Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer
Hej på er!
Har gästspelat här i tråden av & till, men det var för några år sedan när vi hade det lite tuffare. Har varit familjehem i 5,5 år & kontaktfamilj (till samma pojke) i 8,5 år. "S" är nu 11 år, och våra biobarn 5,5 & 3.
Vår pojke är en uppväxtplac men vi har ännu inte fått en vårdnadsöverflyttning. Är på gång, men andra mer stökigare fall på soc har tagit alldeles för mkt tid från våra soc-kontakter att de helt enkelt inte haft tid att ordna med allt detta. Ett annat problem är att bio-pappan vägrar samarbeta med soc... Han har inga problem med att sonen bor hos oss, men vill inte ha inblandning av soc....
Vår pojke växte otroligt efter att vi fått hjälp från BUP. Och fick helt plötsligt en helt annan självkänsla & många problem kom ur vägen - underbart! Tidigare har han varit väldigt svartsjuk på vår bio-son (som föddes ung samtigt som "S" kom till oss. Lite olyckligt att allt skedde just när vi stod inför att bli förstagångsföräldrar, men vi ville självklart att han skulle flytta till oss när han helt plötsligt stod utan familjehem & redan fått flytta runt alldeles för många gånger under hans korta liv. Vår Bio-son har fått utstå mkt från "S" men som sagt, när BUP varit inblandad kom han helt plötsligt fram & vågade fråga en sak han funderat på väldigt länge. Hans bio-pappa hade tutat i honom varje gång de haft umgänge att vi endast gjorde detta för pengar, & utan dem hade vi aldrig velat ha honom & de pengar vi fick var ju eg HANS som vi snodde från honom för att köpa sprit till oss själva (?!) Ja, inte konstigt att allt varit upp & ner varje gång de haft umgänge... =(
Umgänget med mamman fungerar bra, däremot inte med pappan som allt för ofta gör honom besviken. Nu börjar han känna att det är nog & börjar själv avboka umgängen.
Nu har han sagt att pappan ska få en sista chans, så om han ställer in ytterligare ett umgänge vill han bryta kontakten med pappan under en period. Vet själv inte hur jag ska handskas med det hela, för det blir ju oxå svårare för honom att ta kontakt med pappan om han inte ska träffa honom under en längre period. Pappan har nu ställt in så många umgängen de senaste året att han bara träffat pappan vid 5 tillfällen sista året...
Vår plac anser att hans hem är hos OSS - och det gör ju vi med! Vi gör ingen skillnad på vår plac el våra bio-barn.
Blir otroligt ledsen att läsa här i tråden att det finns många som inte upplevt det som att man är en del av familjen eller att familjen skulle göra det för pengar! Som många skriver så är det säkert sant att det finns många sådana & jag kan bara beklaga att de "kommit igenom" utredningen!
Självklart kan jag inte sticka under stol med att pengarna man får gör allt mkt enklare. Och jag kan ärligt säga att jag skulle absolut ha mitt barn plac hos oss UTAN pengar - däremot skulle jag nog vara mer tveksam till all kontakt med bio-föräldrar, alla möten & sådana problem om jag inte skulle få någon ersättning alls.
För det jobbigaste är ju faktiskt att jag måste dela mitt barn med någon annan, som har en helt annan syn på hur ett barn ska behandlas!
Ser fram emot att läsa, få stöd & dela med mig av mina erfarenheter i den här tråden!
/S