Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Anonym (wonder) Det är stor skillnad på att vara kontaktfamilj och familjehem, men det har flera redan skrivit.

Vidare kan det vara bra att veta att barn inte blir "placerade" i kontaktfamilj. Det är något som föräldrar ansöker om eller soc föreslår. Men det är helt frivilligt och föräldrarnas eget val. Det kan därav avbrytas precis när som helst om föräldrarna så önskar.

Nu har jag suttit här och plöjt igenom iaf halva tråden.  Jag imponeras av er och tycker att alla ni som öppnar upp era armar och hem för andras barn är hjältar. Jag och min sambo har disskuterat fram och tillbaka i lite mer än tre års tid att anmäla oss som familjehem. Vi har två egna barn som är 10 och 2 år. Stort hus på landet och stabila familjeförhållanden på både min och min sambos sida. Och om allt följer enligt planerna så blir det ett litet bröllop i sommar. Genom att läsa här så har jag fått svar på många av mina frågor, men jag undrar en sak. Jobbar ni heltid eller rekomenderar kommunen att man ska vara hemma heltid? Jag har en stor fördel på mitt jobb och det är att jag kan gå ner i tid hur mycket jag vill.

Tacksam för svar.  

Favoritar

,Hej
Behöver svar & råd på några frågor..

Har en släktning som blivit av med sin dotter på 3,5 månader. Omedelbart omhändertagande till jourhem där hon varit en vecka nu, orsaken är inte vanvård eller sådant utan beror på andra omständigheter..

Jag har pratat med deras handläggare om närhetsprincipen , erbjudit att barnet kan bo i min familj tills hon får flytta hem, detta skulle utredas snabbt enligt soc och barnets mor & far, de hade blivit lovade på möten att detta skulle ske.
Men hur lång tid brukar utredningen ta, och hur lång tid ska det ta tills dom startar den?
Ingen från socialförvaltningen har hört av sig till mig..
Jourhemmet hade sagt till föräldrarna att barnet skulle till hemstaden denna veckan?!  

OM det nu skulle gå, hur funkar det? Vi har inga babysaker alls kvar här hemma..  Jag måste ordna tjänstledigt...  osv osv
Då blir jag utan inkomst alltså, och vi måste försöka låna/köpa alla saker en baby behöver..

Jag har aldrig tidigare gjort ett inlägg i något forum, så det här blir mitt fösta. 

Vi blev för ca 1,5 år sedan familjehem till en liten kille, då 3,5 år. Han fyllde nyligen 5 år. Livet, tillvaron har inte blivit som jag föreställde mig efter det. Det har både blivit bättre och mer komplicerat än vad jag kunde ana. Jag älskar ALLA mina 3 barn. Två biobarn på 14 o 16 o så den här lilla 5-pluttaren.  Vi blev själva föräldrar ganska tidigt. Jag var bra 21 när vår äldsta dotter föddes. Hon var efterlängtad och planerad. Liksom dotter nr 2. Det barn som INTE var planerat (men likväl lika älskat) var barn nr 3, vår lilla fosterson. Vår familj har verkligen utvecklats och blivit emotionellt rikare de senaste åren. Vi har alla blivit tvungna att växa till oss, både stora som små. O vad vi har gynnats av det, alla 5, oerhört mkt. Likväl har det ibland varit både tungt och svårt att få till det i vardagen. 

Jag ville bara tacka alla som skrivit i denna tråd. Jag har med stort intresse suttit o läst alla inlägg den senaste timmen eller två. Jag har berikats av era erfarenheter/synpunkter/glädjetjut och sorg/vemod.  

Stor kram till er ALLA!  

Jag har en fråga till er som har erfarenhet:
Min dotter har just blivit beviljad kontaktfamilj o de verkar vara toppen. De har barn i samma ålder som henne. Men efter att vi var där blev hon så ledsen o grät när vi kom hem för att hon också vill ha en speciell stor leksak som de hade o hon sa: Säg inte att det är för dyrt! säg inte det!
Sen har hon pratat flera gånger om en till sak de har hemma som hon vill ha. Nu är jag rädd att de som bor stort o har god ekonomi o ger sina barn såna dyra saker som jag inte kan kommer göra henne mer medveten om att vi har det dåligt ställt o ständigt jämföra sig med dem. De är jättesnälla o när hon är där får de barnen dela med sig av deras leksaker till henne men hon kommer ju endå veta att det är deras saker o när hon sen kommer hem till mig efter helgens slut kanske gapet blir för stort????

vad tror ni? Är detta ett vanligt problem el kanske inte alls ett problem el bara en sidoeffekt man får ta för samtidigt för ju detta med kontaktfamilj med sig mkt positivt?

Jag har en fråga till er som har erfarenhet:
Min dotter har just blivit beviljad kontaktfamilj o de verkar vara toppen. De har barn i samma ålder som henne. Men efter att vi var där blev hon så ledsen o grät när vi kom hem för att hon också vill ha en speciell stor leksak som de hade o hon sa: Säg inte att det är för dyrt! säg inte det!
Sen har hon pratat flera gånger om en till sak de har hemma som hon vill ha. Nu är jag rädd att de som bor stort o har god ekonomi o ger sina barn såna dyra saker som jag inte kan kommer göra henne mer medveten om att vi har det dåligt ställt o ständigt jämföra sig med dem. De är jättesnälla o när hon är där får de barnen dela med sig av deras leksaker till henne men hon kommer ju endå veta att det är deras saker o när hon sen kommer hem till mig efter helgens slut kanske gapet blir för stort????

vad tror ni? Är detta ett vanligt problem el kanske inte alls ett problem el bara en sidoeffekt man får ta för samtidigt för ju detta med kontaktfamilj med sig mkt positivt?

Ingen som har erfarnehet av detta när man har barn i samma ålder i familjen där kontaktbarnet kommer?