Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Länge sedan jag var här inne nu, kul att tråden är levande !

Ni som haft barn under en lång period och som sedan fått erfara en hemförflyttning, hur har det gått för dem ? Vilken kontakt har dom velat ha med er ?
Våra ringer flera gånger i veckan, söker stöd, tröst, dom har inga pengar, inga pengar på mobilen, inga vinterkläder och dit och datt ! Jag går sönder snart !
Vad sjutton gör man ? Känner mej helt maktlös och tänker på att det sista soc sa till oss var : det här är vad deras föräldrar har att erbjuda !

Hjälp !!

Hej! Har en fråga till er som kan sådant här! Jag och min man funderar på att bli familjehem men frågan är om vi har rätt skäl! Vi önskar nämligen att få ett  "uppväxtbarn" som "förhoppningsvis" får växa upp hos oss. Med andra ord Vi vill ha ett tredje barn på detta vis! Självklart vet jag att man aldrig kan garantera att ett barn blir kvar hos familjehemet samt att man ska sträva efter att barnet ska komma tillbaka till sin biofamilj. Men det är så vi känner! (Självklart kommer/skulle vi sammarbeta med bioföräldrarna) Men är det ok att känna så här???  När det gäller de andra kraven uppfyller vi dem med "råge", stabil relation, stort kontaktnät, bra ekonomi, stor villa etc etc. Men frågan är om det är ok att känna så??? När jag pratade med soc (har ej gjort själva utredningen än) sa "kontaktpersonen" att självklart kunde man känna så! Men får man det??

Hej! Har en fråga till er som kan sådant här! Jag och min man funderar på att bli familjehem men frågan är om vi har rätt skäl! Vi önskar nämligen att få ett  "uppväxtbarn" som "förhoppningsvis" får växa upp hos oss. Med andra ord Vi vill ha ett tredje barn på detta vis! Självklart vet jag att man aldrig kan garantera att ett barn blir kvar hos familjehemet samt att man ska sträva efter att barnet ska komma tillbaka till sin biofamilj. Men det är så vi känner! (Självklart kommer/skulle vi sammarbeta med bioföräldrarna) Men är det ok att känna så här???  När det gäller de andra kraven uppfyller vi dem med "råge", stabil relation, stort kontaktnät, bra ekonomi, stor villa etc etc. Men frågan är om det är ok att känna så??? När jag pratade med soc (har ej gjort själva utredningen än) sa "kontaktpersonen" att självklart kunde man känna så! Men får man det??

Hej! Har en fråga till er som kan sådant här! Jag och min man funderar på att bli familjehem men frågan är om vi har rätt skäl! Vi önskar nämligen att få ett  "uppväxtbarn" som "förhoppningsvis" får växa upp hos oss. Med andra ord Vi vill ha ett tredje barn på detta vis! Självklart vet jag att man aldrig kan garantera att ett barn blir kvar hos familjehemet samt att man ska sträva efter att barnet ska komma tillbaka till sin biofamilj. Men det är så vi känner! (Självklart kommer/skulle vi sammarbeta med bioföräldrarna) Men är det ok att känna så här???  När det gäller de andra kraven uppfyller vi dem med "råge", stabil relation, stort kontaktnät, bra ekonomi, stor villa etc etc. Men frågan är om det är ok att känna så??? När jag pratade med soc (har ej gjort själva utredningen än) sa "kontaktpersonen" att självklart kunde man känna så! Men får man det??

JAg tror man från socialstyrelsen faktiskt börjat med riktlinjer som faktiskt också tar hänsyn till BARNENS bästa och inte bara föräldrarnas rättigheter. Barn ska inte kastas från hem till hen de behöver trygghet därav att nya riktlinjer kommit med eventuell vårdnads överflytt efter tre år för att barnen inte ska behöva ryckas upp. Som familjehem tycker jag man ska ha barnens bästa i åtanke

Håller med och barnens bästa är ALLTID att "jobbas hem".

Hej! Måste erkänna att som lärare har jag känt så många gånger. Jag ser dessa barn som kommer med illaluktande/ halvtrasiga kläder, aldrig någon hjälp med läxor, otrygga etc. Och därav av vår känsla att vi kanske kan göra skillnad för ett barn. Samtidigt har jag också mött adoptivbarn och familjehemsbarn som verkligen söker sina rötter/ saknar sin familj. Så personligen tror jag att det är jätteviktigt att man försöker ge familjehemsbarnet sina "rötter" och att de lär känna i den mån det går sina biosläktingar.

Fast det är ju där vi kanske skiljer oss mot andra (iallefall genom att säga det högt). Frågan är bara om det är ok? Eller om det är så att man endast kan vara familjehem om man tycker så som många här har framfört åsikter om.

Fast varför är det egentligen fel att önska att få ta hand om ett barn som behöver en uppväxtplacering? De barnen finns ju och är det inte bättre att de kommer direkt till ett hem där de kan få växa upp? Istället för att de kanske måste byta hem en eller flera gånger?

En konkret fråga då...
Skulle ni vara ett famljehem åt ett barn som inte ska uppväxtplaceras?

Nej däremot får man ju vara medveten om det kan bli så ändå, att barnet får möjligheten att flytta hem om hemförhållanden ändrats.