har bara sovit små stunder i sträck, typ 10 min, och sedan måste man söva om honom.

Sova i eget rum är det inte tal om för Arvids del förrän han kommer att vara ca 2 år skulle jag tro!  Jag vill ha honom nära som den hönsmamma jag är. Båda hans äldre syskon har haft egna rum sedan de var små, men sovit har de gjort inne hos oss tills de var ungefär 2-3 år. Ofta har vi legat i sängen hela bunten. Ser ingen anledning alls att stressa med detta och de har inet haft några som helst problem med att sedan börja sova i egna rum. Å andra sidan är det ju oxå många som sover i eget rum från de att de är jättesmå och om både föräldrar och barn mår bra av detta är det ju toppen. Jag är en sådan som måste ha barnet väldigt nära så att jag kan höra varje andetag (eller veta att min man håller stenkoll). Arvids äldre syskon har tyvärr drabbats av min hispighet och väckts ett antal gånger mitt i nätterna av att mamma vrålat och ruskat om dem i tron att de helt enkelt kolat av. Som tur är har de inte fått några bestående men... 

Har också haft stora problem med axlar, nacke och rygg. Efter förra barnet fick jag oerhörda besvär och hade huvudvärk, domningar, stickningar i armar/händer osv. Satt som en hösäck när jag ammade och hade allmänt taskig hållning och bar dessutom mycket. Gick till en naprapat som knycklade ihop mig och sedan sträckte ut mig, sååå skönt! Man behöver helt klart få sig en rejäl omgång knåd då och då!  Jag har fortfarande problem med ryggen, men det brukar kännas bättre under de perioder jag tränar mer.

Emma: Inga knipövningar här inte! Har varken gjort några nu eller efter mina andra barn föddes, men naturligtvis skulle man varit mer noggrann med detta. Har mig veterligen dock inga problem än så länge.  De brukar ju kolla "knipstyrkan" på efterkontrollen, i alla fall på den mvc där jag går.

Oj, fy fan vad jag sitter och gormar på. Antar att ingen orkat läsa allt detta... He he he...

Vi har inte gett messmör till Arvid, men till hans storebror som hade problem med magen gav vi lite då och då. Personligen tror jag att det är effektivare med plommonmos. Har ni provat det?

Hoppas att han kryar på sig. Håller tummar och tår!

Fy f-n, vad rått! Nä, vissa saker ska man inte skämta om helt enkelt.

Sephiroth: Är du duktig på att arbeta i lager i Photoshop? Fattar fasiken inte hur det hela går till trots att jag läst hjälpavsnitten (och ja, jag är normalbegåvad, men det verkar rätt komplicerat... ). Det kanske finns någon bra beskrivning på You Tube, fast man brukar ju få flera tusen träffar, så det är ju ett enormt arbete att sålla... Vet du någon bra sida som enkelt beskriver hur detta med lager går till?

I dag blir det middag hos svärföräldrarna. Intressant att se vad jag irriterar mig på den här gången!  Förra gången de var här avlägsnade jag mig från köket i ca 1 minut och när jag kom tillbaka hade svärmor hunnit klä av lillgubben och t.o.m tagit av honom blöjan. "Jag tänkte att det var dags att byta blöja". Eh... nä, jag bytte för 5 minuter sedan, precis innan ni kom. Annars sköter svärisarna sig rätt så bra måste jag säga  Fast det där med att störa vid måltider känner jag igen (när han sover brukar de dock hålla sig undan). Med lilleman fick jag säga till sist och då la de faktiskt av, men när dte gäller våra andra barn håller de på att driva mig till vansinne med detta. Jag tycker att barnen ska få ha lugn och ro när det äter. Naturligtvis samtalar vi vid matbordet, det är ju en del av det trevliga med att äta tillsammans, men man behöver ju inte vara 3 cm ifrån varandra när man pratar. Svärmor är väldigt närgången på det sättet och personligen skulle jag känna mig mycket obekväm om jag satt och åt och någon satt bredvid mig och stirrade på mig och pratade med näsan någon ynka cm från min kind...

Tack för tipset!

Emma: Skönt att din morfar är bättre. Jag önskar att jag hade någon mor- eller farförälder kvar... När jag var 15 år dog farfar, farmor och mormor inom loppet av ett år. I somras dog min morfar, så inte heller han hann med att träffa Arvid.

Sephiroth: Trist med din pappa. Man blir så jävla arg, och ledsen såklart. Min morsa går mig på nerverna. Hon träffar oss inte särskilt ofta och när hon gör det vräker hon ofta ur sig något taskigt (riktat mot mig...). Nästan varenda gång vi har träffats mår jag piss. Hur som helst; hoppas att han tar sitt förnuft till fånga och inser vad han missar om han inte träffar er. Kom att tänka på en grej när du nämnde det där med religion tidigare  Kommer ni att döpa Loke ändå, eller? Jag är inte troende (och vore jag det skulle jag säkerligen inte dras till kristendomen...) men vi har gift oss i kyrkan och Arvids äldre syskon är döpta. Kan inte direkt påstå att jag blev tvingad till allt detta, men för maken och hans släkt är detta tydligen viktigt, så jag lät mig övertalas. När de är döpta kan vi ju knappast låta bli att döpa lilleman, men jag känner mig som en riktig hycklare... Hoppas samtalet med läkaren går bra! Har du kollat upp att du inte har järnbrist? Nu syftar jag alltså på tröttheten... Jag är oxå trött hela tiden. Varenda morgon när jag vaknar känns det som att jag blivit överkörd av ett tåg. För mig spelar det ingen roll om jag sovit bra eller dåligt, jag är lika trött ändå... Enda gången jag känner mig riktigt pigg nuför tiden är när jag precis har tränat. Då är jag alldeles speedad någon timme efteråt.

Ja, precis vad jag föreslog för min man, en slags namnfest, men han totalvägrade. För honom var det oxå jätteviktigt att gifta sig kyrkligt. Förstår inte varför. Visst, han är konfirmerad och döpt själv, men ändå. Tror att det kanske beror på "påtryckningar" från hans släkt, från hans mammas sida. De är överhuvudtaget väldigt traditionsbundna av sig i den släkten och lite gammeldags kan man väl säga. Tvärtemot min uppväxt, med andra ord!    

Va, läkartid om en månad?! Det är ju jättelänge att vänta! Får jag fråga vad det är som ska kollas, mår du alltså psykiskt dåligt och du ska tvingas vänta i en hel månad? Bröstenheten, det rör en helt annan grej antar jag?

OK! Bra att du fick tid i alla fall, synd bara att väntetiden är så lång...

Du menar om de ställer sig upp om de sitter och man håller dem i händerna? Hm.. jag vet faktiskt inte. Måste prova i dag så lämnar jag rapport senare!

Nä, det är för jävligt. Själv hade jag fått en remiss till en specialist, tog 3 månader innan jag fick tid där, och när jag väl skulle dit så fick jag inte komma för att åkomman tillfälligt var bättre och då kunde de inte undersöka mig. När jag nu ringde och skulle boka en ny tid så blev jag informerad om att jag måste få en ny remiss från min läkare (?!?), ev vänta tre månader till på undersökning. Jag ger fan upp. Ska försöka få tid hos en privat specialist.   

Jodå, Arvid strävar uppåt från alla möjliga positioner! Han är riktigt stark!
Apropå ingenting ; gåstol är väl egentligen ett dåligt namn tycker jag. Det borde heta "hoppstol" eller något liknande. Vilken bebis "går" i en sådan?! De skjuter ju ofta ifrån med båda benen när de tar sig fram. Arvid kör runt som en galning. Vi har relativt öppen planlösning, så han kan ta sig runt rätt bra i huset. I dag hann han med att både bryta sig in i tv-bänken och komma åt Wii-kontrollerna och att länsa tunnan i köket som vi använder som pappersinsamlare, allt medan jag åt frukost...
Hans min när han får tag i något nytt och spännande ät obetalbar; uppspärrade ögon, sprattlande armar och ben, gapande mun... Ja, de är härliga de små!

Emma: Vad skönt att få ha morfar närmare. Kyrkis lät mysigt, tror bestämt att jag ska ta mig i väg dit så fort påskuppehållet är över.

AAARGH! Skulle nyss ta på arvid favvojeansen, men nu är de för små. Kul. Hann använda dem 2 gånger. Nu blir det bara mjukisar till knubbisen i fortsättningen!