Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer
Anonym (Mia) skrev 2010-04-30 09:38:18 följande:
Hej alla i tråden! Har läst länge utan att själv skriva något. Min man och jag har en familj som består av tre biobarn mellan 4-14 år och en placerad pojke sedan snart ett år på 15år. Nu har vi börjat känna att vi har problem. Det tråkiga är även att vi precis har fått byta social-sekr och inte trivs så bra. Vår fosterson är en jätte rar och mysig kille som vi tycker mycket om. Han är bara så gnällig! Det fungerar tyvärr inte så bra med relationenerna med hans bio-familj/släkt så jag förstår att han har det tufft. Problemet är att så fort man säger till honom så blir han ledsen och börjar gråta. Det kan röra sig om en sådan enkel sak som att jag ber honom hänga upp sin jacka, direkt ser man att han har fått tårar i ögonen. Jag har svårt att hantera detta så jag ignorerar tårarna eller slätar över det jag har sagt så då brukar han sluta. Min man blir däremot arg och skickar ibland upp honom på rummet och då blir det ju hundra gånger värre. Han menar på att det är ett sätt för vår fosterson att utöva makt. Jag vet inte riktigt faktiskt. Han borde ju fatta att det inte går vid det här laget och att det bara blir värre. Annars har det gått jätte bra. Skolan fungerar helt OK och han har fått kompisar. Har pratat med vår kontakt på soc men hon kan inte komma med några konkreta råd. Hoppas någon här har några tips! Tack på förhand!Vad tråkigt att ni inte får någon hjälp!
Jag förstår att situationen är jobbig, man måste kunna få säga till sina barn och även bli arg. Har de gjort fel så ska de självklart få reda på det. Annars gör vi ju inte vårt jobb! Han har ju inte bott hos er så länge och ni har ju tre biologiska barn som han dessutom är storebror åt. Han känner sig kanske lite utanför. Jag tror inte det handlar om makt. Vid det här laget borde han ju som du säger förstå att det inte kommer något positivt ur det.
Om jag hade varit du så hade jag nästa gång han blev ledsen bara för en liten tillsägelse ta honom åt sidan. Jag hade lagt armarna om honom och låtit honom gråta. När han hade varit klar så hade jag frågat varför han blev ledsen. Förklara att det bara var en tillsägelse och att du inte är arg!
Som du också skriver blir det ju inte bättre när din man blir arg. Det säger sig själv. Istället för att be honom gå till sitt rum kanske de ska gå dig ihop och sätta sig och prata om det som hände? Ömhet mellan en vuxen man och en femtonåring kan vara svår. Din man får nog kämpa här!
Hoppas det fixar sig!
Om jag hade varit du så hade jag nästa gång han blev ledsen bara för en liten tillsägelse ta honom åt sidan. Jag hade lagt armarna om honom och låtit honom gråta. När han hade varit klar så hade jag frågat varför han blev ledsen. Förklara att det bara var en tillsägelse och att du inte är arg!
Som du också skriver blir det ju inte bättre när din man blir arg. Det säger sig själv. Istället för att be honom gå till sitt rum kanske de ska gå dig ihop och sätta sig och prata om det som hände? Ömhet mellan en vuxen man och en femtonåring kan vara svår. Din man får nog kämpa här!
Hoppas det fixar sig!
