• Anonym

    Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

    Anonym (Barn till familj) skrev 2010-08-25 09:03:30 följande:
    Barnet du hämtar kan du vilken dag som helst få lämna tillbaka till bio föräldrarna så ju mer du fäster dig vid honom desto jobbigare kommer det att vara för dig och din familj...

    En annan sak är att fundera på tycker jag att jag personligen skulle aldrig ha fosterbarn sålänge mina barn är små... dock hade mina föräldrar det vilket resultera i att jag blev sexuellt utnjyttjad som 5 åring!!! Ingen visste det och jag vågade inte berätta ngt fören 17 år senare... Men men, idag är det bearbetat med psykolog och "överspelat" Men tänk tanken... sätt er in hur skulle det kännas att personen ni tog in i ert hem gör ngt sådant mot ert barn...

    Är uppvuxen i familjehem då mina föräldrar har haft och har fortf familjehem, de har haft de i över 25 år...
    Tänk på era egna barn för dom kommer att hamna i skymn och deras känslor, hur de tycker att det är med en massa barn/ungdomar som flyttar in, flyttar ut...
    Det är inte alltid en dans på rosor!
    Vi har noga övervägt just detta, hur det påverkar våra biologiska barn. Men i vårt fall är ALLA i familjen med på detta.
    Vi engagerar oss allihop i våra barn. Om vi har stora placerade barn tillsammans med mindre barn är vi noga med att inte lämna dem själva tillsammans! Inte för att jag trott att det händer något men just för att det inte ska finnas något tvivel om saken!

    Vi är också medvetna om att vi kan få lämna ifrån oss våra extra barn någon dag...men hellre älska en gång för mycket än att inte bli älskad alls!
    Tänk dig hur hemskt det skulle vara för ett barn att bo i en familj som inte skulle pussas, kramas och visa att man älskar barnet (precis som du gör med dina biologiska barn) för som sagt du kan aldrig veta hur länge barnet stannar...
  • Anonym
    Anonym (Barn till familj) skrev 2010-08-25 09:38:20 följande:
    Även fast som du säger att "alla i familjen" är med på det så tror jag att barn inte kan förstå hur det är, fören ni har provat...
    Mina föräldrar tänkte nog precis som er, men det går inte att vara där hela tiden och se allt jämt. Hopps verkligen att era barn inte behöver vara med om det som hände mig.

    Alla vill vi bli älskad och visst är det jätte bra att det finns familjer som vill ta hand om barn som inte har det så lätt i livet MEN det spelar ingen roll hur mkt kärlek ni ger fosterbarnet, ni är ändå inte dennes bio föräldrar... just den kärlek som barnet VILL ha...

    Ett ex... Vi fick en liten pojke, han var nog inte mer än ett par mån när han kom till oss... världens finaste och gulligaste bebis...
    Bio föräldrarna hade så klart umgängesrätt med barnet, när de var nyktra... Min mamma åkte dit med pojken då föräldrarna skulle ha honom själva ett par timmar... då när hon ska gå... skriker barnet och ropar MAMMA efter henne...
    Så vad är bäst för det lilla barnet egentligen... tänk hur den lilla pojken kände sig... just då kändes det nog som hans mamma övergav honom då han i själva verket träffade sina riktiga föräldrar....
    Jo tack vi har "provat" nu i 12 års tid!
    VI har tex nu ett mindre barn som tycker att det är det mest naturliga i hela världen att ha två mammor :)
    Jag är mamma, och bio mamma är också mamma!

    fast det är ju klart, det hade ju varit MYCKET bättre för den lille pojken att bo kvar med sina alkoholiserade föräldrar. Att leva i misär, kanske inte få mat varje dag eftersom flaskan går före. Eller hur tänker du?

    Jag tycker att det är sorgligt att du har fått uppleva att bli utnyttjad. Man ösnkar att det aldrig skulle drabba någon!
  • Anonym

    Hej.
    Skulle vilja ställa en fråga här som jag hoppas ni kan ge mig lite råd på. Min son (5½år) har varit placerad i 4 månader på lvu och jag har träffat honom bara en gång per vecka några timmar. Nu är lvu upphävt och jag och soc har pratat om hemgångsplanering. Dom vill att jag ska komma med förslag på hur den ska se ut. Personligen skulle jag vilja ta hem sonen här och nu, men inser ju att det absolut inte skulle bli bra för honom. Vad tycker ni skulle vara rimligt tidsmässigt, hur täta umgängen innan osv?

  • Anonym

    Jourhem, undrar lite hur det går till med den biten, vi är i dag nätverks familjehem och har blivit tillfrågade om att bli jourhem. Hur fungerar det egentligen, behöver inte någon i familjen vara hemma på heltiddå efetrsom vilken ålder som helst kan komma när som helst som jag har förstått. Och man kan ju då behöva finnas hemma en tid för att barnet/barnens skull. Eller?

    Vilken form av arvode betalas ut vid jourhems placeringar?

    Min önskan är att kunna ta emot alla, dettat är dock naturligtvis inte möjligt, varken för barnens bästa eller rent ekonomiskt. Jag tror alla önskar att man inte behövde tänka på den ekonomiska biten när det gäller barn som behöver hjälp men det är ju tyvärr en del av vårat samhälle.

  • Anonym
    Anonym (kanske kanske) skrev 2010-09-02 22:02:01 följande:
    Jag har lite frågor. I mig växer en liten känsla av att jag och min man i framtiden (hur långt bort vet jag inte) kanske skulle kunna bli familjehem. Jag tror att barnet skulle få det väldigt bra i vår familj. Mina frågor.

    Hur små barn kan man få ta hand om? Vi skulle helst vilja ha ett så litet barn som möjligt. Vad är svårigheterna med att ta hand om ett litet barn?

    Kan man få adoptera barnet efter en viss tid om föräldrarna går med på det eller hur går det till?

    Måste man vara familjehem till ett barn där föräldrarna bor i samma kommun som en själv? Jag känner att jag helst inte skulle vilja bo så nära föräldrarna...
    Att vara ett famlije hem innebär INTE att man ska TA ÖVER föräldrarollen för evigt! Man ska aldrig gå in i ett "uppdrag" med en sådan tanke även om barnet som placeras är mycket litet! Vad som helst kan hända under resans gång och det innebär inte alltid att barnet stannar i sigg familjehem utan faktiskt flyyatr hem till sina föräldrar! Att vara ett familjehem innebär inte heller att man tar avstånd från barbets bio föräldrar..... tvärtom! Oftast måste man samarbeta vare sig man vill eller inte, anses det vara det bästa för barnet så är det så det kommer att bli! Dessa barn som placeras hos oss får vi inte se på "som våra egna barn" då dom inte är det och man måste alltid ha i bakhuvudet att barnet kan få flytta hem till bio familj! Långt ifrån alla placeeringar är uppväxt placerinagr och många utav dom som tänkt att vara det kan förändras.... en förälder slutar missbruka - barnet flyttar hem, en förälder mår bättre i sin psykiska sjukdom och klarar av ett "normalt" liv - barnet flytar hem, en misshandlar förälder har genomgått terapi/suttit av sitt straff och anser sig vara en ny och bra förälder - barnet flyttar hem!
    Vad som helst kan hända!
    Och meningen med att vara ett familjeherm är inte att motarbeta bio föräldrar eller utgå ifrån att placeringen är för evig utan att så mycket det bara går och är möjligt samarbeta med bio föräldrar! För i dom flesta fallen så ska faktiskt barnen förr eller senare hem igen och i dom allra flesta fallen så blir det sådana omständigheter som gör att barnet också flyttar hem!
    Man måste alltid ha det i åtanken i alla uppdrag man får!
    Själv hade vi en liten kille som kom till oss som 3 månaders bebis och bodde hos oss tills han blev 7 år, hans hemförhållanden ordnade mot alla odds upp sig och mamman blev fullt kapabel till att klara av sin mammaroll utan anmärkningar! Dom mår idag båda två jätte bra och det som hände va det bästa för barnet även om vi genomgick en fruktansvärd tid efter att han flyttat hem så va det det bästa alternativet trots allt med tanke på att mamman kämpade på så pass och faktikst blev en frisk och jätte bra mamma.....
    Det är ett fantastiskt jobb att vara familjehem, ger massor, men får massor men oj vad s,ärtsamt det kan vara....
  • Anonym
    Anonym (Anna) skrev 2010-09-03 17:06:37 följande:
    Vad jag utläser av det du skriver så är ni inte mogna/pålästa nog om vad ett familjehem innebär. Som påpekats tidigare är det ju hemflytt som är målet i de absolut flesta fall. Är man inte beredd på det skall man satsa på att kanske vara kontaktfamilj istället.
    Precis så är det i dom flesta fall och det är i dom flesta fall "själva målet" och framförallt med små barn. Jag tror att det kan vara "farligt" att tro något annat, att ställa in sig på att det är någon form av adpotion eller "barn-övertagande" kan bli fruktansvärt smärtsamt och många gånger helt fel för barnet och dess bio föräldrar!
    Vi familje/jourhem ska ju finnas till hands så länge "vi behövs" och det kan variera drastiskt iblasnd i tid!
    Man kan inte och ska inte ta något för givet! Barnen som placeras är inte "våra barn" och blir sällan heller "våra barn".... kanske konstigt att uttrycka sig så men så är det på ett sätt! Hittade inga andra ord för det :)
  • Anonym
    Anonym (Malin) skrev 2010-09-03 21:37:40 följande:
    Ja, precis håller med , jag har själv varit familjehems placerad + att jag idag är familjehem. Första gången jag blev placerad var vid 3 års ålder och den familjen ville behålla mig(kan ibland önska att dom fått det) men det är ju inte så det går till efter några månader var jag hemma igen och fosterfamiljen ledsna. När jag var 9 placerades jag åter på familjehem och blev kvar i 4 år nästan, sen ville jag själv flytta hem(mamma är alltid mamma) när jag ville flytta hem och genomdrev detta blev min fosterfamilj oerhört ledsna för att dom ville behålla mig som sin dotter. Detta blev traumatiskt för mig då fosterfamiljen i det skedet lastade mig och undrade vad dom gjort fel och sen tog dom helt avstånd från mig när jag valde min biologiska familj, vilket var olyckligt för med facit i handen hade jag nog behövt dom som stöd.

    Idag är jag själv familjehem till en liten som vi haft sen hon var 6 veckor och hon är idag 10 månader. Min främsta uppgift är att ta hand om henne och att se till att hon en dag kanske har en bra kontakt med sin mamma, hurvida hon kommer att bo hos sin mamma på heltid är det ingen som vet, men en bra kontakt är A & O eftersom barnet alltd har rätt till sin historia. Om barnet kan få sina frågor besvarde av sin bio mamma eller pappa så tror jag att chansen till ett välmående barn är mycket större. Och för att få svar måste man bygga upp en kontakt.

    Allt är naturlligtvis från fall till fall, men grundtanken måste ändå vara att få en bra kontakt mellan barn och biomor om den möjligheten finns. Det finns så klart fall där möjligheten inte existerar pga olika skäl. Men i de flesta fall tror jag möjligheten finns om alla parter vill jobba för det.

    Det är min syn på det hela...
    Fråm "mina ögon sett" så är denna syn/din syn på det helt underbar och helt korrekt:)
  • Anonym

    Hej!

    Finns det nån av er här,som har _flera_ uppdrag som kontaktfamilj?
    Altså,barn från _olika_ familjer?
    Hur fungerar detta för er?
    Vi har funderat på att ta oss an ett uppdrag till,som kontaktfamilj,vi har redan en sjuåring varannan helg.

    Nyfiken på om ni finns..

  • Anonym
    Anonym (blomman) skrev 2010-09-23 18:20:44 följande:
    Hej!

    Ni andra som är familjehem. Vad tycker ni om att ha en stödfamilj/kontaktfamilj?

    Vi har en krävande placering och förösker komma på lösningar på hur detta skall fungera. Vi har börjat fundera över just en stöd/kontaktfamilj. Men fy vad det är jobbigt. Känner mig så misslyckad.
    Ett tag var det det enda som jag tänkte på...måste få luft liksom. Vi fick också backup från soc det var bara att säga till så skulle en kontaktfam fixas.
    Men efter långt övervägande så tackade vi nej. Vi har barn som redan åkt runt till för många vi ville inte utsätta dem för ännu fler. Dessutom så var det mycket som hände i "mitt" privata liv som också gjorde att jag mådde dåligt. Så nu när det finns lite perspektiv till saker o ting så är jag glad att vi inte skaffade kontaktfamilj

    Men jag vet många familjehem som har kontaktfamilj...
  • Anonym

    Varför?

    Vi känner att vi har energi och överskott till det!  Vi tänkte kansje det fanns nån som behövde det var tredje helg,eller nåt..

Svar på tråden Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer